• brudkr­onan
    Äldre 6 Oct 19:02
    10006 visningar
    71 svar
    71
    10006

    **Vad händer efter döden?**

    Jag jobbar som nattsjuksköterska på ett Hospice, en plats dit människor med långt gångna obotliga sjukdomar kommer. En del av dem kommer in för att vila upp sig lite ett tag, så att de kan gå hem och vara hemma med sin familj ett tag till, men de flesta kommer till oss när det är dags att dö.

    Detta innebär förstås att det för mig är "vardag" att vara hos människor när de dör. Jag vet inte hur många människor jag sett dra sitt sista andetag, men det är många många, och en sak är säker, det är något väldigt speciellt som händer när en människa dör. Det är olika tydligt hos olika människor, men med de allra flesta förnimmer jag en mycket påtaglig förändring. Inte bara att de plötsligt slutar andas, eller att hjärtat slutar slå, utan snarare så känner man i hela rummet hur något förändras. För mig känns det som en energi av något slag lämnar dem.

    För mig är en definition för liv att det på någon nivå måste innebära ngn form av rörelse, på samma sätt kan energi definieras som rörelse. Forskare säger att mängden energi i universum alltid är konstant, så för mig är det logiskt att tro att när en människa dör, så lämnar en del av hennes livsenergi hennes kropp, och förenar sig med den totala övriga mängden energi i universum. En viss mängd energi/liv/rörelse stannar ju kvar i kroppen, det måste den ju för att den naturliga processen som det är när kroppen förmultnar och blir en del av naturen skall kunna komma igång.

    Nå om den delen av livsenergin som lämnar kroppen i dödsögonblicket är vad andra kallar själen, eller om den energin går vidare och finner en annan kropp att återfödas i... DET vet jag inte... Själv känner jag mig nöjd med att veta att jag, eller åtminstone min livsenergi, är en liten del av hela universum för evigt.

  • brudkr­onan
    Äldre 7 Oct 23:38
    #0

    Hm.... tycker att det hade varit spännande
    om någon av prästerna som brukar hänga här på BT kom med en beskrivning av sina tankar om det här... Jag förstår ju att de anser att vi inte upphör att existera när kroppen dör, men jag är nyfiken på hur en modern präst i svenska kyrkan tänker sig det eviga livet. Hm, borde egentligen prata med vår hospicepräst om det, tror jag skall göra det också.

  • brudkr­onan
    Äldre 9 Oct 09:17
    #0

    Märkligt... här satt jag och läste, funderade och skrev om tankar kring döden i förrgår kväll, och sen' dör min pappa under natten...

    Det var oväntat men ändå inte chockartat (mer än den obegripliga svidande saknanden), han hade under de senast fyra åren haft två långa sjukdomsperioder där han verkligen svävat länge mellan liv och död - men i sommar, 77 år gammal, har han varit mer full av liv än någonsin och har trots att han blivit enbent njutit mer än någonsin av sin "bonustid" som han kallade det... Flugit och farit över hela Sverige med handikappsmoped och allt, börjat med bågskytte i somras, en helt ny sport... ja han har varit helt outstanding och verkligen hyllat livet...

    I torsdags kväll satt han fram tills 01.30 med en god vän, drack rödvin och åt god ost och pratade livets hemligheter, gick och la sig, somnade gott och vaknade aldrig mer...

    När jag kom hem till honom och hans sambo låg han i sin säng, i skönaste sovställning på sidan, med handen under kinden och bara såg så fridfull och tillfreds ut...

    I all saknaden så är jag så lycklig att han aldrig mer behöver åka till ett sjukhus, bli stucken, karvad i och hanterad... han dog som han levat, i full värdighet och med ett spjuveraktigt leende på läpparna... Han var nöjd.

    Det femåriga barnet inuti mig vägrar, vadå, klart att pappa finns, det har han ju alltid gjort... Men, jag tackar Gud för att han fick dö så här. Jag önskar att han fått några år till, men hellre att han dog nu, mitt i ett steg om ni förstår, full av lycka och livsglädje och med hur många planer som helst i rullning, än att han fått några år till och blivit svagare och mindre självständig, eller ännu värre drabbats av ännu en sjukdomskatastrof som kanske tvingat honom att ligga i månader på sjukhus innan han dog...

    Min pappa dog full av lycka, utan rädsla, och fridfullt i sin egen säng... Jag är så tacksam.

    Tack för att ni orkat läsa.

    /Johanna, Ackes dotter.

Svar på tråden **Vad händer efter döden?**