Jag har hört en del positivt om LCHF (low carb high fat) som ett sätt att gå ner i vikt. Är det någon här som har testat?
Jag är nyfiken på om det kan vara så bra som det låter, att man kan äta sig mätt och ändå gå ner i vikt...
Jag följer den kosten sen i augusti. Har gått ner 7 kilo och mår mycket bättre nuförtiden. Jag är piggare, friskare och har inga blodsockersvängningar längre.
Jag och min m2b håller på med den dieten! Vi började för en vecka sen ungefär och har gått ner ett kilo var.
Jag tycker att det är toppen, men jag är å andra sidan inte så förtjust i potatis vilket vi åt mycket av förut.
Det krävs dock planering så att man inte ska komma hem efter jobbet och inte ha planerat någon mat och säger "ja men vi tar väl en pizza". Sedan så får man inte äta mackor till frukost så vi gör omelett kvällen innan och värmer på.
Jag har också hört att folk går ner en del med denna diet, så vi tyckte att det var likabra att prova 
Har du kollat blogg.passagen.se/dahlqvistannika/ ?? Värt att kolla in! Vi har även beställt hennes bok.
Jag äter enligt lchf och jag har bara gott att säga om den kosten. Efter kämpande med vv, cambridgekuren mm så började jag äta enligt lchf 29 januari 2008. I augusti samma år hade jag gått ner 27 kg genom att äta massa god mat, helt otroligt! Jag har legat still på den vikten under hösten då jag inte ätit strikt men jag började igen för ngn vecka sedan...
Jag började i höstas och gick nog ut för hårt samtidigt som jag hade trubbel på jobbet - och hemma. (ja, ja, jag veeet hur galet det var.)
Jag fick huvudvärk och mådde rent ut sagt skit. Jag gick ned massor men på för kort tid. Avbröt och har hållit vikten men jag ska på det igen när det är lite gynnsammare och då kommer jag att gå ut lite försiktigare. Har många kilo att bli av med.
Min pojkvän har gått ner 5 kilo på två veckor, lchf funkar verkligen!
vad är detta för ngt? berätta mer, tack
Japp det har jag och den gick inte alls överens med min IBS så nu är jag på en magvänlig diet tills tarmarna har läkt.
Gick ner ca 17 kilo på ca 12 veckor har jag för mig. Och min blivande ca 13 kilo.. Det funkar med andra ord ;)
Det låter bra ju..
Men frågan är om de är något för mig?
Jag är inte överviktig, och vill egentligen inte gå ner i vikt speciellt mycket. Jag vill bara få bort "sambo-magen" som kommit efter för många myskvällar. Är denna diet något o ha då?
LCHF är inte en diet, det är en livsstil. Jag tror inte på att köra LCHF och sedan gå över till en kolhydratbaserad kost igen.
Efter vad jag har läst mig till av många andra som har testat, ställer kroppen in sig på sin egen balansvikt Dvs är du överviktig går du ner, är du underviktig går du upp med "dieten". Sedan att balansvikten och det man själv vill väga inte alltid stämmer överens, det får man nog ta. :)
Precis, jag skulle knappast kalla LCHF för diet. Vi är nog inne på 3:e året med LCHF, det är en livsstil. En underbar livsstil ;)
Jag har ätit LCHF i tre år och gått ner drygt 20 kilo, det mesta under det första året. Sen har det stått still rätt länge, men jag nyligen kommit fram till att jag nog äter för mycket - jag åt nästan lika mycket som jag gjorde i början, trots att jag vägde 20 kilo mindre! Så nu prövar jag mig fram hur mycket jag faktiskt behöver för att hålla mig mätt.
Förutom viktminskningen och att jag äntligen blivit fri från mitt sockermissbruk (känner inget som helst sötsug så länge jag inte gör några avsteg!) har jag blivit av med mina plågsamma ledinflammationer som gjorde att jag inte kunde gå i trappor eller plocka in porslin i skåpet. Jag har MYCKET mindre migrän och huvudvärk, och jag slutade snarka inom ett par veckor efter att jag började med LCHF. Min IBS har förbättrats dramatiskt. När jag gör avsteg och äter kolhydrater så kommer alla problemen tillbaka som ett brev på posten. Så jag går aldrig mer tillbaka till kolhydratkost!
