*Suck*... Dessa släktingar...

Jag har gjort det klart en gång för alla att jag inte kommer att skaffa barn över huvud taget.. Nu frågar de inte längre.. *skönt*

LillAnna: Hur TUSAN har du lyckats med det??? :D Jag har försökt i över tio år...på alla sätt...men det hjälper INTE

"barn, mm.. ursäkta men hur stavas det?!"

"ja barn visst vore det underbart! så ni kan sitta barnvakt medans jag lever det liv jag tänkt mig och sen skaffar barn när jag själv anser mig vara redo för det"

"det är ont om storkar på vintern"

"nej fan vi kn*llar för skojsskull bara!"

Jag har fått sådana kommentarer sedan jag var c:a 20 år (är snart 24), så jag känner absolut igen det där. Jag tycker det är konstigt att släktingar/arbetskmrater/bekanta osv. tjatar på så unga människor (de borde ju förorda att folk skall avsluta sin utbildning, utveckla sig själva, resa och en massa annat innan de skaffar barn!).

Det är ju inte hela världen precis, men SNOKIGT är vad det är .

Jag brukar säga att jag redan har fullt upp med mina barn (katter) - och då brukar de flesta hålla tyst .

EmmaPemma

Hehe, jag brukar säga att jag har tre barn - två katter å så fästmannen!

Åter till ämnet:
Jag är också SKITTRÖTT på tjatet. Det låter ju verkligen som att man aldrig haft sex förut och så blir barna till på bröllopsnatten... Eftersom det tydligen är starkt förknippat med bröllopet. Ehum. Så funkar det i alla fall inte här hos oss. Kan man säga:
"Nejdu, här blir inga barn så länge jag har mitt pessar uppstoppat"??
Vi har ju fortfarande fullt upp med vårt ensamma liv, att förverkliga de drömmar vi inte kommer ha tid med när vi har barn. Vi gifter oss för att vi vill ha varandra, inte för att vi vill ha barn.

Hanna h:


Alla:
Om man får frågan om det inte är dags för bebis snart kanske man kan svara:

"Nej, men hur skall det gå till? Det är väl storken som bestämmer när det är dags..." och så kan man ju se lite frågande ut .

Jag tror inte att det är någon större idé att reagera med ilska eller att vara snäsig. Jag håller förvisso med om att det är snokigt och onödigt att fråga, men jag tror faktiskt INTE att någon menar något illa. Och att koppla det till något sexuellt tycker jag också är att överdriva. De flesta som har frågat mig tror jag gör det med tanke på att de älskar bebisar - mitt sexliv struntar de nog i .

Ellte.. Jag kanske har snälla släktingar?
Fast jag kan inte få mina vänner att sluta tjata om bröllop, jag har starka funderingar på att inte gifta mig öht.

Ah, mina släktingar är också snälla...det är vännerna som är värre ;)

Jag har konstigt nog fått väldigt få frågor om barn men när jag väl får det så svarar jag helt enkelt att jag kanske inte vill ha några barn för det vet jag inte om jag vill heller. Antagligen blir det inga för min man känner likadant.

Däremot får min mamma ofta frågor om barnbarn sa hon men då brukar hon svara att det är upp till oss och sen är det liksom slutdiskuterat.

Jag brukkar svara: När ska du skaffa barn då???? Det brukar jag även säga till farmor som är 76.... He he hon brukar titta konstigt på mig och sen blir hon helt tyst.

Det stör mig när folk tjatar. Värst tycker jag att är när man äter middag och alla dricker vi eller annan alkohol. Jag tycker inte om öl och inte om vin, cider däremot är hur gott som helst. Men det finns aldrig cider på middagar med min släkt. Så, jag brukar dricka läsk i stället och alltid samma visa: Men varför skall inte du ha??? Är du gravid????? Jag blir galen, sist så sade jag: Ja, det vet väl inte jag. Det får du se om 9 mån för det är mer än vad jag vet.

