Det är slut....*Förtvivlad*

Det är hemskt att bli lämnad. Man känner sig så otillräcklig, börjar ta på sig skulden för en massa, vill ändra sig helt för att passa ihop med sin partner... för man älskar dem ju nåt så in i norden!! MEN!!! Kom ihåg att du är en unik person som inte ska få behandlas på det här sättet. Han är inte värd din uppmärksamhet.

Jag blev lämnad av mitt ex (sambo) för ett år sedan ungefär. Vi hade varit tillsammans i 2,5 år. Jag har nog fortfarande inte kommit över honom helt, älskar honom fortfarande otroligt mycket, men däremot har jag insett att vi levde så olika liv att vi inte hade kunnat fortsätta tillsammans. Vet inte hur lång tid det kommer ta för dig innan du kommer fram till samma slutsats, men du kommer säkerligen hitta någonting från ert förhållande som inte hade fungerat i längden. Du tror det nog inte nu, men jag loooooovar!

Upp med hakan och var stark! Du kommer att klara dig igenom det här! Han är en tönt!!!! (så brukar jag tänka även fast han kanske inte är det, men det känns bättre för en själv)

Vet att det är svårt att förstå nu, men dissa honom totalt. Diskutera INGENTING med honom. Det är det värsta straff du kan ge honom för det han gjort dig. Var en cool tjej som inte bryr dig. Ut och dejta andra! Har upptäckt nu att det kryllar ju av trevliga killar, faktiskt!! Kanske kommer ta ett tag för dig, men så småningom står din drömprins framför dig. För din kille var väl inte det??? Ställ upp en lista, positiva och negativa saker på honom, så inser du att han ju faktiskt inte var så bra. Lovar dig. Du vill väl ha en kille som skriker efter att han behöver dig? Och han finns där ute, ge det lite tid bara.

Det är hemskt!
Men mitt bästa råd är: Bryt ihop o gå vidare!

Man behöver gråta, vara arg, älta allt om o om igen (med alla som orkar lyssna). Det tar precis den tid det behöver, vissa behöver längre tid o andra kortare.

Sen en dag märker man att man faktiskt mår BRA utan honom o då har man kommit långt!

Hoppas hoppas att du mår bättre snart o känner att detta var nog bra!

Tack för alla snälla svar.....

Jag gjorde nog det stora misstaget och ringde upp honom idag pá förmiddagen.....
Han tog genast upp en massa saker som han vet om mig som ingen annan vet(Det har hänt mycket i min ungdom som jag ENDAST hade anförtrott át honom)
Och sá sa han(Citerar honom pá engelska efter som vi mesta pratar engelska)
"Be nice...I know all your secrets.."
Fattar inte att en människa kan förändras till att vara snäll och rar...til att PRESSA mig pá det viset...
Vet för sjutton inte vad jag ska göra...

det låter ju fruktansvärt. Han har verkligen visat sitt rätta jag. Undvik honom för allt vad du är värd, han är inget att ha, och du är värd bättre! är du i Sverige nu?

Fy, vad jobbigt och vilken otrevlig typ han verkar vara - om man ska se det positivt ar det ju iofs bra att du har sett den sidan av honom nu, innan ni gift er och fatt barn - da hade det varit kanske annu varre (kanske liten trost just nu).

Tanker pa praktiska saker: bor ni ihop? Kan du flytta ut och bo hos en kompis eller sa tillfalligt? Vill du stanna for jobb osv eller kan du komma hem till Sverige atminstone nagra veckor? Det kan vara skont att aka hem, och bara vara bland nara och kara som kanner dig sen gammalt ett tag.

Och vad du an gor - ta inte pa dig skulden for det har! Tillat inte dig sjalv att kanna dig generad nar du berattar for vanner och bekanta - du har inte gjort nat fel och det ar inte ditt ansvar att forklara hans beteende.
Kram!

Jag vet exakt hur det känns nu... det tog slut för mig och "J" nu, efter att vi varit tillsammans i 2 år. Vi planerade bröllop - och höll på att arbeta med visum etc... Men nu tog det slut.
Känns hemskt - och jag känner mig lurad.

Verkar finnas många i samma sits här - är också en lurad och dumpad tjej, mitt i alla planer tog det slut, plötsligt. Nu sitter man här mitt i allt och förstår ingenting. Och Han, verkar bara vilja gå vidare utan en. Som om man inte betydde någonting. Och alldeles nyss låg man och gosade i sängen och planerade för framtiden, bästa vänner.
Förstår ingenting.

precis...
Och jag sitter och tänker "vad var det gjorde fel?", "vad är det för fel på mig?"...trots att det nog är i han som felet ligger.
Gör mig förbannad.

Om han pratar runt och sprider ut dina förtroenden framstår han först och främst själv som en lösmynt sociopatisk och illojal idiot. Tänk på det om du är rädd för vad han möjligtvis kan göra. Ingen som är värd ens lite uppmärksamhet kommer att tycka att han är annat än skit under skorna som talar så illa om sin före detta flickvän! Du kan i stort sett luta dig tillbaka och se på när han går ner sig i sin egen dynga. Tala gärna om för alla du (och han) känner vilken utpressare han är, och gör detta helst innan han själv börjar - vilket visst enligt hans egna elaka utspel var villkoret för att han själv skulle börja babbla. Don´t get mad, get even! Eller lufta honom totalt om du kan och för guds skull ring inte upp honom mer. Du gör ju såklart så mycket du orkar, men försök att mitt i sorgen stålsätta dig något. Mitt ena ex vet till exempel att han gör bäst att aldrig mer träffa på mig någonstans, det är bäst att han håller sig undan. Visa honom genom detta att du inte är en dörrmatta! Han hade aldrig hotat dig om han känt respekt för dig. Vi tjejer behöver tuffa till oss. //G

JJM: Förstår vad du menar.. att man sen dessutom känner sig som den fulaste och mest oönskade personen i världen gör inte det hela bättre.. och att gå ut på krogen hjälper ju inte heller. Snarare tvärtom. Finns liksom ingen bot förutom att genomlida skiten. Känns iaf "skönt" att prata med andra om varit med om liknande saker..

Mvh V