Fråga prästerna 14

Ja de är helt rätt. Tack för hjälpen! Ska kolla upp den psalmen!

Ingen större trängsel här, ser jag.

Nej, de flesta passade väl på att fira söndagen före domsöndagen...?

Jag kan passa på att ställa en fråga som inte hör ihop med bröllop eller är en "hur gör man om..." eller "kan man ta bort..."

De flesta av mina nära och kära som har gått bort är begravda många mil från mig, i små landsortskyrkor dit man behöver bil för att kunna ta sig.
Ni som har den här djupa tron... Hur känner ni? Behöver ni besöka den fysiska graven för att liksom besöka personen som ligger där? Eller kan man gå in i vilken kyrka som helst och tända ett ljus - och budskapet går fram?
Eller kan man till och med bara tänka en tanke och mottagaren får fram meddelandet?

Alltså - hur funkar kommunikationerna egentligen mellan oss och våra saknade. Eller kanske till och med mellan oss och Gud? 

Chicita: Min pappa dog 2001, just när jag börjat läsa till präst. Han ligger i minneslunden i samma kommun där jag bor, så det är ju inte långt att ta sig dit. Ändå blir det kanske bara två-tre gånger per år. Men det betyder ju inte att han är bortglömd. Jag tänker på honom, om inte varje dag så varannan. Inte behöver jag vara där han är begravd för att tänka på honom. Jag tror alltså att det går precis lika bra att komma ihåg sina kära avlidna var man än befinner sig. När det gäller att "kommunicera" med dem så är jag väl inte helt säker på att jag tror att det går. Jag tror ju att pappa finns någonstans, och kanske får jag en gång möta honom igen, men jag skickar inga meddelanden till honom, talar inte med honom på det sättet. Däremot tänker jag nog att han på något sätt kan se oss, se hur det har gått för oss, hur ungarna växer och så vidare.Att kommunicera med Gud går däremot bra, det tror jag. dessvärre är det väl så att Gud hör oss bättre än vad vi hör Gud. Jag kan inte påstå att jag brukar höra Gud tala. Däremot anar jag i lyckliga stunder vad som är Guds vilja - och i ännu lyckligare stunder lyckas jag till och med följa den!  

Kunde varit mina ord kollega!

Bra formulerat 

Det är så lätt att få dåligt samvete för att man inte kan besöka sina nära och kära tillräckligt ofta. Men så länge man har dom i tanken så är dom ju inte så långt borta 

Jag försöker välja psalmer till vigseln... Vi har tänkt be kören sjunga dem. Dels för att jag själv är en körmänniska och det skulle kännas roligt, och dels för att det faktiskt ger psalmerna rättvisa att höra dem som de är tänkta, i stämmor dessutom. Ofta upplever jag att det är kantorn som sjunger högt och besökarna mumlar lite bara. Det står en flygel i kyrkan och vi ska be vår inhyrda pianist att spela tillsammans med kören ist för orgel. 

En är klar och det är Du vet väl om att du är värdefull.

Den andra jag vill ha är Se nu stiger solen. Problemet, om det nu är ett problem, är att flera har sagt att det minsann är en begravningslåt. Å det känns ju inte så pepp... Är det så?