• angeli­ci_81
    Äldre 1 Jul 03:20
    4119 visningar
    14 svar
    14
    4119

    varför klagar jag om min vikt

    hej

    jag sitter här inne minst 1 timme om dagen ... och klagar om min vikt eller surfar runt efter bröllops grejer..

    jag har svårt att vilja banta då jag redan gjort det..och gick ner men sen då...börja röra på mig lite... en va det väl en dag det regnade och dagen där på hade jag något annat att göra..så då va den träningen slut..

    JAG ÄR LAT

    gråter när jag tänker på att jag kommer vara fet på min bröllopsdag..suck men varför bantar jag inte eller tränar..

    nu är min nya ursäkt att bröllopsklänningen va förstor när den kom med posten för 2 veckor sen (kunde börjat banta då men nä) i stället väntar jag till idag med att granska mig själv lite och inser att nu kan jag inte banta eller gå ner..för jag ska till skräddaren på måndag och sy in den...sen har hon semester och kommer tillbaka veckan innan mitt bröllop så skulle jag gå ner kan jag inte ha min klänning..

    så .. nu vet ni vad en lat person gör på natten sitter inne skriver skit och äter chips och tycker synd om sig själv..

    suck

  • Svar på tråden varför klagar jag om min vikt
  • Rosenh­aga
    Äldre 1 Jul 08:24
    #0

    Oj - du har nog tagit första steget genom att vara så ärlig mot dig själv som du är i inlägget ovan.

    Nedan lite erfarenheter från mitt liv som tjock, bantning och viktminskning. Min historia är inte unik.

    Banta inte! Varken nu, sedan eller någonsin. Ta det från en som är expert på att banta, har säkert gått ned flera ton totalt. Jag skämtar inte. Så här har jag lagt pusslet efter 30 års bantning:

    Jag har varit jätteduktig och bantat genom olika dieter och gått ned allt från ett par kilo till närmare 30 kg vid ett tillfälle. Det har varit viktväktarna (3ggr genom åren), pulverdieter, kolhydratmetoder, atkins ....jag kan fortsätta i evighet. Kruxet är att när jag har gått ned så inom ett år har jag gått upp igen +några kilo till.

    Ned 20 kilo - upp 22 kilo, nästa år ned 18 kilo och upp 20 kilo...fortsätt så i 30 år och du förstår matematiken. Min bild är att bantning inte fungerar - över tiden. Kortsiktigt, ja. Men över tiden går du upp igen. Det finns visst någon utvärdering på detta också, undrar om det var överviktsenheten på Huddinge? Det är inte bara jag som har detta facit - 95% av alla överviktiga har samma erfarenhet, bantar du så går du upp igen inom ett år + några kilo till.

    Som sagt, jag har väl gått ned ett ton totalt i mitt liv. Ingen vits med det. Faktum är att jag slutade att gå upp i vikt (sett över året) när jag slutade banta. Sedan jag slutade banta för ett par år sedan har min vikt stått stilla.

    Det där lät ju ganska hopplöst, inte sant? Nja, det finns nog en väg ut men den är inte någon snabbdiet eller bantning. Det handlar om att ändra mönstret - helt och hållet och för resten av livet. När man är beredd på det, då går det att få en bestående viktminskning för resten av livet - men först då. Det är min erfarenhet och min övertygelse.

    När beslutet väl är fattat så är det en enkel väg egentligen.

    1. Kapa maten som inte är nyttig och ersätt med nyttig mat.

    Börja med en sak, när det funkar fortsätt med nästa. Chipsen bort först och allt godis. Hyfsat enkelt, jag tar en bit högoktanig choklad när jag blir sugen utan några som helst samvetskval. I början blev det någon bit i veckan, nu var det faktiskt länge sedan. Vet du - det ligger en chokladkaka i köket sedan ett par månader!

    Jag känner inte att jag avstår och lider - jag får äta 70% choklad när jag vill. Sedan som på ett pärlband ersatte jag det ena med något bättre. Jag upplever inte att jag får försaka någonting, tvärtom.

    Vitt bröd blev osötat fullkornsbröd, gärna bakat på surdet.

    Fruktyoghurt blev naturell yoghurt med färsk frukt istället.

    Flingor/musli blev fullkorns havregryn

    Fikabröd blev frukt eller yoghurt osv.

    2. Börja rör dig. Börja med ngt litet. I mitt fall blev det första att parkera bilen på parkeringsplatsen längst bort från porten vid jobbet. Öka sedan med något litet varje vecka så att det blir en (ny) vana. Någon gång nästa år kanske jag till och med vill sätta foten på ett gym?

    3. Hjälp finns för rejält överviktiga som mig i form av medicin och stöd - ta den hjälpen.

    4. Inse - det tog tid att bygga denna grandiosa kropp och det måste få ta tid att ändra. Ändra för livet, inte för stunden.

    Lycka till med bröllopet. Jag har aldrig sett bättre bilder på mig själv än från vårt bröllop, min övervikt är 60 kilo men jösses vad jag var vacker! (Det har jag inte tyckt på 100 år.)

