Jag behöver råd å tips NU!!!

Ställ honom mot väggen och fråga vad som hänt. Berätta för honom hur du upplever situationen att han är sur och vresig på både barnen och mot dig. MEN prata med honom först när barnen lagt sig så ni kan sitta ner i lugn och ro.

håller med föregående talare. st'll han mot väggen, fast på ett lugnt och sansat sätt. kan ju vara något han är stresad över? eller orolig. 

Usch! Det låter inte alls kul!

Han verkar ha hamnat i en negativ period, och det är jättetråkigt att det går ut över dig och barnen.
Jag tror att det enda sättet är att verkligen sätta dig ned med honom, och tala om att du inte mår bra pga. hans beteende, berätta hur mycket det påverkar dig. Fråga sedan vad det är han vill? Känner han att han behöver mer egen tid, be verkligen om att få ett riktigt svar, för annars blir inte ditt liv särskilld kul.
Han kan inte gå runt och tro att du ska bara stå ut med honom när han beter sig så varje dag. Tala om att du inte bara tänker tolerera det

Han kanske behöver något mer i sitt liv, typ någon hobby eller träning (om han inte redan har det) eller är det något mer som gör honom stressad, ekonomi t.ex eller så? 

Hur var hans inställning innan bröllopet? Är det något annat som har förändrats förrutom att ni har gift er?
Det var inte heller något kul svar att få "ja det är väl ok" om han gillar sitt liv som nygift.
Det ska vara en av de roligaste perioderna i livet, och inte bara OK! 

Hmmmm, vad märkligt att han ska bli på så dåligt humör helt plötsligt.

Bara för att ni har gift er så förändras ju inte rellationen den borde vara likadan som den var tidigare. Den enda skillnaden är ju att man får ett papper på att man är gift och att det rent juridiskt är en annan sak. Men rellationen i sig bör ju inte förändras.

Har ni haft några problem i er rellation innan ni gifte er?

Jag tror att det är bäst att ni sitter och pratar med varandra om det här.

Kommunikation är nyckeln till att en rellation är sund.

Som sagt sätt dig ner med honom och berätta hur du känner och fråga honom vad hans förändrade betende beror på och varför han nu inte tycks vara lika lycklig som innan ni gifte er.

Försök att inte kritisera honom, då kanske han bara vänder taggarna ut på engång och ska försvara sig istället för att förklara.

Hoppas att det löser sig, och att ni kommer fram till något.

Prata prata prata! Lås fast honom med handfängsel om det skulle bara så!

Han kanske fått en depp. En del tror att livet blir annorlunda som gift och har sådana förväntningar och så blir de låga när de inser att livet är likadant. Inte det att de är missnöjda med livet men all energi går ur då byggt upp så mycket inför själva vifseln. Son att man laddar inför ett lopp i flera månader, springer, klarar mål och sen går luften ur. Phu, jag klarade set. Typ.

Och tycker absolut inte du ska prata prata prata, ge han utrymme! Låt han vara ett tag så går det nog över, han kanske känner press från dig på att allt nu ska vara perfekt som gifta. Och frågar du hela tiden vad som är fel så kanske han blir sur. Föreslå att han får göra något på egenhand, fiskehelg med ngn kompis eller liknande.

Låter jättejobbigt att det har blivit såhär för er!

I mina öron låter det lite konstigt att det skulle ha med bröllopet att göra, för vad är det egentligen som har förändrats så drastiskt då ni redan har barn tillsammans och bor ihop? Jo, jag vet, det juridiska och själva ansvaret det innebär att vara gift, men ärligt talat, i dagens samhälle är det ju inte så stor skillnad på att vara gift och att vara sambo (jag vet att ni alla vet vad jag menar och jag hoppas att ni alla oxå förstår att jag vet precis hur man så gärna hellre vill vara gift än sambo - varför skulle vi annars hänga här??!!)

Jag tänker såhär:
- försök rannsaka dig själv om du förändrats något sen bröllopet. Ställer du andra krav på honom nu än tidigare, omedvetet kanske? Är du mera vaksam därför att det känns så speciellt att vara fru & man snarare än sambo? Jag säger inte att det är ditt fel, bara att hans reaktion på något du ev gör/säger (eller inte säger) kanske visar sig på det där konstiga sättet.

- inträffade det någonting i samband m bröllopet som ger honom anledning till oro eller stress? (t ex ekonomiska problem, problem m relationer m släkt el vänner som ansåg sig förbigångna eller orättvist behandlade? Nu gissar jag bara hejvilt!)

- hade han betänkligheter innan ni gifte er, var ni lika angelägna båda två? 

Jag tycker att han har ett ansvar för er relation och er familj. Då kan man inte tiga ihjäl saker. Du känner honom bäst, du vet om det är klokt att ge honom lite space, men jag tycker inte att han kan "slippa ifrån" att berätta vad det är som trycker honom.

Mitt heta tips är: skaffa barnvakt, fixa nåt för bara er två (middag, konsert, bio, vad som helst) och se till att det finns pratutrymme. Börja med att säga att du mår dåligt av att han verkar må dåligt. Anklaga inte. Var noga med att få fram att du vill hjälpa honom, inte få något att sätta dit honom på. Säg oxå till honom att om du ska kunna vara hans hustru i "nöd och lust" så måste du veta vad som står på. Du vill stötta, du vill finnas där. Du älskar honom, oavsett vad och du blir ledsen av att se honom ledsen. Så hoppas vi att han kan lätta sitt hjärta för sin livskamrat, det är ju trots allt så det är tänkt i ett förhållande...

Lycka till! 

amerika - håller med dig helt! Bra skrivet!