• lillfr­eja
    Äldre 16 Aug 06:39
    93464 visningar
    99 svar
    99
    93464

    Är jag misstänksam eller är han otrogen?

    Min man har de senaste månaderna börjat bete sig konstigt, och jag vet inte om det är för att han träffat någon annan eller om han bara är utarbetad och trött. Jag vet att det är omöjligt för er att avgöra, men jag vet inte vart jag ska vända mig. Jag blir snart tokig på att grubbla. Ok, detta är vad jag reagerat på:


    - Han säger ofta att han ska jobba över, men är okontaktbar på telefon under tiden han säger sig jobba


    - Han har ALLTID sin telefon på sig, då menar jag i handen eller på bröstet. Den verkar väldigt viktig för honom..


    - Han sms:ar eller skriver något på telefonen nån gång i timmen hela kvällarna, men kommenterar det aldrig och håller undan telefonen så det inte går att tjuvkika. När jag frågar vad han skriver svarar han undvikande. Han pillar med telefonen även när vi har gäster eller är på restaurang.


    - Han har skaffat kodlås på telefonen som går på inom några sekunder. Säger att det är säkerhet för att han lagt till sitt jobbmailkonto i telefonen


    - Han är tystlåten, otillgänglig och fåordig


    - Han har inte sagt eller på annat sätt visat att han älskar mig på  onormalt länge. När jag säger att jag älskar honom svarar han mumlande. Han tar inte initiativ till kyssar, kramar eller att hålla handen


    - Han har mycket få tjejkompisar och ingen som jag inte också är kompis med. Han jobbar nästan uteslutande med killar. 


    - För något år sedan började en tjej på hans avdelning som han pratade mycket om i början, men sedan har det blivit alldeles tyst om henne. När jag föreslår att vi ska träffas allihop svarar han undvikande och verkar inte vilja det. Jag har aldrig sett henne men hört av andra att de umgås mycket på kontoret och att hon ser bra ut. Hon är gift men klagar ofta på att hennes man jobbar mycket och de verkar inte ha så stabilt förhållande


    - När jag framfört min oro för allt detta, framförallt den nya tjejen, så säger min man att de bara är kompisar. Hans konstiga beteende för klarar han med att han är trött, grubblar över jobbet eller har nån typ av 30-årskris. Men han vill inte prata om det.


    Vad säger ni? Är det konstigt att jag blir orolig? Är jag fånig eller kan det finnas något skäl till min svartsjuka? Jag tänker på detta all min vakna tid, och det gör mig ledsen, orolig, arg och frustrerad. Behöver era råd!


    Tack!

  • Svar på tråden Är jag misstänksam eller är han otrogen?
  • MrsT20­11
    Äldre 24 Mar 22:02
    #51
    Sebastiána skrev 2011-03-24 17:33:27 följande:
    Jag har träffat många såna män. Min nuvarande är alltid stressad och jag får höra att det inte går att göra något åt det. Hans typ av arbete ÄR sånt och det skulle inte spela någon roll om han bytte jobb. Ett ex gick till jobbet flera gånger trots kraftig förkylning och ibland influensa för att de kunde minsann inte klara sig utan honom (istället blev de smittade, juste). En gammal killkompis var otrogen i flera år. Jag gav honom rådet att skilja sig, men det gick ju inte för det KRÄVDES av honom att ha familj, hans ställning skulle hotas om han skiljde sig och hur skulle det gå för hans fru. Ja, jag har läst att de flesta skilsmässor tas ut av kvinnor och det är ju inte så förvånande.
    I rest my case!!

    Det är ingen tillfällighet att exempelvis filmhistorien kryllar av singelkvinnor som får ihop det med gifta män som vägrar skilja sig.

    Män tillämpar förresten ofta varken kamp- eller flyktbeteende i ett förhållande utan de använder sig av den tredje grundläggande instinkten från stenåldern: Att spela död. (Dvs hoppas på att problemet löser sig av sig självt.)
  • lovis8­0
    Äldre 25 Mar 09:10
    #52
    MrsT2011 skrev 2011-03-24 22:02:13 följande:
    I rest my case!!

    Det är ingen tillfällighet att exempelvis filmhistorien kryllar av singelkvinnor som får ihop det med gifta män som vägrar skilja sig.