Jag tror inte alla behöver äta så strikt som jag måste göra för att må bra. Är man inte kraftigt överviktig, diabetiker eller sockermissbrukare räcker det nog väldigt långt att bara skippa socker och spannmål, men kanske ta en potatis då och då eller rentav en frukt - fast frukt är väldigt överskattat, innehåller jättemycket socker och försumbara mängder vitaminer. Grönsaker är mycket nyttigare! Men mjöl och socker är dåligt för ALLA, det är jag helt övertygad om. Liksom margarin och oljor med mycket omega 6 - ät smör, men ta lite mindre då om du är fettskrämd.
Det bästa stället att skaffa information om man är intresserad är www.kostdoktorn.se och kolhydrater.ifokus.se .
Och ja, man får vara mätt och nöjd hela tiden!
Men man ska också veta om att man oftast får omställningsproblem i början, det kan bli ett par veckor av trötthet, huvudvärk, bottenlös hunger och trögtänkthet innan energiproduktionen ställt om sig helt, men när man väl kommer igenom den perioden brukar det blir tvärtom - man blir piggare och smartare och slipper alla jobbiga blodsockerdippar!
min sambo går på den dieten. Han säger att han mår jätte bra och är pigg. han har gått ner 12kg på 18 veckor ungefär. För honom så har den dieten funkat perfekt. O jag märker att han är gladare och piggare :)
Men kom ihåg IBS är individuellt, alla har inte samma triggers för att få igång den och hos mig är det fibrer och vissa grönsaker, tyvärr är de grönsaker man bör äta när man går på lchf.
Och blod i avföringen och svåra kramper magen och yrsel tror jag är min kropps sätt att säga ifrån.
Jag mår bra nu, jag mår kanon, jag lever just nu på kokta äpplen, fisk, kyckling, ris och morrötter och ska så göra till tarmen har läkt.
Det finns inga som helst belägg för att det skulle vara farligt att äta LCHF någon längre tid. Om man har hittat något som funkar, varför gå tillbaka till den kost som gjorde en överviktig och i många fall sjuk till att börja med?
Som sagt, det är INTE en tidsbegränsad diet, det är en livsstil. Som man kan välja att lägga på mer eller mindre strikt nivå.
Jag äter lchf sen augusti(började för jag sökte fler recept på gi-rivstart). Har gått ner 12 kg utan att va hungrig lr speciellt sugen. Jag tycker fördelen är att man kan äta mer när man e bortbjuden utan att frångå ens "regler". Med viktväktarna visste jag alltid att varje gång jag var borta så fan s det ingen chans att hålla poängen. Jag mår jättebra på lchf. Mer fokuserad å koncentrerad å samtidigt inte styrd av socker å sug. Håller dock med alla kloka människor med att det är en livsstil å förmodligen inte alls bra att äta först lchf å sen återgå. Läs på kostdoktorns blogg om det. Jag tror som många andra att detta är ett sätt att äta som gynnar de flestas hälsa. Kul å se så många andra lchfare här!!
Om det tvista de lärda. Jag är inte en av de lärda. Det finns de som påstår att det är helt riskfritt men också de som påstår att hjärnan tar stryk om man äter så i många år. Vad som är sant? Ingen aning!
Självklart ska man inte återgå till den livsstil man hade innan. Det fattar ju vilken grankotte som helst att det är oklokt. Men jag kommer inte använda det som en helt ny livsstil, utan som en hjälp till en bättre livsstil. Den är perfekt för att bryta sockerberoende och få koll på kolhydraterna.
Men att vara en "halv"(?)-lchfare bland sådana som strikt följer lchf är ingen god idé. Vi kan inte "omvända" varandra. Anledningen till att jag skrev var för att Amorvincitomnia87, liksom jag, inte är överviktig, vill gå ner några få kg och har en "sambomage". När jag har några få kg att gå ner blir jag inte övertygad om att dieten/livsstilen är något för mig för att andra går ner 20kg av det. Det är ju de sista få kg till målvikten som är svårast, och det är inte säkert att de sista 3 kg funkar att få bort med alla dieter/livsstilar som förespråkas.
Förresten måste väl alla överviktiga byta livsstil för att uppnå viktminskning? Men att lchf nödvändigtvis måste vara den slutgiltiga livsstilen för ett lyckat resultat och kvarstående, bara för att man börjar med den, är jag inte överens med er om.
Men men... Fred i lchf-tråden.
