Om jag nu inte är ute och ränner på stan, utan är en person som föredrar hemmamys? Hur ser mina chanser ut? Tyvärr bara internet och det finns så många att välja bland, blir snurrig bara jag tänker på det! Lyckas folk verkligen hitta den sanna kärleken på internet? Är internet dejting den nya Kärleksförmedlingen? Vart är samhället på väg egentligen....
slayradio är inte dejting site... nördradio..
nja, det var min erfarenhet, har andra erfarenheter av att dejtingsajter inte bara är ytliga så är det ju suveränt 
Vi träffades på match.se och kan verkligen rekommendera sidan. Tyckte internetdejting var ett bra komplement till krogen och jag och min sambo hade troligtvis aldrig träffats annars. Evigt tacksam att jag vågade ta steget :).
Alltså nätdejting är bland det roligaste jag har gjort! :) På fullaste allvar vet inte jag hur jag skulle lyckas träffa någon annars. Jag och min kärlek som jag gifter mig med den 11 september träffades på Match.com så jag har inget ont att säga om nätdejting! :D
Att det bara är "nördar" som hänger där är bullshit. Jag är en person som enligt andra ser bra ut och har bra koll etc. Anledningen till varför jag valde nätet framför krogen var att jag inte tyckte att krogen var så kul längre (been there, done that). Jag är väldigt effektiv och praktisk av mig så att sitta hemma och kunna leta i en "bank med karlar" och slippa spendera en massa timmar på krogen med "radarn" ute för att EVENTUELLT hitta han med stort H orkade jag inte. När jag är på krogen vill jag ha kul med mina vänner! :)
En rekommendation.... när Du väl har fått kontakt med en kille som Du känner för att träffa. Träffa han ganska omgående! Vänta inte typ tre månader eller något för då är det lätta att bygga upp en förväntan som kanske itne infrias irl!
Go for it.... det är det bästa jag gjort!
S
Syftade bara på att nätdejting inte är nån häjdare för oss som inte har ett vackert yttre att visa upp. Nätdejting är superskoj men vi som tyvärr inte har "det" åker direkt på första försöket hos många. Jag försökte nätdejta men gav upp efter et halvår då inte en enda jag mailat till svarade.
Är inte bitter utan förstår att detta är livet. Uppfyller man inte kraven oavsett de tär dejtning, forboll, musik eller vissa jobb så ska man helt eneklt undvika dom prylarna.
Med sicoala medier har jag dock erfarit att det är mindre "söker perfekthet" och att man där kan ta kontakt med någon efter intresse med mera, det behöver dock inte ha något med ett förhållande att göra men kan kanske bli?
Syftade helt eneklt ovan bara på min egen erfarenhet. Det är inte vi män som väljer, det är ni kvinnor. Vi visar intresse, ni väljer. Och är man inte intressant så är man inte. Däremot kan det ju vara jackpot om man är en snygg och attraktiv man. Då förstår jag att nätdejting är fantastiskt.
Enkelt och självklart. Och ja, verkligheten och dejtingvärlden ÄR brutal. Men det får man lära sig leva med.
Fjosok, enligt min och mina vänners erfarenhet har du rätt i allt du skriver.
Därför har sociala medier en fördel genom att det inte är inriktat på dejting, även om många naturligtvis dejtar, men man väljer själv hur man vill använda det - nätverkande, vänskap, dejting - eller alltihop!
Så man kan lära känna varandra på en vänskaplig nivå, vilket man ju inte gör först om man träffas via en renodlad dejt - då är det ju uppenbart vad man är ute efter.
Sen kan förhoppningsvis kärlek växa fram.
Själv så träffade jag ju min blivande man via Facebook, men vi dejtade direkt, så den varianten går ju också
Skrev som vanligt för snabbt och pressade in 2.3 stavfel jag såg i efterhand, suck :-/ Var är edit-funktionen när den behövs?
Tack för ditt medhåll lunagarden.
Mernar nu självklart inte att alla som träffat nån via webben gjort fel, ALLA som nätdejtar är ju såklart inte tokytliga och söker nått som inte finns. Är inte alls det som är poängen.
