Ni som gifter er för andra gången..

skakar lite liv i tråden igen :) 

Fortfarande inte något datum satt, men häromdagen satt vi och drack lite vin på tu man hand. Och det hela råkade bli lite för många glas vin, haha, för min sambo bekände att han tittar på ringar och funderade över klarhet och färg osv. 
Han har ju sagt att han inte vill att vi förhandlar fram att nu förlovar vi oss för att sedan tillsammans titta på ringar som passar budgeten. Det var väl lite så det gick till när han förlovade sig en gång tidigare och han tyckte att det inte alls var så romantiskt och fint som han hade tänkt sig, så han vill "do it properly" som han uttryckte det :) 
Ha en ring som han vet att jag skulle älska och gå ner på knä och hela köret. Så nu vet han vad jag tycker om för något och kände sig mer säker på att det skulle bli bra. 

Så snart kanske det kommer ett frieri då, lät lite så :) 

Iallafall. Vi har bestämt att vi vill gifta oss i kyrkan, i vår stad finns en gammal korskyrka och min historieintresserade sambo som kan allt om alla kyrkor och gamla kungar hade ett långt utlägg om varför just denna var så särskild. Och den är himla fin, så då blir det den. Ljus och fin inuti. 
Och så blir det bara vi, våra barn och två vittnen. En middag efteråt för oss alla, och barnvakt över natten och hotellövernattning för oss. Sen efter ja, kanske en månad eller så, så blir det en bröllopsresa. Någon sista minuten eller en weekend till Paris eller London kanske. 
Vi var överens om att själva bröllopet ska vara litet men fint. Vi vill båda vara bröllopsklädda och fina, men inte ha bröllopsfest med massa gäster. Visst blir säkert någon kanske besviken över att de inte fick vara med, men de förstår nog. 

Så ja, vi får väl se när det blir. Känns lite pirrigt! 

Jag var bara arton när jag gifte mig första gången, då pga att jag var gravid ( är lite gammaldags i tänket, om man kan skaffa barn så kan man vara gift :) ) Ärligt så tror jag inte jag hade tagit det beslutet om jag inte varit gravid. Bröllopet var ett kyrkbröllop. Min mor och hennes man planerade festen o maten, hans föräldrar ordnade sprit och min dåvarande svärmor bestämde att jag skulle ha slöja och hennes egenvirkade brudkrona. Urval av klänning var inte lätt som höggravid. Jag hade inget själv med planeringen att göra. Eftersom det var midssommar så var det traditionsenlig midsommar mat med hela släkten och några få vänner närvarande.

Min nuvarande make har även han varit gift, Hans x fru, överraskade honom på måndagen han fyllde 35 på lördagen, med att ringa till honom och säga att han var tvungen att komma hem från jobb tidigare det visade sig att dom skulle ordna med hindersprövning då hade hon bokat rådhuset till på lördagen... ja vad gör man om man är sambo o har barn gemensamt och hon bokat och fixat med allt .. inte mycket annat än gifter sig. Det enda han var delaktig i var själva vigseln.

Första gången jag träffade min nuvarande make var när jag gick i sjuan, vi var ihopa då. Dock rann det ut i sanden och vi förlorade kontakten. För ett par år sedan sökte jag och fann honom på fb. Det visade sig att han låg i skillsmässa. Vi återupptog kontakten och allt kändes så självklart. Det har gått oerhört snabbt. Ett halvår efter vi inledde ett förhållande bestämde vi oss för att gifta oss, ett år senare så har jag hans ring på mitt finger och är den lyckligaste kvinnan på jorden.

Min make är väldigt traditionsbunden så han ville ha ett kyrkbröllop med allt vad det innebar. Han ville ha frack, vilket innebar att jag valde en lång klänning. Det blev trerätters middag. Vi planerade allt gemensamt. Mycket traditionellt enligt min makes önskemål. Han är inte direkt kristen men det var oerhört viktigt för honom att bröllopet var i kyrkan, han valde även villken kyrka. Personligen så hade jag sagt när jag skilde mig att om jag gifter om mig då ska det bli ett enkelt bröllop på någon strand eller kanske utomlands. Men jag gav vika för min makes önskemål vilket jag inte ångrar en sekund. Dagen firades med en del släktingar men åtskilligt fler vänner och våra barn. Ett helt år av planering en underbar tid, som den 26 e Maj -12 utmynnade i vårt sagolika bröllop. Att i mogen ålder hitta sitt livs kärlek är för mig oerhört stort.

