• lillfr­eja
    Äldre 16 Aug 06:39
    93465 visningar
    99 svar
    99
    93465

    Är jag misstänksam eller är han otrogen?

    Min man har de senaste månaderna börjat bete sig konstigt, och jag vet inte om det är för att han träffat någon annan eller om han bara är utarbetad och trött. Jag vet att det är omöjligt för er att avgöra, men jag vet inte vart jag ska vända mig. Jag blir snart tokig på att grubbla. Ok, detta är vad jag reagerat på:


    - Han säger ofta att han ska jobba över, men är okontaktbar på telefon under tiden han säger sig jobba


    - Han har ALLTID sin telefon på sig, då menar jag i handen eller på bröstet. Den verkar väldigt viktig för honom..


    - Han sms:ar eller skriver något på telefonen nån gång i timmen hela kvällarna, men kommenterar det aldrig och håller undan telefonen så det inte går att tjuvkika. När jag frågar vad han skriver svarar han undvikande. Han pillar med telefonen även när vi har gäster eller är på restaurang.


    - Han har skaffat kodlås på telefonen som går på inom några sekunder. Säger att det är säkerhet för att han lagt till sitt jobbmailkonto i telefonen


    - Han är tystlåten, otillgänglig och fåordig


    - Han har inte sagt eller på annat sätt visat att han älskar mig på  onormalt länge. När jag säger att jag älskar honom svarar han mumlande. Han tar inte initiativ till kyssar, kramar eller att hålla handen


    - Han har mycket få tjejkompisar och ingen som jag inte också är kompis med. Han jobbar nästan uteslutande med killar. 


    - För något år sedan började en tjej på hans avdelning som han pratade mycket om i början, men sedan har det blivit alldeles tyst om henne. När jag föreslår att vi ska träffas allihop svarar han undvikande och verkar inte vilja det. Jag har aldrig sett henne men hört av andra att de umgås mycket på kontoret och att hon ser bra ut. Hon är gift men klagar ofta på att hennes man jobbar mycket och de verkar inte ha så stabilt förhållande


    - När jag framfört min oro för allt detta, framförallt den nya tjejen, så säger min man att de bara är kompisar. Hans konstiga beteende för klarar han med att han är trött, grubblar över jobbet eller har nån typ av 30-årskris. Men han vill inte prata om det.


    Vad säger ni? Är det konstigt att jag blir orolig? Är jag fånig eller kan det finnas något skäl till min svartsjuka? Jag tänker på detta all min vakna tid, och det gör mig ledsen, orolig, arg och frustrerad. Behöver era råd!


    Tack!

  • Svar på tråden Är jag misstänksam eller är han otrogen?
  • fibobs
    Äldre 9 Sep 13:04
    #31

    Jag blir lessen i hjärtat av att höra din berättelse!
    Du är så stark, men ändå lite svag!(inget illa menat=)
    Att bryta sig loss är ingen lätt uppgift, men det måste du ju själv åstakomma.

    Jag hoppas du finner ro i vilket du än bestämmer du för!
    Stå på dig, annars gör nån annan det...MEN.....
    glöm inte att livet går inte i repris!!
    Ta vara på det :)
    kraaaaam

  • Kattpo­et
    Äldre 9 Sep 13:07
    #32

    KRAM, ta hand om dig själv och gör dig själv lycklig

  • Mariam­ilena8­0
    Äldre 9 Sep 17:19
    #33

    Nått är ju på tok, och jag tycker mobilen är ett stort varnings tecken.

  • Motorb­ruttan
    Äldre 9 Sep 17:20
    #34

    stor bamsekram!!!!!