    Män tillämpar förresten ofta varken kamp- eller flyktbeteende i ett förhållande utan de använder sig av den tredje grundläggande instinkten från stenåldern: Att spela död. (Dvs hoppas på att problemet löser sig av sig självt.)
    Spela död, ja det låter bekantGlad  
  • MrsT20­11
    Äldre 25 Mar 10:31
    #53
    lovis80 skrev 2011-03-25 09:10:38 följande:
    Spela död, ja det låter bekantGlad  
    Japp, snacka inte om det! Det är väldigt intressant att dela in folks handlingar och sina egna reaktioner i termer om kamp, flykt och spela död.

    En lite roligare historia om detta: I vintras konstaterade min kärlek att han troligen kommer dö av att få en istapp i huvudet, han har alltid sysslat med kampsport och har enligt honom själv en extremt utvecklad kamp-instinkt. Om det kommer en istapp mot en är det nog bättre att fly än att försöka slåss...! Skrattande 
  • lillfr­eja
    Äldre 18 Jul 13:59
    #54

    Hej på er!

    Nu var det snart 10 månader sedan jag skrev mitt inlägg, vet inte varför jag fick för mig att gå in i forumet och kolla just idag, men nu är jag här!
    Det har hänt en hel del men samtidigt ingenting i mitt äktenskap: Vi har fortfarande extremt lite kommunikation, han tar inte i mig, är fortfarande lika överarbetad, sur, tyst och frånvarande. Så långt är allt som sist jag skrev. Det som är nytt är att nin man har bestämt sig för att ta ett jobb i USA, och till en början ska jag inte följa med. Han tror att han behöver pröva sina vingar, komma bort från jobbet som inte uppskattar honom, "finna sig själv" och få testa det han drömt om, nämligen att få leva och arbeta i ett annat land.
    Jag trivs så himla bra med mitt jobb och mitt liv här, och känner ingen lockelse att åka till USA. Jag känner inte för att ge upp allt det för att följa med en man som dessutom tydligt visat att varken jag eller vår relation är värd att kämpa för. Så jag har bestämt mig för att han får åka själv och göra sin grej. Inser han att han inte kan leva utan mig är han välkommen att göra de förändringar som krävs och börja ta ansvar. Om han däremot fortfarande vill hålla mig ifrån sig känslomässigt och fysiskt så får vi nog tyvärr överväga skilsmässa. Samma sak gäller självklart mig, om jag känner att jag mår bättre av att leva själv och att jag inte ser skäl att lämna landet för hans skull så kommer jag inte att göra det.
    Jag resonerar så här: Vår relation är i mycket dåligt skick. Det kan i princip inte bli sämre, så all förändring borde vara till det bättre. Om det får honom att må bättre av att bo i USA en tid så är väl det bra. Om det inte löser något alls, utan han fortsätter bete sig likadant även när han är där borta så vet jag i alla fall att jag gjort vad jag kunnat, gett honom allt utrymme man kan tänka sig och gett honom tusen chanser som han inte tagit. Då förtjänar han inte och kan inte heller hantera en relation med mig. Då måste han reda ut något med sig själv. Och då förlorar han faktiskt mig, för jag accepterar inte att leva som ensamstående i ett äktenskap. Det finns ingen mening med det om det inte finns någon chans att det kommer bli bättre.

    Visst är jag fortfarande ledsen över detta. Det är oerhört sorgligt. Vi har varit tillsammans i 15 år, sedan vi var tonåringar, och jag har alltid "vetat" att vi hör ihop och ska bli gamla tillsammans. Men jag kan inte hålla fast vid den drömmen om han inte delar den.

    Reaktioner från er? Tips på hur jag kan tänka för att må ok i den här situationen?

    Kram!

  • Dejli
    Äldre 18 Jul 14:06
    #55

    Jag tror du fattar rätt beslut, och jag gissar att han ser USA som en "enkel" väg ut ur ert förhållande, om man ska vara krass. Han kan enkelt leva ett dubbelliv där som du inte har någon som helst insyn i och kan testa sina vingar hur det skulle vara att vara singel eller kanske t o m träffa någon annan.

    Det kanske leder till en nytändning, men jag misstänker att han känner sig redo att gå vidare men inte riktigt vet hur man gör - har man varit ihop länge så har man så mkt som är gemensamt och det blir ett stort steg att kliva av tåget. Om det är så att ni varit tillsammans sedan tonåren så är ju risken stor att ni vuxit isär, och att kanske främst han stannat för att det är det enda han vet.