En sak som är ännu mer störande enligt mig. När det väl är någon som är gravid och hoppar över alkoholen så då utbryter följande diskussion: Ja, men ett glas kan du väl ta.

Hå, hå.... Den dag jag är gravid tror jag att jag kommer att hålla mig undan hela graviditeten.

Jag har även testen den om att det kanske inte är alla som kan få barn. Då svarar alltid farmor: Änn i denna familj är det ingen som har blivit utan och det lär nog inte du heller.

Bävar inför julen.... Nu är det så att jag i dagarna får veta om jag är gravid eller inte. Har inte testat än, har inte gått över heller, borde få mens här i dagarna. Vi försöker skaffa barn, så man hoppas ju. Om jag är gravid så vill jag inte berätta det än... Men jag har en plan för deras tjat om jag inte är gravid... He he. De kommer att ha något att fundera på sedan.
Jag tänker säga, om jag vågar... Tydligen kan vi inte få barn. Om någon frågar mig mer så kommer jag att säga att det är väl vår ensak och att diskussionen är avslutad för vår del.

Venla: Då håller i alla fall jag tummarna för att du får det resultat du vill!

Venla: hoppas för din skull att de tblir som ni hoppas!

Ang. att svara något i stil med att "det är ju inte alla som kan få barn...", så skulle det kanske fungera, men jag känner att jag inte vill göra mina släktingar oroliga, vilket jag vet att de skulle bli. Att jag sedan bara är 22 gör antagligen att ingen skulle ta mig på riktigt allvar.

Tror att jag kanske är lite överkänslig på den här punkten också för att min sambos farmor frågade mig för ett tag sedan om jag var gravid, för hon tyckte jag hade blivit tjock... Känns ju inte så kul...

Nej, får träna in lite trevliga fraser om storkar och nöjeskn*llande så blir det nog bra :)

tant Pernilla och Suusaan: Tack!

Suusaan

Du skriver att du inte vill säga vilken kommentar som helst för att inte förstöra en annars trevlig stämning. Men är stämningen verkligen trevlig om du tycker de kommer med frågor som är kränkande eller i alla fall för närgångna? Jag tycker att vi många gånger är alldeles för rädda för att förstöra den där trevliga stämningen, och så går vi och undertrycker saker och är ledsna i efterhand. När man bara kunde sagt till och fått det överstökat.

Som du skriver, dina släktingar vill inget illa. I deras värld är det väl så självklart med barn att de inte fattar att de kan gå över gränsen. Jag tror att du skulle kunna säga till dem att du tar illa upp av att de hela tiden pressar dig på när du tänker ha barn, eftersom du känner att det är en personlig fråga.

Jag vill inte ha barn alls, och hade många olika smarta kommentarer att svara med när frågan dök upp. Allra värst tycker jag är när jag säger att jag inte vill ha barn och den jag talar med svarar "vänta några år så får du se...". Det är klart att det kan hända att jag ändrar mig, men att påstå att jag inte vet bäst själv vad jag tycker är otroligt respektlöst. Så det brukar jag säga. "Jag tycker att det är respektlöst mot mig att säga så, eftersom det visar att du tror att du vet mer om mig än vad jag gör." Då fattar de vad de har sagt. Många verkar bara tro att det är en kul kommentar.

Fea: Du låter som en mycket klok männika, och efter att ha fått reflektera i ensamhet under den senaste veckan, så har jag, som du föreslog, bestämt mig för att nästa gång ämnet kommer upp skall jag helt enkelt säga att det är vår ensak (på ett trevligt sätt :))

När det gäller huruvida stämningen verkligen är trevlig när jag tycker det inte känns okej med sådana frågor och kommentarer, så kan jag säga att mycket av den trevliga stämningen från min sida är en bild jag försöker upprätthålla på grund av diverse knepiga förhållanden till vissa släktingar (faktiskt de som frågar...). Inte så att det blir otrevligt annars, men av diverse orsaker vill jag behålla den på ytan trevliga stämningen.