kan man bli förlåten?

Det kan ta en minut att förlåta, men en livstid att glömma.

Tyvärr är det väl så att du alltid kommer att få detta kastat i ansiktet på dig, såvida hon inte glömmer. Speciellt när det gäller gräl, då tar man till det värsta artilleriet. Det som sårar är bra vapen i ett gräl och hon har det perfekta vapnet mot dig.

Men det ligger nog också lite rädsla bakom, att det återkommer i grälen. Tyvärr är det inte lätt att förändra detta, men jag tycker du ska försöka tala med henne när ni *inte* grälar om hur sårad du blir att hon kastar detta på dig varje gång ni bråkar. Då kanske hon också förstår att du inte vill göra om samma tabbe som du gjorde för sex år sedan heller.

Lycka till!

Petra

Bekräfta henne på det sätt hon vill. Vi kvinnor är alla olika, men som människa vill man bli bekräftad och känna sig trygg och älskad i sitt förhållande.

Min älskade gjorde för nåt år sen något som jag aldrig kommer att kunna förlåta eller glömma. Jag försöker att inte använda det som vapen, men ibland gör jag tyvärr det i alla fall. Vi jobbar båda hårt för att jag ska kunna lita på honom och känna mig trygg igen, men det tar tid. Det är den man älskar mest som man kan såra mest. Ge inte upp, stanna hos henne!

Jag tror att sveket efer vad du gjort aldrig försvinner... Vi människor är bra på att säga att vi förlåter men smärtan och tvivlet finns ju kvar. Det du gjort blir ju inte ogjort. Och har man en gång gått över gränsen så är det lätt hänt att göra det igen... Så jag tror att ert förhållande är dödsdömt faktiskt. Hon kan aldrig lita 100% på dig. Och du kan inte leva med att hon jämt misstror dig... Och det kan inte vara så kul att få ditt svek kastat i ansiktet så fort det krisar lite...

Nej, jag tror inte att man kan förlåta otrohet helt och fullt ut. Man kan lära sig leva med det och acceptera att det har hänt, men förlåta och glömma det gör man inte.
Min blivande man var otrogen för ca. 13-14 år sedan, i hans fall var det inget förhållande han inledde utan ett "one night stand" och det bidrog till att vi separerade under en period. Jag har fortfarande än idag inte förlåtit honom för det men jag har accepterat att det hänt och vet att det aldrig mer kommer att inträffa. Det tog tid att bygga upp förtroendet igen (många år) men idag är det något som tillhör vårt förflutna och inget som vi överhuvudtaget tar in i bråk längre (något jag gjorde väldigt mycket under flera år efter det att det hänt).
Så är det här kvinnan i ditt liv råder jag dig till att ha tålamod och försöka stå ut tills dess att hon litar på dig till 100% igen.

Lycka till!

Stjärna, du skriver att jag skall bekräfta henne på det sett hon vill. Jag kan bara säga att om det inte räcker med att jag lagar all mat här hemma inkl.frukost, hittar på oändliga rader av roliga saker som hotell övernattningar, kryssningar osv och samtidigt behandlar henne som en drottning då får det vara. Allt detta gör jag inte för att jag är en toffel utan för att vi båda mår bra av det, jag vill sätta min kvinna på en tron och behandla henne som en drottning (och det kan jag lova att jag gör i ALLA lägen) Jag inser nu tyvärr mer och mer att det hela är över.

Hej.
Min kille var otrogen mot mig för ca två år sen nu. Vi har jobbat oss igenom det nu och jag älskar honom mest av allt. Jag har förlåtit honom, men det betyder inte att jag har glömt. Vi har gått vidare med fortfarande så har jag ärr kvar från hänska sår och ibland när vi grälar så kommer det upp igen, trots att jag vet att det inte längre betyder något. Jag antar att mitt råd är att du helt enkelt måste låta henne vara ledsen. Bara för att det var länge sedan så är det inte glömt, och kommer kanske aldrig att glömmas heller. Det är nog tyvärr det pris som ni båda får betala för din otrohet.

Hej Zarastro!
Jag vet inte om jag är ute och cyklar, men jag har gått och funderat på er situation, och jag har några funderingar...
Du säger att du sätter henne på en piedestal och behandlar henne som en drottning. Kan det vara så (med att du sätter henne på en piedestal) att du försöker att ha en bild av henne där hon är "perfekt"? För det jag tycker skiner igenom (jag kan ju absolut ha fel) är att det hon är rädd för är att det ska vara "allt eller inget". Antingen så har ni ett "perfekt" förhållande eller så sticker du. Det sätter en fruktansvärd press på henne att vara "den perfekta kvinnan i ditt liv" och kanske är hennes sätt att slänga det gamla i ansiktet på dig ett sätt att försöka få en garanti, ett "jag älskar dig som du är, och jag stannar även när vi har en down-period". Kanske kan ett enkelt samtal där du bekräftar henne som hon är ge mer utdelning än 100 hotellnätter och blomsterkvastar...?

Min tanke nästan precis...din fru är en varelse med fel och brister, som du själv, samt sina egna förtjänster. Ingen perfekt person som du bör sätta på en piedestal. Män som gör så kan ha en tendens att resonera som att antingen är hon Hora eller Madonna, och en madonna ska sitta på piedestal, eller? Det kan göra ganska ont att ramla ner från en sån...du behöver inte heller själv vara perfekt. Det räcker att du är trogen, uppmärksam, låter henne vara ledsen så länge hon behöver över ditt svek, att ni behandlar varandra som vanliga människor och inte projicerar över varandras illusioner om hur en partner ska vara på varandra. Försök komma till rätta med ditt svart/vita tänkande. //G

Ja som ni har det nu kan ni inte fortsätta. Tillit måste finnas för att ett förhållande ska fungera. Jag tycker nog att ni borde gå på parrådgivning och se om det hjälper. Om inte annat kanske ni kan skiljas åt på ett bra sätt.