• Vingilot

    Namnbyte eller ej? Hjälp mig!

    Vill bolla lite tankar och idéer, blir tokig på detta med namnbyte!

    För att göra en lång historia kort (eller halvlång...Flört): min blivande har ett av Sveriges vanligaste efternamn (-sonnamn). Jag tycker det är ett ganska bra namn och det passar bra ihop med mitt förnamn.

    Jag har ett något ovanligare -sonnamn som jag aldrig riktigt gillat. Jag behöver ofta upprepa det när jag presenterar mig och får ibland heta helt andra namn för att folk missuppfattat det.

    Jag har alltid kännt att jag inte vill ta mannens efternamn eftersom jag tycker det är en gräslig och förlegad sedvänja som representerar saker jag tar avstånd ifrån. (Japp, hela feministgrejen där.Tungan ute)

    Vi har pratat om att ta ett nytt gemensamt namn men blivande maken kan inte alls tänka sig att byta namn, det är helt främmande för honom.
    Han har föreslagit att vi båda tar varandras efternamn (x ysson zsson och x zsson ysson alltså) men jag tycker inte om tanken på dubbelnamn.

    Jag är lite inne på att ändå ta hans namn, eftersom jag ändå inte är så förtjust i mitt eget, men till saken hör att jag för 15 år sedan gjorde om mitt smeknamn till mitt officiella förnamn, och nu känns det plötsligt lite märkligt att tänka sig att jag efter bröllopet har bytt hela mitt namn... Nästan så jag ser en identitetskris segla upp vid horisonten...Flört

    Hjälp mig att komma ur mina gamla tankemönster! Vad ska jag göra? Förvånad

  • Svar på tråden Namnbyte eller ej? Hjälp mig!
  • Tessann

    Svårt att säga hur någon annan ska göra..


     


    Men för mig har det alltid varit en självklarhet att ta mannens efternamn..


    Vi fick barn innan giftermål och hon fick pappans efternamn.. så jag har bara gått och väntat på att få "tillhöra familjen" ;)


     


    Att behålla båda namnen tycker jag bara är onödigt och krångligt och skulle aldrig tänka tanken ens.

  • Vi2alltid

    Min man var också helt emot att byta först, men han ändrade sig med tiden. Jag försökte förklara att jag inte ville bära hans namn, och han ville inte bära mitt, så då borde kanse det enklare att ta ett helt nytt? Idag bär vi hans mors flicknamn, vilket känns helt naturligt och som om vi alltid har hetat det!


    Det där med dubbelnamn är inte helt lätt, min mamma hade det länge som gift, och det var ändå alltid något av namnen som föll bort liksom...


    Identitetskriser tror jag att det är fler som kan känna i början, men vänjer så snabbt! Och din identitet sitter ju egentligen inte i ditt namn :)

  • anne på grönkulla

    Den enkla lösning jag brukar hävda är att den som vill heta samma som sin partner också är den som får byta.

    Men ert läge är såklart knepigare. Du kan dock inte bestämma vad din man ska heta, mer än att hålla en dialog om möjligheter öppen. Du kan ju däremot avgöra vad du själv vill heta. Ditt nuvarande namn, hans namn, nån kombination, eller nåt helt annat? 

  • Vingilot

    Tusen tack för er input, så bra att få höra andras åsikter när man kört fast i sina egna tankar!Skrattande Jag funderar på allt ni sagt.

    darkHorse: nja, vi måste väl inte heta samma iofs, men vi känner båda att vi helst vill att det ska synas på våra namn att vi hör i hop. För mig känns det viktigt. Lite som Tessann sade, fast utan barn.

    Vi2alltid: tack för påminnelsen om att identiteten inte sitter i namnet, det är ju faktiskt sant.Glad

  • Brummelisa

    Ja, det här med namn....

    Jag och min sambo är inte överens. Han vill att jag ska heta Magnusson, medans jag hellre vill heta Jakobsson (som jag heter i dag)...

    Har försökt med att han kan ta sitt mammas efternamn Palmquist - då kunde vi heta samma. Men det hade han ingen lust med!

    Så vad det blir... det vet jag inte...

  • anne på grönkulla

    Eller så är du en av dem som namnet faktiskt är viktigt för? Jag hade aldrig en tanke på att byta och vi heter olika, även efter flera år som gifta. Vi var helt eniga om att äktenskapet inte satt i namnet utan att våra olika namn var viktigare för oss.

    Men igen, du kan bestämma vad du ska heta, inte vad din man ska heta -om ni är oense. Bäst är ju om man är eniga om en lösning, men är man inte det så får man ju fundera på vad som är viktigast.  

  • Beautiful Disaster

    Jag valde att byta efternamn Trots det att jag nog hade ett av Sveriges ovanligaste efternamn
    Så jag bytte bort mitt ECKRE och heter numera ALMQVIST  


    Elliotts änglamamma - lilla-mirakel.blogspot.com
  • fruhgan

    Jag bytte till min mans efternamn och ångrar det inte.