Grejen är bara den att min erfarenhet är den jag beskriver ovan. Jag ser inte bra ut och blir bortdömd efter 5 sekunder. Detta brukar bortförklaras med "men alla tycker inte lika " eller "äh, det är bara ditt självförtroende" eller "ge inte upp, det finns nån för alla" men det är ju bara rökridåer man lägger för att slippa konfronteras med faktumet, en del människor har SVÅRT med detta med dejtning. En del, ex som jag, har gett upp sedan länge och vill inte få pekfingrar viftande mot oss i den frågan. Ens egna erfarenheter smäller oftast högre än andras påståenden, som är mer PK-aktiga än verklighetsbaserade.
Det är enklare att lära sig spela gitarrb om du har en talang åt det håller. Och det är enklare att få napp om man ser bra ut, och detta gäller i synnerhet på webben.
Tyvärr så är det många med "ofördelaktigt" utseende som jag som inte riktigt begriper det och tror att nätdejting är slutet på ensamhet och svaret på allt., Oftast dom stackarna som blir mest knäckta.
För andra passar det utmärkt. Jag delar med mig av min erfarenhet och thats like it
Träffade min sambo via mötesplatsen.se. Han hade inte precis valt den bästa visningsbilden (motljus och skräpvinkel) men texten han skrivit vägde liksom upp det andra. Vi lärde först känna varandra över msn och efter några fika-dejter så slog det gnistor tillslut. Nu, tre år senare, så är vi förlovade och börjar planera bröllop.
Visst finns det en hel hög nötter & ytliga människor ute på sajeterna men det finns också guldkorn (men det är väl samma överallt egentligen?). :) Är man inte fotomodell (vilket varken jag eller min sambo är) så går det ändå - bara att presentationstexten blir så mycket viktigare. Mitt råd: testa! ;)
Fast man kan träffas irl genom vänner eller annat och först tycka att personen inte är snygg, töntig eller vad det nu kan vara och när man lärt känna varandra så är det världens bästa kille/tjej där insidan gör utsidan. Det tror jag även kan hända när man träffas via internet.
Det är klart att för höga förväntningar kan göra att det inte går bra. Men så kan det även vara irl om man träffas på krogen ex och har fått i sig ett par glas då får man störrre självförtroende men det hjälper sällan (vad jag förstått, har själv knappt varit på krogen).
Min man gav vid 40-års åldern upp att få träffa någon. Fem år senare träffar han mig (på tåget ) och nu har vi varit gifta fyra år. Han brukar ofta säga att tex killar kan tro att bara jag får mer/snyggt hår (om de har mer eller mindre flint) så ordnar sig allt och de kommer träffa tjejer som gillar dem. Men det går inte bättre för det.
Det finns för och nackdelar med det mesta. Så även med internet. Och om man träffas face to face först.
Det en person sa tycker ajg var vettigt. Han tyckte det var sorgligt att det har gått så långt att många behöver lära känna någon annan utan se personen först för att kunna avgöra om det är en bra person eller inte, för att vi annars så lätt dömer efter först intrycket.
Jag har träffat killar på nätet och varit tillsammans med flera styckten. Som sagt har det inte varit så långa förhållanden (alla utom ett). Men min nuvarandra träffade jag på pubben. Och det verkar funka allra bäst. =)
Men som sagt så är det väl olika för alla.
Första maken Fylle fest, dålig ide.
Förra sambon Vampyr lajv, det var skoj så länge det varade
Nuvarande maken, på en nörd radios irc rum och sedan blev vi vänner över skype och sen blev det som det blev.
- - - ska tillägga att jag inte hade någon bild på min Sprayprofil.
Första gången jag såg min nuvarande sambo tyckte jag inte att han såg så bra ut, men jag har "vant mig" efter hand och nu tycker jag att han är den sötaste som finns!!!!!
Jag träffade min kille på E-kontakt
Seriös dejting - tonzes.com/datingse.htm Har testa de flesta dejting sidor, de flesta som är gratis men på dem har jag också bara hittat oseriös personer tyvärr som är rätt kränkande mot kvinnor. Här kostade det lite, men OJ vilken skillnad på folk. Så värt det!