  • MrsT20­11
    Äldre 18 Jul 14:13
    #56

    Om han till och med vill jobba i USA utan dig kan jag inte förstå varför han inte själv begär skilsmässa... Hur bestämdes det att du inte ska följa med? Vad sa han och vad sa du?

    Min förhoppning är att ni skiljer er och satsar på lyckliga, fungerande förhållanden med andra personer. Du kan inte tråna efter honom samtidigt som han lever sitt liv på andra sidan atlanten... Han vill ju inte vara tillsammans med dig! Han vill bara komma bort från dig!

    Varför tar du inte ut skilsmässa och påbörjar sorgearbetet över ert förhållande? Du förtjänar så oändligt mycket bättre. I ett äktenskap bor man tillsammans, om den ene får ett jobb i ett annat land, då flyttar familjen med eller också tackar man nej till tjänsten som erbjuds.

    Jag tolkar din TS som att ni inte har barn? Om du vill ha barn så är det ytterligare en anledning att skilja sig. Han kommer förmodligen aldrig vilja skaffa barn med dig.

  • Aniara­4
    Äldre 18 Jul 14:20
    #57

    Jag tror tyvärr inte heller att det här är något sätt att rädda ert förhållande. Förhållanden jobbar man på tillsammans, inte på varsitt håll.  Det låter mer som ett långsamt farväl eller en fegisutväg om man vill vara taskig.

    Om du också känner ett behov av ett sådant långsamt farväl och att vänja dig vid att leva ensam innan ni tar steget fullt ut till skilsmässa så är det ett ypperligt tillfälle. Om du är trött på att slösa tid på en otillgänglig man som inte verkar vilja vara tillsammans med dig längre kan du också rycka bort plåstret direkt så att du kan gå vidare med ditt liv.

    Hur du än gör så önskar jag dig lycka till!

  • Dejli
    Äldre 18 Jul 14:23
    #58
    MrsT2011 skrev 2011-07-18 14:13:51 följande:
    Varför tar du inte ut skilsmässa och påbörjar sorgearbetet över ert förhållande? Du förtjänar så oändligt mycket bättre. I ett äktenskap bor man tillsammans, om den ene får ett jobb i ett annat land, då flyttar familjen med eller också tackar man nej till tjänsten som erbjuds.
    Jag håller med här. Om han då dessutom är utomlands så finns det gott om tid att sörja utan att riskera att stöta på honom i mataffären, med gemensamma bekanta etc. Hon kommer ju behöva konfronteras med honom i frågor som rör deras gemensamma affärer (boende, möbler etc). Man kan inte ses hur gärna man än skulle vilja skicka det där meddelandet eller ringa ett samtal...
  • Kattpo­et
    Äldre 18 Jul 14:32
    #59

    Kanske han vill ha  henne  ifall att saker och ting går åt helvete, då   behöver han ju inte magasinera sina  saker  utan börja direkt. Och så kan han ju alltid hävda att han var trogen när han var ensammen.

    Det känns som han inte vill eller orkar  ta hand om papprena och hoppas att tjejen löser allt.

    Och I Sverige kan du skilja dig från någon fast de inte har skrivit på papprena, det tar  bara längre tid.

     

  • lundab­rud
    Äldre 18 Jul 14:49
    #60

    Hur länge ska han i så fall vara i USA? Du verkar vara mycket klok och jag tror att du fattar rätt beslut. Det verkar som att det har gått lång tid (över 10 månader om jag förstått det rätt) och risken finns att ni aldrig hittar tillbaks till varandra. Samtidigt kan det faktiskt komma något positivt ur tiden ni har ifrån varandra. Denna tid är avgörande för ert äktenskap, ta tiden åt att "hitta er själva" på varsitt håll (åtminstone i hans fall) och ni kan absolut ta beslut om ev skilsmässa efter det. Det finns många fall där förhållandet stärkts när man tror att det ska fallera, där dt vänt när det studsat mot botten och blivit starkare efteråt.
    Det är bara du som känner och som vet hur du kommer att göra. Ingen kommer att döma dig om du bestämmer dig för att det är nog NU, inte heller om du ger det en andra chans och väntar med beslutet till efter USA.
    Detta låter otroligt jobbigt. En äktenskapskris och livskris som inte är ovanlig. Vi är många som känner med dig!

Svar på tråden Är jag misstänksam eller är han otrogen?