    Jag hade ett väldigt ovanligt efternamn men bytte gärna till mannens efternamn som är vanligare men inte jättevanligt. Jag älskar mitt nya efternamn
    Jovisst kan man tycka att det är förlegat att byta till mannens efternamn och visst är det så att förr var kvinnan omyndig i stort sett hela livet (möjligtvis att kvinnor som blev änkor kunde bli myndiga i lagens ögon) och mer som mannens egendom och att efternamnet symboliserade detta.
     Men att dagens brudar byter efternamn behöver inte ses som att det patriarkala kvinnoförtryckande samhället lever kvar utan snarare som att kvinnor kan VÄLJA själva om de vill byta efternamn, att det INTE är deras män som bestämmer och att samhället inte "tvingar" kvinnnor att byta efternamn när de gifter sig. Jag vet inte vad statistiken säger, om det fortfarande är vanligare att kvinnan byter efternamn eller ej  och det finns säkert kretsar där de flesta anser att "kvinnan ska byta efternamn för så har det alltid varit" eller liknande men rent juridiskt finns det inget som tvingar ena eller andra parten att byta efternamn.
    Jag ser mig också som en feminist men ville ÄNDÅ byta efternamn. Jag är lika mycket feminist trots att jag bytte efternamn och blev av med mitt ovanliga efternamn som jag störde mig på i flera år. Mitt efternamn var mitt smeknamn och en skojvariant av mitt gamla efternamn är fortfarande mitt smeknamn och det stör mig inte ett endaste dugg.

  • wictory

    Min m2b har ett mkt vanligt sson-namn som jag inte vill byta till heller... MItt efternamn är det relativt få som heter men det kommer ej på frågan för min m2b. När jag satt och läste en bröllopstidning var det ett reportage av ett bröllop där de båda hade antagit ett nytt namn, baserat på sina gamla efternamn.

    Aha, tänkte jag och min m2b så nu sitter  vi och pusslar och har nog hittat ett namn som vi tror att vi är ensamma om och som vi gillar.

    Så här hade paret gjort i tidningen:

    De första två bokstäverna i fruns namn, de första två bokstäverna i mannens efternamn och ett avslutande "vi" - då de två jag blev ett vi. Fint tyckte vi.

    Det blev då i artikeln JOhansson-PEtersson-VI => JOPEVI. Skrattande

  • darkHorse
    fruhgan skrev 2011-08-21 13:41:16 följande:
    Jag bytte till min mans efternamn och ångrar det inte.

    Jag hade ett väldigt ovanligt efternamn men bytte gärna till mannens efternamn som är vanligare men inte jättevanligt. Jag älskar mitt nya efternamn
    Jovisst kan man tycka att det är förlegat att byta till mannens efternamn och visst är det så att förr var kvinnan omyndig i stort sett hela livet (möjligtvis att kvinnor som blev änkor kunde bli myndiga i lagens ögon) och mer som mannens egendom och att efternamnet symboliserade detta.
     Men att dagens brudar byter efternamn behöver inte ses som att det patriarkala kvinnoförtryckande samhället lever kvar utan snarare som att kvinnor kan VÄLJA själva om de vill byta efternamn, att det INTE är deras män som bestämmer och att samhället inte "tvingar" kvinnnor att byta efternamn när de gifter sig. Jag vet inte vad statistiken säger, om det fortfarande är vanligare att kvinnan byter efternamn eller ej  och det finns säkert kretsar där de flesta anser att "kvinnan ska byta efternamn för så har det alltid varit" eller liknande men rent juridiskt finns det inget som tvingar ena eller andra parten att byta efternamn.
    Jag ser mig också som en feminist men ville ÄNDÅ byta efternamn. Jag är lika mycket feminist trots att jag bytte efternamn och blev av med mitt ovanliga efternamn som jag störde mig på i flera år. Mitt efternamn var mitt smeknamn och en skojvariant av mitt gamla efternamn är fortfarande mitt smeknamn och det stör mig inte ett endaste dugg.
    Jag tror inte att en enskild människa inte tror på jämställdhet bara för att hon tar sin makes namn. Själv ser jag fram emot att byta bort mitt efternamn eftersom jag aldrig gillat det. Men när färre än 1 av 10 tar kvinnans efternamn och 7 av 10 tar mannens (www.aftonbladet.se/wendela/article7013001.ab)  tycker jag inte riktigt att man kan prata om "fria val". Det är med allra största samhället strukturer och förväntningar som gör att många tar mannens efternamn utan att tänka eller reflektera över vad de gör.
  • Januaribruden

    Jag är för ett byte!
    Jag ska själv byta till m2bs efternamn. Är inte heller så förtjust i mina efternamn. Mina 2 efternamn. Ända sen tonåren har jag tänkt att mina barn minsann inte ska ha två efternamn så valet var lätt.
    Alla har sina anledningar till varför man vill eller inte vill byta. I ditt fall verkar du vilja byta faktiskt. Se det inte ur ett feministiskt perspektiv, det verkar vara det som får dig att tvivla. Du och din blivande familj vill ju ha ett och samma efternamn. Lycka till!