    Skönheten sitter verkligen i själen. Må du få lycka och glädje resten av ditt liv.

  • Ettolr­ach
    Äldre 1 Jul 08:27
    #0

    Ja, du det kan man ju fråga sig, varför man klagar och sedan inte gör något åt det.

    Nu när det är sommar finns ju ingen anledning att inte komma ut och röra på sig, skulle det regna får man anpassa sina kläder till det.

    Åt själv chips i går, vilket numera är riktigt sällan jag gör nu mera, tyckte inte ens att det var gott egentligen...

    Jag är ingen smalis och direkt ingen jättestor person heller, men bär på lite drygt 10 kilos övervikt och trivs inte med det. En gång i tiden var jag smal och nätt och förbannar mig själv över att jag inte höll koll på maten i yngre år - jag rörde mig mer då.

    Ingen annan kan fixa det, bara jag. Så nu har jag gjort slag i saken och dragit bort godis och kakor ur vardagen, dricker mycket sparsamt med vin, rör på mig så ofta jag kan - inget märkvärdigt, ut och går vilket i längden är mycket effektivt, äter mycket råkost som är fiberrikt, lagar i ugnen i stället för i stekpannan och äter bara mörkt bröd och det mycket sparsamt.

    Sådant tar tid men det fungerar.

    Ge dig en klapp på axeln och ut och rör på dig.

    Jag är också lat men tänk så skönt det känns att försöka överkomma det...

  • Ettolr­ach
    Äldre 1 Jul 08:30
    #0

    Måste tillägga att även jag uptäckte att när jag slutade banta slutade jag gå upp i vikt.

    Även jag tar en bit riktigt mörk choklad ibland. Just nu försöker jag undvika alla sorters godis men deppar inte ihop om jag någon gång då eller då äter lite. Det gäller att gå vidare och fortsätta med sina bättre vanor efteråt.

  • Master­mind
    Äldre 1 Jul 10:37
    #0

    Rosenhaga - Bantar man och sen går tillbaka till gamla vanor så är det ju klart som korvspad att man går upp i vikt igen. :) Bantning kan funka -om man ändrar sina levnadsvanor efteråt, och därmed håller vikten. Men jag håller med om ändrade levnadsvanor från början (utan bantning) är det bästa.

  • Rosenh­aga
    Äldre 1 Jul 15:20
    #0

    Mastermind,

    Precis! Bantning ska inte vara ett undantagstillstånd utan det är bättre att ändra sina vanor - för gott. Håller med dig helt och hållet.

  • physal­is
    Äldre 2 Jul 16:47
    #0

    fast om man ändrar sin livsstil kallas det ju inte för bantning. ;)

    Begreppet bantning är ju inte ett konstant tillstånd.

  • Rosenh­aga
    Äldre 2 Jul 22:25
    #0

    Exakt! Bantning vik hädan - ny livsstil välkommen!!

    Bantning är av ondo enligt min mångåriga erfarenhet. Ärligt talat så har jag inte träffat på en enda person som har bantat och som sedan har hållit vikten när något år har gått.

  • picach­u
    Äldre 6 Jul 12:25
    #0

    får man fråga hur överviktig man måste vara för att få hjälp av läkare? Är det BMI 30+ eller ska man vara tjockare?

  • Master­mind
    Äldre 6 Jul 12:42
    #0

    picachu - Det beror nog på vad nu menar med "hjälp". Jag läste att man behövde ha ett BMI på minst 35 för att få Reductil innan, och åt upp mig från BMI 33 till 35 innan jag gick till läkaren. Han räknade inte ens ut mitt BMI utan godkände det direkt.. Så om jag läst fel eller om dom inte är så hårda på det, vet jag inte. Men om du menar hjälp i form av t.ex magsäcksoperation så har jag ingen aning. Men man kan ju tycka att BMI 30 ska räcka. Ring vårdcentralen och hör dig för.

  • picach­u
    Äldre 6 Jul 12:50
    #0

    Oki!
    Ja, det verkar ju skumt att man inte skulle få hjälp om man "bara" är BMI 30,nånting för att få medicin. Det kirurgiska ingreppet är en annan sak, det är väl nåt man tar till i absolut sista fall.

    Vad kan man få för annan hjälp av läkare, kan de göra en för mig specialanpassad diet med träningsprogram, eller ska man vända sig åt "bantningsfirmor" för sådant?

  • Master­mind
    Äldre 6 Jul 12:54
    #0

    Picachu - Hittade detta på viktlinjen.com :

    "Kan en läkare hjälpa mig?
    Hej!

    Jag är en tjej på 24 år och jag har provat alla konstigheter man kan tänka sig och jag undrar kan jag få hjälp med min övervikt genom läkare jag är 171cm lång och väger 100 kg jag har fått höra att jag väger för lite för att få hjälp tacksam för svar.