vet ni vad... jag är förlovad nu:) 

Åkte i tisdags till Göteborg för att bara ha två dagars myspys på hotell, bara vi utan barnen. Hade presentkort som jag fått från mitt jobb som jag tänkte nyttja, och såhär i slutet på semestern så passade ju det bra. 
Kvällen innan så hade min sambo tagit fram två olika alternativ på restaurang och vi bestämde att det mexikanska haket skulle bli jättebra, det var bara det att vi tog fel nummer och ringde det italienska, och bokade bord. SÅ vi tänkte att jaja, då blir det väl där istället, det är ju inte hela världen.

Så kom vi fram till göteborg, checkade in och mös på hotellet innan det var dags för middagen på restaurangen. (och vilken restaurang sen då! vilken tur att vi bokade fel) hur mysigt som helst, jättegod mat och ja, allt. 
Sen mellan huvudrätten och desserten ställer sig sambon upp, trodde han skulle gå på toaletten eller något. Men istället så ställer han sig på ett knä och tar fram en ringask och friar. 
Självklart sa jag ja :) Både han och jag blev tårögda och torkade tårar och bara satt och log som två fån :) Personalen lät oss vara ifred ett bra tag, innan desserten kom och de grattade oss. 

Så nu är vi förlovade, på riktigt. Har inte riktigt smält allt ännu men är så lycklig. 
Pratat lite löst om att gifta oss till vintern eller våren. Få se hur det blir :)   

Jag gifte mig första gången när jag var 21 år och gravid i femte månaden (fast det syntes inte om man inte visste om det). Vi bestämde det ca i 3 mån innan vi gifte oss så det var inte så mycket planering.Det var ett kyrkbröllop och jag hyrde min klänning. Middagen var hemma hos mina föräldrar och det var i stort sett bara familjen (vi var ca 25 st). Vi åt middag och bröllopstårat ochs en åkte vi hem till vårat nybyggda hus. Åkte till Kreta på bröllopsresa i två veckor. Skilde oss sfter 16 års äktenskap 2005 (varit tillsammans i 20 år).
2007 träffade jag min nuvarande sambo och vi förlovade oss 090101.
Förra året börajde vi planera bröllop. Vi (mest jag ) har planerat och köpt saker i ett års tid nuVi ska gifta oss borgerligt utomhus nästa lördag den 4/8. Jag ska ha en lång ljusrosa klänning med vit spets. Har köpt massa saker på Ebay och har haft hur kul som helst med att planera allting. Väldigt annorlunda mot förra gången. Jag har gjort egna inbjudningskort, festhäften, vigselprogam, servettringar och har en hel pärm med allt som ska fixas och köpas. Och nu är det bara en vecka kvar.....

Här är en till som varit gift tidigare. Mitt ex och jag var tillsammans i 15 år och gifta i 10, vi hade ett litet budgetbröllop borgligt, gifte oss på sommaren nämligen midsommarafton. kostade max 5000. Vi fick 2 barn tillsammans som nu är 21 och 18 år gammla.

Träffade min sambo och m2b ca ett halvår efter min separation. Vi har till jul varit tillsammans i 8 år, kämpat i många år med att få en egen liten knodd och han dök upp i Mars i år :) så denna gång blir allt större och helt annolunda. Dels för att det känns 1000 gånger roligare att gifta sej nu, känns mer på riktigt av nån orsak, var så ung sist. Men även för att jag vill göra allt tvärt om mot sist, känns som de är viktigt på nåt vis att göra de annolunda.

Så denna gång är det kyrkligt, fler gäster och större budget. Vi ska även döpa vår lillprins samtidigt.

Ung och var en gräddbakelse i kyrkan med mkt folk, solosång och trumpettutning o fin bil med fest efteråt. Gick åt mkt pengar...kändes fint men stelt. Bröllopsnatten bestod av låånga snarkningar av oss. Sen skilsmässa efter ett år. Vi är fortfarande nära vänner. Nu äntligen känns det rätt. Mer mogen, liite äldre, sticker utomlands och det kommer vara hemligt. Inte nåt exotiskt land utan i ett av alla öststäder med skratt, öl och en fotbollsmatch...annorlunda? Ja, men är sjukt lycklig *vill du vara gift med mannen av resten av ditt liv eller vill du ha ett bröllop?* är en tanke som jag läste en gång i tiden o den stämmer så bra