  • Future Mrs S
    wictory skrev 2011-08-21 14:32:42 följande:

    Min m2b har ett mkt vanligt sson-namn som jag inte vill byta till heller... MItt efternamn är det relativt få som heter men det kommer ej på frågan för min m2b. När jag satt och läste en bröllopstidning var det ett reportage av ett bröllop där de båda hade antagit ett nytt namn, baserat på sina gamla efternamn.

    Aha, tänkte jag och min m2b så nu sitter  vi och pusslar och har nog hittat ett namn som vi tror att vi är ensamma om och som vi gillar.

    Så här hade paret gjort i tidningen:

    De första två bokstäverna i fruns namn, de första två bokstäverna i mannens efternamn och ett avslutande "vi" - då de två jag blev ett vi. Fint tyckte vi.

    Det blev då i artikeln JOhansson-PEtersson-VI => JOPEVI. Skrattande


    Haha vilken kul ide! :D Vi skulle då få heta Busivi vilket känns helt galet HAHA ;D 

    ts: Jag är ensam i Sverige om mitt namn, nä jag googlat har jag inte hittat någon levande i världen som heter samma.. alla i min familj heter samma och ingen annan kommer byta, jag väljer ändå att byta till m2b's namn :D Det är ovanligt i Sverige iofs men det finns typ 10st på facebook som heter samma vilket känns mycket för mig ;D Och jag har i samband med detta även ändrat så mitt dubbelnamn är mitt förnamn+andranamn istället så det blir nytt nytt för mig oxå, men jag får ingen kris för det... jag är ju jag oavsett vad jag heter precis som du! :) 
  • emelie och Jonas

    Vi funderar också på det här med namn.
    Jag tycker det hade varit lättare om en av oss hetat ett vanligt svensson namn, då hande det kunnat bytas bort.

    Just nu heter vi båda ganska ovanliga namn.
    Mitt namn finns det endast 3 familjer i hela sverige som heter, ingen heter precis som mig, med förnamn och efternamn.
    Min M2b har ett lite vanligare men ändå ovanligt.

    Vi gillar inte heller dubbelnamn, så antingen ta den andres eler göra ett eget.

    Vi har varit inne på att ta de 4 första från mitt å de fyra sista från min M2b´s det skulle bli WREDIN,
    som jag kan tycka är helt Ok faktiskt...men vi får väl se, helst vill jag ha kvar mitt familjenamn..

  • teddy66

    Vi båda är väl lite traditionella och har hela tiden tagit förgivit att jag ska ta hans namn efter vigseln. Men nu börjar jag fundera kraftigt på det.
    Min blivande har ett ovanligt namn som bara hans familj heter. Säger man det så blir det VAA!? och man måste bokstavera. Jag heter ju då ett mera vanligt "son" namn och är lite ledsen över att inte få ha kvar något från min familj då mina föräldrar bara fick döttrar :)
    Har funderat på att ta mitt som mellannamn mest för att ha det kvar. Dessutom bor vi nu på en svårstavad gata som inte gör saken bättre!!!
    Gillar inte riktigt tanken att med den blivandes namn blir man inte "en i mängden"
    Så jag funderar fortfarande. 

  • Vingilot

    Ha ha, jag satt och lekte med våra efternamn nu för att se vad det skulle kunna bli för nåt fint om man satte ihop dem till ett nytt namn, men det blev så vrickat och fult att det aldrig kan komma på fråga!Tungan ute (Och förresten vill han ju inte byta alls.)

    Jag gillar egentligen inte att mina principer sätter krokben för mig. Jag vet ju vad jag står för och jag vet ju att ett byte till mannens namn idag inte betyder vad det en gång gjorde. (Och jag tror heller inte att någon annan som idag byter till mannens namn gör det för att visa att hon är sin mans egendom!) Men det... skaver liksom lite grann nånstans inombords när jag tänker på det.Obestämd

    Jag vill gärna att vi har samma namn. Jag tycker hans namn är fint trots att det är så förtvivlat vanligt, och jag tycker att det passar bra ihop med mitt förnamn.

    Saken blir inte lättare av att alla som vet vilka våra namn är tycker jag är dum om jag byter bort mitt namn. T.o.m. blivande maken har någon gång sagt att han tycker att jag "är" mitt efternamn.

    Avundas min blivandes bror: hans sambo har redan samma efternamn som han så om de gifter sig slipper de såna här i-landsproblem.Glad

  • Vichy

    Jag och min (förhoppningsvis) m2b tänker nog göra ett nytt efternamn av våra nuvarande eller bara ta ett nytt gemensamt...
     

Svar på tråden Namnbyte eller ej? Hjälp mig!