    TC

    Hej TC
    Med din längd och vikt har du ett BMI på 34,2 vilket är just under gränsen mellan fetma grad 1 och fetma grad 2. Det är absolut medicinskt indicerat med stöd för viktnedgång. Men hur detta stöd skall utformas, kan bedömas efter en läkarbedömning.
    Det är inte säkert att det då bedöms behövas något av de två läkemedel som finns mot fetma. Men om läkemedel skulle bedömas så motsvarar ditt BMI väl indikiationen för att skriva ut läkemedel.
    Däremot är ditt BMI precis under den gränsen, (BMI 35 om du inte har diabetes typ II), som ger rätt till att få något av de två läkemedlena inom läkemedelsförmånsystemet( få rabatt/ingå i högkostnadsskyddet)"

    __

    En specialanpassad diet kan du säkert få hos en dietist, men om dom sysslar med motionsscheman har jag ingen aning om. Annars finns ju personlig tränare.

  • picach­u
    Äldre 6 Jul 13:59
    #0

    hmm! Intressant sida!

    Jag vet inte...det är så svårt med sånt här... För mig är det så viktigt med livskvalitet. Livskvalitet är att gå på aerobics för att det ät kul och sen käka nachos med stor stark för att det är gott.
    Men man vill ju ändå kolla sig hos läkare för att kolla hur pass illa ute man är egentligen - shit, har man god hälsa är det skitsamma, men om läkaren skulle hitta några avvikelser så vore det ju bra att ta itu med det på en gång...
    Jag har tydligen BMI 30,9, jag kan ju alltid satsa på att hamna under 30-strecket till å börja med!

    Nä, ikväll ska jag ta ett pass (tog ett styrketräningspass igår!)

  • angeli­ci_81
    Äldre 8 Jul 04:58
    #0

    hej latmasken här igen

    fan...jag har ingen ursäkt längre..skräddaren sa att den inte gick att göra så mycket åt..då jag var aldeles för liten...första gången man hör att man är liten.

    jag har ätit medesinen Reductil ..den hjälpte så där..cambrige hjälpte mera...men som ni sa så bytte jag ut mjuktbröd mot hårdbröd m.m.

    men fortfarnade väger jag enligt mig själv 20kg för mycket men enligt läkarna 35..

    jag vill inte vara trådsmal eller liknande..utan jag vill se frisk ut och sånt..

    MEN jag vill få allt serverat på ett silverfat..utan att behöva ggöra något..

    nu går jag och svättas som en gris om dagarna och inbilar mig att ja...nu går jag ner så jag behöver inte träna..ibland ställer jag mig framför spegeln...som är en spegelvägg...så tar jag glipan mellan spelgarna mitt på kroppen och då är jag smal..ler

    jag är lat älskar cocacola..allat annat kan jag äta nyttigt men i snart 6år har jag försökt sluta med cola..fungerar ca.3veckor...JAG HAR INGEN KARAKTÄR...
    tappade nog den när allt fläsk kom på ..kan ju inte bära på hur mycket som hälst..

    nä nu ska jag sova...tycka synd om mig själv...intala mig själv att jag är super nöjd med hur jag ser ut...och sen ska jag supa på viking i dag...sen kanske..på måndag..får se..om jag hittar min karaktär på båten..kanske i botten av flaskan..

    kram på er..ha en UNDERBAR sommar.

  • picach­u
    Äldre 8 Jul 10:33
    #0

    angelici_81:

    Hej! Jag tror att det där om dålig karäktär är något som alla överviktiga känner igen - man är avundsjuk på anorektiker för att de har så mycket självdisciplin och och "kontroll" över sin situation.

    Det gör mig ont att läsa din självömkan. Det är inte lätt att ta sig ur det.

    För min del, och jag tror att det är så för varje "missbrukare vare sig det gäller mat eller något annat, var jag tvungen att nå "rock bottom" för att bestämma mig för att göra något. Jag minns det väldigt väl, det var väl för lite över ett år sen som jag och min kille satt och käkade ost och vin och jag käkade så mycket att jag mådde illa. Försökte kräkas och allt. Då insåg jag att, och bannade mig för, att jag saknade självbehärskning.
    Så jag tog itu med det. Jag tog en vit månad från allt som är onyttigt, mat, godis och alkohol och började gå på friskis 3-4 ggr i veckan, ibland mer. Ett tag gick det över åt andra hållet - jag var så rädd att fölora kontrollen igen att jag fick ångest när friskis skulle ha reducerat sommarschema!

    Idag har jag funnit balansen. Jag äter, men inte obehärskat på samma sätt som förr. Jag tränar, men jag tror inte att jag kommer att gå upp 20 kg för att jag är sjuk en vecka eller vill kolla på fotbollsvm istället för att gå och jympa. Jag är mullig, men känner mig attraktiv (av nån anledning mer nu på sommaren då jag kan visa mer hud...weird), och jag tror att det skiner igenom.

    Du kanske inte nått din absoluta botten än, som gör det möjligt att sluta med ursäkter. Kom också ihåg att varje liten grej du gör ökar din självkänsla - varje gång du tar frukt istället för glass eller avstår från att köpa Cola. Börja med smågrejer, du behöver inte göra allt på en gång!

    Jag önskar dig all lycka till!

Svar på tråden varför klagar jag om min vikt