Augusti 2011 - del 2

Vigsel 6/8 och tackkorten skickades ut två veckor senare tror jag...

Bröllopsresan var 13/9-12/10 så de som bidrog till resan fick tackkort från Thailand. Så nu är allt klart tack o lov ;)

Sassabrassa, vansinnigt snygga! Hur gjorde ni dom? Med riktiga kort el skrevni ut dubbelt på finare papper?

Hittade dubbelvikta kort på Panduro och sen skrev jag ut dem på min fotoskrivare. en sida i taget. Lite trix, men det blev bra. :)

 

Hur fick du till de röda snirklarna?

Tackkorten . den stora ångesten

Vi kommer ha ett dubbelvikt kort med ett kort (13x18 cm) på insidan och Embossat "Tack" och vårt emblem på framsidan. På insidan kommer vi att skriva ett litet brev för hand till alla, bra tips att skriva det på ett papper och klistra in. Den idén tar jag rakt av!



Vi tittar just nu på en andra bröllopsresa i vår, 2 + 2 veckor blir väl en hel smekmånad? Vi väljer mellan Indonesien, Kuba, Mexico och Dominikanska. Nån som har erfarenheter och/eller rekommendationer?

Oj vilket sent svar. Förlåt.
Hänger mest i ett annat forum nu. Allt för föräldrar. :)
Kanske för sent men svarar ändå.
Jag skapade layouten själv i Photoshop. Snirklarna är en brush som jag laddade ner via Brusheasy.  

hur är det med er alla agusti brudar? har ni vant era öron när ni hör eller uttalar ordet: min/din man?
det pirrar till i kroppen på mig fortfarande när jag säger det, känns lite overkligt fortfarande ibland när man säger så =)

Det känns fantastiskt att vara gift och känner mig väldigt "vardagslycklig" om ni förstår vad jag menar. Härligt att säga min man. Sen har det varit lite svårt att byta namn. Jag har ett rätt stort kontaktnät på jobbet och fortfarande får jag höra att folk inte vet vem jag är och faktisk får jag fortfarande gratulationer.

Tycker fortfarande att det inte är någon skillnad mot innan bröllopet. Mer bling på vänster hand men annars är det ju som vanligt.

Vi har ju inte bott ihop så länge, så det kanske är därför jag känner så starkt. Jag är ju omgift och trodde efter min skiljsmässa inte att jag skulle gifta om mig igen. Så jag är väldigt glad över att vi hittade varandra och att vi kände så starkt att vi ville gifta oss. Jag trodde min chans var borta, men det var den inte.

Naaa :)

 

Alltså...jag skulle inte ha såna känslor även om vi hade gift oss efter år som par tror jag. Vi har inte varit ett par så jädrans länge, 4 år. Men det är nog sån jag är ;)

Jag känner igen den där "Vardagslyckan". Vi har ju levt ihop i typ 13 år och har tre barn, men har varit lite som nykära (mitt allt annat elände vi haft)