  • JustMe­AndMyL­ove
    Äldre 9 Sep 18:52
    #35
    lillfreja skrev 2010-09-09 12:45:49 följande:
    Hej på er!Förlåt att jag inte har hört av mig, jag har helt enkelt inte orkat. Det har varit väldigt jobbigt senaste tiden och jag har inte gjort några stora framsteg med min man. Jag har tagit upp frågan många gånger, men får bara undvikande svar. Jag har provat det mesta ni nämner, konfrontation, vänliga ord, tystnad, att tala med honom tillsammans med svärmor och att låta honom vara ifred.En morgon, efter att han i flera dagar knappt sagt ett ord till mig, lade jag mig intill honom i sängen. Jag ville på något sätt testa om jag fick någon respons, jag visste att han var vaken. Men han rörde mig inte utan vände sig bara bort. Då tappade jag behärskningen, rusade ut i köket och storgrät. Han kom ut och var helt förvirrad, jag skrek att "du älskar ju uppenbarligen inte mig längre. Kan du inte bara erkänna vad det här handlar om så att vi båda kan gå vidare? Jag orkar inte längre kämpa när jag inte ens kan få en kram tillbaka" Man bara höll om mig och sa att jag var det bästa som fanns och att han visst älskar mig. Men någon förklaring fick jag inte. Då hände något i mig som bara gav upp och jag blev så otroligt trött på allt.Sedan dess har jag i princip gett upp. Inte relationen, men kampen. Jag orkar inte och kan inte lägga all min energi på detta när jag inte får något tillbaka. Min arbetshypotes är nu att om jag blir den passive så kanske han blir mer aktiv. Att jag nu testat att ligga på hårt och pressa honom under flera månader, men nu är det hans tur att ta initiativ och ansvar. Jag har föreslagit terapi men han är inte intresserad. Verkar inte se behovet.För att rädda mig själv och ge mig en dräglig tillvaro har jag den senaste tiden lagt allt detta åt sidan. Relationen är i någon typ av paus, där vi bor under samma tak men inte har särskilt mycket med varandra att göra. Min man får vara precis hur hemlig han vill, jobba hur sent han vill och sitta tyst så många timmar han känner för. Jag frågar inget, ringer inte och undrar när han kommer. Jag lagar och äter middag själv och anpassar mig inte efter honom. Inget mer väntande med tända ljus på att han kanske just ikväll ska komma hem i tid och ta mig med storm. Jag umgås med vänner, tränar (som jag älskar men tidigare har prioriterat ner för att ta hand om hemmet då min man inte gör det) och fokuserar på min egen lycka utan hänsyn till honom. Det kan tyckas fruktlöst och barnsligt men det är det enda jag kan göra för att inte gå under. Vi får se om han reagerar på detta, om inte så får det väl vara helt enkelt. Så snart han visar vilja på att prata eller jobba på relationen så finns jag där. Faktiskt så tror jag inte längre att det är otrohet det handlar om. Jag tror snarare att han går igenom någon typ av yrkesrelaterad kris. Kraven som ställs på honom är orimliga, han får sällan någon positiv feedback och han ser det som omöjligt att påverka sin situation. Han kan varken säga upp sig eller slå näven i bordet, som han ser det. Jag håller inte alls med, jag tror alltid att saker går att förändra om man vill. Men det är hans övertygelse att han är helt bakbunden och inga försök att få honom att tänka annorlunda har nått fram.Så jag avvaktar utan att vänta.Kram på er alla och stort tack för era råd
    Jag hoppas att det "bara" är en arbetskris. Men det är ändå inte tillräckliga skäl för att det ska vara okej att hålla på som han gör.

    Vare sig det är jobbet, eller en 30 årskris eller en annan kvinna skulle jag dra mig ur. Man behöver inte packa allt man äger och flytta för alltid, utan kanske bara göra det tillfälligt, för ett tag. Hyra någon lägenhet eller flytta till ett syskon eller en förälder, känna hur det känns att stå på egna ben och tvinga honom att prioritera. Det låter som om det är du själv som håller i hela förhållandet och det sliter sjukt mycket på en själv!


    Jag tycker du kan säga till honom att: 


    "Nu har jag gjort mitt allra bästa och inget fungerar. Det är dags att få lite distans, så får du komma med ett svar om vad som är viktigast för dig. Och är det jag, så måste vi lösa saker och hitta fram till hur vi ska kunna må bra tillsammans."


     


    För det kan vara så att han gått in i en depression och inte alls är otrogen utan bara mår fruktansvärt dåligt. Och då kan det ibland vara bäst att backa och få honom att inse att han måste få hjälp, och sen stötta honom med det.


     


    Hoppas verkligen allt går vägen för er!


    *Styrkekram*

  • mojika­nan
    Äldre 9 Sep 22:56
    #36

    Sänder dig en styrkekram!! 


    Tycker det är bra att du har markerat att detta beteendet inte är oki för dig!


    Jag hoppas verkligen att detta löser sig för er! 

  • Äldre 27 Oct 13:10
    #37

    Du kan väl maila mig. Kan ha en del tips som kanske kan hjälpa dig. Var bor du?
    Mvh Tz

  • korpen
    Äldre 27 Oct 19:26
    #38

    Hej, jag tycker inte heller det nödvändigtvis måste vara så att han är otrogen, hans beteende skulle kunna tyda på en hel del.


    OCH jag tycker det är otroligt bra att du bytt attityd. För er båda som par kan det vara saken som får vågskålen att vippa i ett läge som blir bra för båda, men framför allt för dig är det bra, för det är trots allt dig det handlar om nu precis som du säger. Det som händer nu är att du börjar ge dig själv det du behöver och det är det som är huvudsaken, att inte ge bort sin kraft till någon och sedan klaga på att man inte har något själv, när man aldrig "tankar bilen" om du förstår min liknelse. Bra gjort! Och hoppas att det ordnar sig för dig.


    Lycka till och fortsätt vara stark.

  • Äldre 13 Dec 15:06
    #39

    Hur har det gått Lillfreja?????

  • Nali
    Äldre 16 Dec 13:21
    #40

    Så betedde sig mitt ex när han hittade andra att roa sig med och så har även en man jag träffade ett tag betett sig mot sin sambo.

    Oavsett är det inte roligt att leva i en sån relation, bra att du tar hand om ditt liv och ser att du klarar dig fint ändå. Hoppas du får en bra framtid oavsett om det blir med din man eller inte.

Svar på tråden Är jag misstänksam eller är han otrogen?