Jag både hatar och älskar min man

Packa din egen väska istället och stick. En människa som börjar slå så mycket att det börjar blöda, är inte värd att ens ge en chans till.

Dra nu, medan du kommer ihåg alla oförrätter han gjort.

Petra

Jag tycker inte att du ska stanna hos en man som slår dig!Synd att du inte ringde polisen,de hade kanske kunnat hjälpa dig att komma iväg från honom!
Jag hoppas att du kan samla mod och styrka och lämna den här hemska karln! Ingen människa förtjänar att bli slagen!!! Och dessutom verkar det som om han misshandlar dig psykiskt!
Du skrev i början att dina föräldrar höll med honom vid matbordet, vart var de när han slog dig? Jag kanske missuppfattade den här biten! Sen sa han att du inte har ngn familj, men du har väll dina föräldrar? Eller har ni ingen bra relation?
Har du ingen annan släkt eller vänner som kan hjälpa dig när du lämnar den här karln?
Jag håller som sagt en tumme för att du finner styrka och kan lämna den här karln NU!!!!Du kan om du vill!!!
Det finns hjälp att få!!!

Stor kram!

Jag förstår att det är oerhört tufft, och att hur många förvirrade känslor och tankar som helst snurrar just nu. Det är helt klart fullt möjligt att älska någon som behandlar en som din man behandlar dig, men jag tror det är oerhört svårt - eller omöjligt - att älska och respektera sig själv i längden om man stannar kvar i en sådan relation. Hot, våld och förolämpningar hör inte hemma i en sund kärleksrelation.

Det kan vara oerhört svårt att fatta beslutet att lämna någon, men jag tror att du egentligen vet att du måste göra det. Personligen tycker jag att du ska göra dig av med honom, polisanmäla honom, och se till att han får besöksförbud för han verkar rent farlig. Men, vad du än gör - se till att komma bort från honom!! Så snart det bara är möjligt.

Usch, jag blir också riktigt arg på honom när jag läser det du har skrivit.
Det sista du ska ha är skuld eller skamkänslor. Han är elak mot dig, och det är inte ditt fel, det beror snarare på något fel i hans egen uppfattning av sig själv. Han har själv ansvar för sina handlingar, de kan han inte lasta dig för. Han har inte rätt att slå dig, eller att tala till dig (eller någon annan) på det viset, och att döma av det du skriver verkar det som om du förstår det själv. Man ska inte behöva vara rädd för sin partner. Och trevliga stunder emellanåt finns även i de mest aggressiva förhållanden, men jag tycker inte att du ska stå ut med honom bara på grund av de trevliga perioderna- de kan du hitta hos någon annan, som också behandlar dig bättre. Jag tror att ju mer du hör honom nervärdera dig, desto svårare kommer det att bli att lämna honom, för det är vad jag tycker att du ska göra. Vill du verkligen vara kvar i samma slags förhållande om två år? Eller om tio? Självklart är det lätt att säga, men svårt att göra, men jag tycker att du ska ringa polisen eller kvinnojouren i ditt området, ta dina saker, och flytta ut när han är på jobbet eller inte hemma så att han inte kan hindra dig.
Hoppas att det ordnar sig för dig.

Lämna honom, snälla! Du lever inte i ett normalt förhållande! Det finns inga ursäkter för en som slår och misshandlar psykiskt. Kom dig väck innan han lyckas bryta ner dig totalt, för det är det han försöker. Det gör ont i mitt hjärta av att läsa det du skriver, snälla flytta till din familj eller någon god vänn. Det siste du förtjänar är en man som gör dig illa.

Massor med styrkekramar till dig!

