• Zarastro

    kan man bli förlåten?

    Ja jag säger det med en gång! JAG HAR VARIT EN SKITSTÖVEL!!!!!!!!

    För 6 år sedan så befann sig jag och min sambo i en kris som resluterade i att jag var otrogen med en betydligt yngre kvinna (jag var då 33 hon var 22). Jag lämnade min sambo och flyttade hem till min nyfunna "kärlek" men som tur var så vaknade jag upp och insåg vad fasen jag höll på med, det skulle aldrig hålla då hon var långt ifrån mogen att stadga sig.
    Sagt och gjort jag lämnade henne, tog kontakt med mitt X endast för att försöka förklara varför jag sårat henne och kanske på något sätt be om förlåtelse.
    Nu föll det sig så att vi hittade tillbaka till varandra igen och fortsatte vårt förhållande och jag har varit en snäll pojke sedan dess, har inte ens tittat på någon annan. Nu har vi trillat ner i ett mörkt hål igen och då får jag dessa saker slängda i ansiktet, saker som att hon aldrig kan lita på mig och alltid blir påmind om det jag har gjort mot henne. Vad skall jag göra? Är det kört? Jag vägrar att gå på tå resten av mitt liv bara för att inte riskera att det blir bråk igen. Som det känns nu så tar jag mitt pick och pack och flyttar till en lugnare vrå.

  • Svar på tråden kan man bli förlåten?
  • Leone

    Zarastro,
    Jag har funderat en del pa ditt inlagg sen jag laste det for nagra dagar sen.

    Jag far en kansla av att du och din sambo pratar om helt olika saker! Hon vill bli bekraftad, vill kunna lita pa dig. Du koper blommor och bokar hotell och kryssningar. Det ar val trevligt i sig, men det ar *materiella* saker, inte kanslomassigt engagemang.

    Du sager att du lagar all mat, ordnar overraskningar osv. Men ar du *narvarande*, *lyssnar* du pa henne, bryr du dig om henne? Eller ser du frukostbrickan som ett satt att bry dig om henne?

    Sjalv sa struntar jag egentligen i blommor - har inget emot att fa dem, men de ar egentligen inte viktiga. Min man skulle aldrig fa for sig att spontant boka en kryssning eller en helg borta.

    Men. Han ar kanslomassigt narvarande, han fragar hur jag mar, marker nar jag ar ledsen, lyssnar, stottar, muntrar upp. Hyr en film och koper min favoritchoklad nar jag har haft en jobbig dag. Glads at mina framgangar, grater med mig i min sorg.

    *Det* ar karlek for mig. Inte en blomsterkvast.

  • zorn

    Att vara otrogen...
    För mig skulle det vara helt oförlåtligt,men jag skulle tala om det direkt.
    Slippa försöka glömma,slippa undra och vara orolig att det händer igen..
    Tror ditt svek sitter inbränt i din stackas sambos hjärta..
    Tips:gå vidare

  • Zarastro

    Nog är jag närvarande alltid och lyssnar på henne. Det är ju inte så att vi alltid åker på myspys helger osv utan kan lika gärna sitta hemma med avstängd tv och tända levande ljus och prata om allt och ingenting.
    Jag frågar hur hon mår och är alltid mån om att hon skall må bra.

  • sudali

    Jag tror som många andra att förlåta javisst, men att glömma är svårt om inte omöjligt! Det kommer ju alltid att finnas i bakhuvudet på er båda.

    Men....... hon har ändå gjort ett val, och det består i att ta dig tillbaka. Jag tycker inte att det då är schysst att slänga det i ansiktet på dig. Känns lite som om hon "utnyttjar" det hela. Eftersom du har dåligt samvete så gör du allt och lite till för henne.

    Jag vet inte hur längesedan det hände..... det kan ju ha lite med saken att göra.

    Gå på rådgivning ocg prata med någon som kanske kan hjälpa er att se på det hela på ett annat sätt. Kanske hjälper det......

  • sweetgwendolyn

    hej!
    ja, jag tror man kan bli förlåten.

    frågan är om hon gjort det, förlåtit dig altså. i den pakten, att förlåta, borde också en överenskommelse ingå attdetta inte dras upp vidare, hur arg man än är. har mantalat klart om och löst frågan och valt att fortsätta det tillsammans måste ömsesidig respekt råda.

    säg att du inte accepterar att hon drar upp det, och om hon inte vill släppa det så föreslår jag familjerådgivning. det kommer aldrig funka om detta skal tjfsas om i evigheter. trots allt är det nog jobbigare för henne än för dig, även om du har dåligt samvete. hon behöver hjälp att komma över detta på riktigt. kanske skulle proffshjälp kunna vara svaret. värt att pröva. kommunal familjerådgivning finns i nästan alla kommuner och är sällan dyrt.

  • Vilsen&rädd

    Hej! Kanske lite sent att svara men jag ska göra det iallafall. Har inte läst alla tidigare svar så jag ber om ursäkt ifall jag upprepar något..
    Min kille var otrogen mot mig i början av vårat förhållande men han berättade det själv efter 3 år... Jag är fortfarande kvar i förhållandet och vi jobbar på det... Men glömma kommer jag nog aldrig att göra... Det kommer alltid att sitta där långt bak.. Det kommer att ta tid för mig att våga lita på honom igen och det kommer att finnas stunder när jag inte alsl litar på honom.. men man kan klara sig igenom det!! Det tror jag iallafall!!!

    Att använda det som ett vapen e inte bra, men jag måste erkänna att det tyvärr händer... speciellt när jag känner mig trängd eller ledsen... men prata o det.. det e det enda som hjälper!!

  • Lord_of_the_flies

    Det är väl lika bra att det är över?

    Du kan ju inte tillbringa resten av ditt liv med att slava i köket och ruinera dig på blommor och hotellrum i ett utsiktslöst försök att få henne att glömma.

    Hon glömmer aldrig.

  • Laguna

    Genus:

    jag tror att du har en bra poäng där....!

  • Helgona

    Det finns hopp! Låt henne älta, fråga och gnälla. Det är ett sätt att sörja, att vara ledsen. Svara så ärligt du kan. Det ger sig efter ett tag...lovar!
    Funkar inget, har ni tänkt på familjerådgivning?

  •  jansson

    Jag säger som sweetgwendolyn, kunde kopierat inlägget, vill hon förlåta så får hon jobba på att göra det, säkert tar det lång tid och så, men det är ändå inte försvarbart att kasta saker i ansiktet på nån som uttryckligen bett om att bli förlåten! Tycker jag.
    Lycka till till er båda!

  • Meddelande borttaget
  • swahili

    Min man var otrogen med en vännina till mej för ca 2 år sedan, och vi lever fortfarande ihop. Eftersom jag ville fortsätta mitt förhållande med honom så kan jag heller inte straffa honom i tid och otid. Det går ju aldrig att glömma, men har man som jag valt att inte bryta upp så får man liksom acceptera läget.Något jag kan rekomender så är det att ta kontakt med familjerådgivnigen. Vi går själva där och tycker det jätte bra.
    Jag önskar er verkligen Lycka till!!

Svar på tråden kan man bli förlåten?