-
-
Svar på tråden Orientaliskt bröllop
-
Jag måste instämma med er och säga att det känns otroligt skönt att ha hittat två blivande brudar som jag kan diskutera bröllopet med! Jag hoppas att vi kommer följa och hjälpa varandra med råd och tips ända tills det är dags. Jag är ju sist ut, så jag hoppas att ni hänger kvar med mig
Ibland när jag sitter vid datorn och skrattar för mig själv åt era inlägg eller så och min fästman frågar vad jag gör, så brukar jag säga att jag "pratar med mina BT-vänner", haha! Han tycker jag är mobbad!
Och svar på din fråga, jag och min fästman har varit tillsammans i ca 2 år. Så det är inte fruktansvärt länge, men jag är säker på att han är min andra hälft! -
Haha ja men så gör jag med. Bara vi har glädje av det så. Klart vi hänger kvar med dig. Vill ju veta hur det går förstår du väl.
-
Vet du, Pagnie, du e nog den första som har haft så mycket bra att säga om jobb i akutvården! Varje gång jag berättar för folk att jag vill bli akutläkare så får jag alltid svaret: usch, vad stressigt och tufft! eller: nä, jag väljer att ha ett liv istället. ????!!! Seriöst??? Haha, människor är bra roliga! Men jag väljer akutsjukvård just för att det är spännande och varierande och för att det är i sjukhusmiljö. Hade praktik på en vårdcentral i somras i två veckor och det var mer än jag klarade av, kände direkt att det inte var min grej!
På tal om svårflörtade killar, hahaha, ni har inte träffat min blivande... Han var sååååå svår i början så jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag var på honom väldigt mycket i början men han var bara konstig. Det började med fyllehångel några gånger och då var det inga problem men så fort vi var nyktra så flydde han varje gång jag och han blev ensamma i ett rum. Vi träffades ganska ofta också eftersom vi bodde i samma korridor, gick i samma klass o allt. Anyways, efter ett tag så tänkte jag bara att nu ger jag upp, han e inte intresserad och började dissa honom. Först då vaknar han till och undrar vad som är fel, hahaha! Då hade vi vårt första seriösa snack och jag fick veta att han var livrädd för att vara ensam med mig för han blev så nervös! Sen tog det ytterligare ett tag innan det blev något, men sakta o säkert. För vår del tog det 2 år innan han träffade min familj för första gången, det tog också sin tid. Men jag är glad att det gick som det gick och jag ångrar inget för vi är väldigt lyckliga tillsammans. Ni har vi varit tillsammans i 4 år och 7 månader så det e ett tag! Läängtar tills vi e gifta!
Brukar också få liknande kommentarer av honom, varje gång han märker att jag blir tyst och knappar på tangenterna frågar han: Är du inne på bröllopssidan igen, baby? och bara skrattar. Men det ska de vara glada för, hahaha, så slipper de höra oss tjata om bröllopet med dem!
-
-
Ja, jag brukar säga det till min blivande och det slutar med att han alltid håller med!kitkät skrev 2012-10-21 10:29:47 följande:Haha goli, klokren kommentar: "Men det ska de vara glada för, hahaha, så slipper de höra oss tjata om bröllopet med dem!" Så sant så...
-
-
Vi börjar med borgerlig vigsel kl 12 i Edsbergs slott, ligger väldigt nära hem till oss. Jättevackert, ligger vid Edsviken och allt. Då kommer jag inte ha brudklänning eller smink el håruppsättning än. Tänkte ha lite enklare vit klädsel och mer naturligt smink osv. efter det drar jag till frissan, fixar hår och sminkning. Efter det blir det fotografering, var någonstans det ska vara har vi inte bestämt än. Kl sex ska vi vara i lokalen för den persiska vigseln, men mer symboliskt eftersom vi kommer vigas i moskén typ dagen innan. Vid sofreh aghd tänkte vi att ngn skulle läsa dikter ur Hafez el Saadi eller liknande och då är bara familj, släktingar och några få vänner där. Sen ska vi ut ur lokalen tills resten av gästerna kommer och vid halv åtta ung kommer vi och gör vår stora entré och då börjar festen. Typ så ungefär!kitkät skrev 2012-10-21 11:16:28 följande:Haha. Så tjejer, hur har ni tänkt lägga upp bröllopsdagen? Vilken tid ska ni vigas? Fotograferas före eller efter vigseln, osv?