Jo hade det inte varit för att vi bor hemma hos mina föräldrar hade jag väl flyttat ett tag... Men nu gör vi det... Och de har inte förstått vad som händer eftersom vi har ett rätt stort hus... Min mamma hörde dock hur han skrek och kom upp för ett ögonblick och gav sig på mig när jag han sa att jag sänkt ljudet på tvn... Jag sa att hon inte har med detta att göra... Innan han gick kom hon upp igen och sa att hon förstår honom... Jaha... Hon vet ju inte riktigt vad som händer... Men jag känner ju att jag itne kan lita på henne så jag anförtror mig itne till henne... Överhuvudtaget känner jag att det är få jag kan lita på... Därför är det bra att snacka såhär... Gå till polisen gör jag inte.. Jag har ju bla sett i en dokumentär hur misshandlade kvinnor behandlas av polisen... Mest är jag oroad över att jag itne kan kontrollera mig själv... En del av mig vill få slut på det här en annan del vill inte. Jag liksom krigar mot mig själv... Jag har ringt till kvinnojour men hon jag talade med blev nästan irriterad på mig och sa att jag borde ge honom en till chans... Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få slut på det här,..

jag förstår dig så väl. Var själv fast länge i ett destruktivt förhållande. Ingen fysisk misshandel men psykisk i stället. Det han gjorde var att få mig mer och mer beroende av honom. Han var mitt allt! jag älskade och han sköt ifrån, ju mer han avskärmade sig mig ju mer ville jag ha honom. Insåg aldrig att ajag var fast i ett förhållande som tog bort min själv känsla. När jag kom på att han var otrogen flyttade jag till mina föräldrar skaffade egen lägenhet. Men även i detta läge så höll jag honom kvar. vi träffades ändå bara det att vi bodde på olika håll. Jag kom aldrig vidare, ansåg mig själv vara skit, inte värd någonting. Vi fortsatte att träffas i ca 6 månader efter det att jag flyttade, det som fick mig att börja tänka klart var min pappa. Han sa att han skämdes för att jag var hans dotter, med tanke på hur min "pojkvän" behandlade mig och att jag trots allt stannde kvar. Det fick mig att tänka till! vad gör jag? är det här vad jag vill med mitt liv? Svar NEJ!!! Jag orkade till sist bryta upp med denna man och nu idag 2,5 år senare har jag jordens underbaraste sambo och vi håller på för fullt med att lyckas skaffa ett barn. Idag är jag lycklig trots allt jag gott igenom. Eller kankse rättare sagt, jag vet vad jag gått i genom och jag vet vad jag har vilket gör mig lycklig. det jag vill säga till dig Katerina är att jag vet att det är svårt att bryta sig ur ett destruktivt förhållande. Men samla kraft, det går! Visst, det kommer att vara jobbig men det är det värt. Lyckan väntar runt hörnet lita på mig. Glöm inte att det finns många män ute i världen, och vem vet någon kanske väntar på just DIG!!! Många kramar från Karin

polisanmäl honom och kasta ut karln. Berätta för dina föräldrar så att de kan hjälpa dig att få ut honom ur huset. En man som en gång slagit kommer att slå igen!

Hej Karin!
hur lång tid tog det för dig innan det började kännas bättre? Är ju förstås individuellt hur lång tid det tar... Antagligen känns det bättre rätt snabbt? Just det du sa med beroende fick en klocka att plinga till... Jag tror att jag är väldigt beroende av honom och han är mycket väl medveten om det... (Vilket irriterar mig fruktansvärt).. Det är svårt och det känns ju också som om jag misslyckas om jag gör slut... det är väl lite dumt men det känns så helt enkelt... Svårt att komma över den känslan.. Dessutom har jag förmågan att ibland jämföra mina situationer med andras... Och jag vet att många andra har det värre... Men det är ju förstås också det som har det sämre... Åååh... Delvis är det hursomhelst de grejerna som håller mig kvar... Hmm... jag vet att han faktiskt bidragit till att bryta ner mitt självförtroende.. vill ju inte helt skylla på honom... men ser en märkbar försämring sen jag blev tillsammans med honom för att vara helt ärlig... Det har min mamma också uttalat sig om på ett sätt, men inte haft hans namn med i kommentaren... Nu var hon nyss här och sa till mig att jag måste försöka behärska mig... Ååh... det är väldigt svårt med den här oförståelsen.. men hur ska hon egentligen förstå bättre... Vet inte... Tycker bara hon borde tänka efter mer.. Men hon ser honom som en ängel...

Du kanske ska visa din mamma skadorna och fråga henne om hur hon kan försvara någon som honom! Kanske är hon rädd?