Svärföräldrar (långt)
Hej!
Jag gillar inte mina svärföräldrar och då särskilt inte min sambos mamma. Det är någonting som har vuxit fram, något jag inte riktigt kan "ta" på. Jag tror inte dom är medvetna om att jag inte är så jätte sugnen på att träffa dom, men min kvinnliga intuition (stavn?) säger mig att dom anar någonting. Kan ju förståss ha fel, men man har ju vanligen en känsla, och denna känsla säger mig något.
Det jag förmodligen har svårast med är att dom/hon ska lägga sig i så mycket, vad vi äter, hur mycket pengar vi har på sparkontot, varför inte jag extraknäcker samtidigt som jag "bara" pluggar 110% osv.
Allt sägs väldigt inlindat så att säga och det är klart det kan handla om ren nyfikenhet, eller?
Kan nämna bla när jag för ett par helger sedan inte hade lust att åka med min sambo hem till hans föräldrarn (dom bor ca 10 mil ifrån oss och ett besök hos dom innebär övernattning en hel helg, vilket jag har svårt för oavsett vem det är man ska sova hos) Då är svärmodern väldigt kvick med att fråga min sambo om vi har en fnurra på tråden? Och när han bestämt säger nej, säger hon att hon bara skojjade (vilket jävla roligt skämt, not)
Eller som till jul när när jag får ett Nivea-kitt med en duschkräm, en rollon och en lotion. Medans min sambo får tre kassar fina julklappar (utan att överdriva) och har fullt sjå att öppna allt. Till saken hör att han fick en super fin elvisp (han kan INTE ens koka makaroner efter recept) så det var väl till mig men bara hans namn stod på paketet (för att markera?). Är liksom van att man får klappar tillsammans om man är sambos, får vi alltid från min sida. Måste poängtera att det är inte klapparna i sig som jag blev stött över, men det var ingen som helst tanke bakom paketet. Det sårade mig!
Hon ringer aldrig och frågar mig hur vi mår utan pratar bara med min sambo som hon för det mesta ringer till på jobbet.
Samtidigt vill dom att jag ska komma och hälsa på. Jag vet inte hur dom tänkt att jag skulle vilja det när man inte känner sig välkomen i famlijen, utan som en konkurent till hans morsa. Jovisst har hon erkännt för mig att det kanske är på tiden för henne att klippa navelsträngen (han är ju bara 30 menar jag) Och det gjorde hon när han valde att fira jul hos min familj istället för hans.
En annan sak jag reagerat över är att min sambo verkligen poängterar ofta och säger gång på gång att hans föräldrar tycker så mycket om mig. Men det är väl inte hans sak att säga det, utan deras uppgift att visa det?
Ja listan kan göras ännu längre än vad den redan är, ville bara skriva av mig. Tycker synd om min sambo eftersom han blir lidande, ibland kan jag inte hålla tyst även om jag vet att jag MÅSTE och BORDE!
Dom är lite nervöst lagda och fick mer eller mindre ett utbrott när vi berättat att vi köpt hund nyligen som varit på tapeten länge. Enligt dom kom det som en chock bla bla bla. Varför bryr dom sig över huvud taget, jag menar dom är ju aldrig här och hälsar på. Dom ringde säkert upp fem gånger och kontrade med att min sambo minsann var allergisk (vilket han inte är) ovs..
Jag vet att man måste respektera sina svärföräldrar men måste man älska dom, och hur ofta måste man egentligen hälsa på dom? Fick jag bestämma skulle svaret bli aldrig.
Tack för att ni lyssnade!
Skulle gärna vilja få en paus och endast ha det som du ett tag och inte tre-fyra samtal om dagen bara för att höra om hennes "ponke" mår bra...