Ni då? -
Dagen för mig kommer börja med smink, håruppsättning och påklädnad (kan man säga så?). Jag kommer sova hos mina föräldrar och min fästman hos sin mor, dom bor i Stockholm. Vi vill inte se varandra innan vigseln. Så vi kommer vara på varsitt håll under dagen och göra oss i ordning. När jag är fixad och trixad så kommer allra närmsta släkten hem till mina föräldrar och "firar ut mig hemifrån mina föräldrar", det är en gammal tradition, där släkten firar att bruden nu ska lämna sina föräldrars hem (även fast jag flyttade hemifrån för 7 år sedan, haha).
När klockan är 16.00 så kommer Rolls Roycen och hämtar mig, mina brudtärnor och min bror (som är en av våra bestmans). Min fästman och hans bror (vår andra bestman) åker hemifrån deras mor till kyrkan. Där kommer min fästman och våra bestmans stå vid altaret. Jag vill gå fram till altaret med min pappa!
Efter vigseln så ska vi åka till Taxinge slott och fotograferas i ca 1 timme. Därefter beger vi oss till festlokalen där festerna väntar. Och så blir det middag och dans hela natten lång
Efter festen kommer vi nog ta in på hotell! Vi kommer nog vara alldeles för trötta för att ta oss tillbaka till Örebro. Vi åker nog istället till Örebro dagen efter för att inviga vårt nya hem tillsammans. Vi ska alltså inte flytta ihop till ett gemensamt hem förrän efter bröllopet! Jag vill inte bo ihop, officiellt, innan äktenskapet. Jag tror att det blir mer speciellt då.
Vad ska ni göra mellan sofreh aghd till kl 19.30 då resten av gästerna kommer? -
ja men jag kan inte säga annat än att jag älskar mit jobb. så är det bara. Jag verkligen lääängtar till jobbet och jag tycker tiden där går så jävla snabbt. helt underbart är det. Kan verkligen inte hitta något annat och jag vill verkligen inte göra något annat för inget är så bra som det här. så bli akutläkare. Det tror jag är värt det. helt underbart säger jag bara. ja det vart en massa underbara ord här nu men jag är bara så glad att jag har hittat rätt.goli skrev 2012-10-21 09:16:34 följande:Vet du, Pagnie, du e nog den första som har haft så mycket bra att säga om jobb i akutvården! Varje gång jag berättar för folk att jag vill bli akutläkare så får jag alltid svaret: usch, vad stressigt och tufft! eller: nä, jag väljer att ha ett liv istället. ????!!! Seriöst??? Haha, människor är bra roliga! Men jag väljer akutsjukvård just för att det är spännande och varierande och för att det är i sjukhusmiljö. Hade praktik på en vårdcentral i somras i två veckor och det var mer än jag klarade av, kände direkt att det inte var min grej!
På tal om svårflörtade killar, hahaha, ni har inte träffat min blivande... Han var sååååå svår i början så jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag var på honom väldigt mycket i början men han var bara konstig. Det började med fyllehångel några gånger och då var det inga problem men så fort vi var nyktra så flydde han varje gång jag och han blev ensamma i ett rum. Vi träffades ganska ofta också eftersom vi bodde i samma korridor, gick i samma klass o allt. Anyways, efter ett tag så tänkte jag bara att nu ger jag upp, han e inte intresserad och började dissa honom. Först då vaknar han till och undrar vad som är fel, hahaha! Då hade vi vårt första seriösa snack och jag fick veta att han var livrädd för att vara ensam med mig för han blev så nervös! Sen tog det ytterligare ett tag innan det blev något, men sakta o säkert. För vår del tog det 2 år innan han träffade min familj för första gången, det tog också sin tid. Men jag är glad att det gick som det gick och jag ångrar inget för vi är väldigt lyckliga tillsammans. Ni har vi varit tillsammans i 4 år och 7 månader så det e ett tag! Läängtar tills vi e gifta!
Brukar också få liknande kommentarer av honom, varje gång han märker att jag blir tyst och knappar på tangenterna frågar han: Är du inne på bröllopssidan igen, baby? och bara skrattar. Men det ska de vara glada för, hahaha, så slipper de höra oss tjata om bröllopet med dem!
Dom som tycker det är stressigt och att man inte får ett liv det är dom som tar med sig jobbet hem och bryr sig om allt gnäll. Jag lämnar jobbet där jobbet ska vara, alltså på jobbet och inte hemma. Hemma är det bröllop och barn som gäller. Och sen allt gnäll om än det ena och än det andra det lyssnar jag inte på. då kan man inte annat än att trivas.
Haha ja men karlar är uppenbarligen så där. Dom kan inte ta initiativ till något alls utan man får styra dom i rätt riktning så är det faktiskt. Men det är ju värt det i slutändan ändå så det klagar jag inte på. Dom kommer ju undan med rätt mycket bara för att dom är söta så. ;) -
