• Jonata­n M
    Äldre 8 okt 08:03
    7816 visningar
    71 svar
    Inlägg från Jonatan M Visa alla inlägg
    71
    7816

    **Vad händer efter döden?**

    Det här ett stort ämne.

    Så här ser jag det:

    Människan är en varelse av kropp och ande i union - även om anden inte är materia, är den beroende av kroppen för att leva (annars är det svårt att förklara personlighetsförändringar som uppstår pga hjärnskador). Därför DÖR vi - på riktigt - när kroppen dör.

    Vi har ingen "odödlig själ". Endast Gud är odödlig. Han vill dock gärna - om mina källor stämmer - dela med sig (Joh 3:16). Det eviga livet finns endast i Gud, men vi kan dela det genom att förena våra liv med hans - inte så som hinduerna ser det att Athman uppgår i Brahmnan, utan mer som en union - jag förblir jag, Gud förbir Gud, men vi är förenade.

    Då behöver vi en ny kropp - vi behöver UPPSTÅNDELSE. Uppståndelsen är förvandling. Vi har Kristi uppståndelse som exempel: När Jesus uppstod från de döda, var det inte som en zombie. Inte heller var det "tillbaka till det gamla". Det gamla livet och det nya skiljer sig som fröet och den blomstrande plantan skiljer sig, det är något nytt och mycket annorlunda - samtidigt som fröet och plantan inte kan skiljas åt, utan är samma. Man kan också jämföra med vår egen födelse. Alla människor har en gång varit små foster, från början knappt mer än små geléklumpar utan större likhet med det barn som senare föds om allt går väl. Men i fostret finns samtidigt, som ett frö, den människa det kan bli. Alla anlagen finns i det. Det innehåller en enorm potential, men denna potential väntar på att bli verklighet. Så är det också med uppståndelsen, den är förverkligandet av vår potential som sanna människor. Här i världen är den mest vuxne av oss ändå bara ett foster. Uppståndelsen kan göra vår död till en födelse, där vi går från att vara likt ett embryo i skapelsen livmoder till att bli växande barn i Himmelriket.

    Med en NY förhärligad kropp kan vi leva tillsammans med Gud i Himlen (och nej, himlen är INTE bestående av änglar som sitter på moln och putsar glorior och äter filadelfiaost) - vill någon läsa vad jag tänker om Himlen så går det att göra på hem.bredband.net/magnificat/visio.html

    Himlen, uppståndelse till evigt liv, är dock inget vi får per automatik - eftersom det eviga livet finns i Gud, måste man ju också gå med på att förenas med Gud, och eftersom vi KAN säga nej så finns det någonstans också en gräns där Gud tvingas säga "Ske DIG som du vill" (Boktips: C.S Lewis - "Den stora skilsmässan). Och mörkret "utanför" Gud är helvetet. Jag ser inte helvetet som en stor tortyrkammare där smådjävlar plågar syndare - det är en urspårad bildsymbolik - däremot tror jag det är både verkligt och fasansfullt, men jag vidareutvecklar inte det resonemanget nu.

    Innan uppståndelsen tror jag dock att det finns ett "mellantillstånd" där vi förbereds för himlen - de flesta av oss är verkligen inte mogna för att möta Gud ansikte mot ansikte när vi dör. En katolik skulle kalla det skärselden, jag har själv inga problem med det uttrycket.

    M v h

  • Jonata­n M
    Äldre 8 okt 09:32
    #0

    Ave Maria:

    "Alltså, är uppståndelsens dag nu eller sedan. Och vad händer i så fall i mellantiden?"

    Uppståndelsens dag kommer någon gång i ett framtida kalenderdatum (i eftermiddag, i morgon, om hundra år, om tusen år - vad vet jag?), men när du dör "går du ur tiden" (vår tid här, i vilket fall) vilket innebär att skärselden kan vara hur lång eller kort som helst medan det går X antal år i Skapelsetid. Det är inte "samma" klocka som tickar på båda ställena.

    Rövaren på korset som utlovades paradiset "samma dag" skulle alltså mycket väl hinna med en halv miljon år i skärselden - om det nu behövdes ... Om jag dör NU och uppståndelsen sker i MORGON kan nästan obegränsat med tid tryckas in där emellan för "mellantillstånd"...

    Det jag tycker är jobbigare i sådanafall är att försöka förstå hur uppståndelsen (framtid) ska parallelexistera med nutid -
    i annat fall upplever ju inte rövaren någon uppståndelse utan finns i himlen ändå, vilket inte går ihop med den tro på kroppens uppståndelse som genomsyrar Bibelns efter-dödentro i övrigt. Jag menar: Helgonen, som är i himlen nu, har de redan varit med om uppståndelsen, eller? Möjligheten är ju att Jesus med paradiset här inte åsyftar "slutdestination" Himmel/Helvete utan beskriver ett mellantillstånd före uppståndelsen. Det används ju en hel radda olika begrepp i Evangelierna och NT.

    Med andra ord - jag har inga problem med "mellantillstånd" - däremot har jag problem med att få ihop hur uppståndelsen ur ett perspektiv "redan skett" och ur ett annat "ännu dröjer" utan att konsekvensen blir att allt är predestinerat (hemska tanke!) - om uppståndelsen redan skett VET Gud nämligen redan vilka som kommer att bli frälsta (och vilka som hamnar i helvetet) och detta kan inte ändras: Gud vet ju hur det ska gå - då kan det inte gå annorlunda. Detta upphäver alla former av fri vilja osv...

    Vi får återkomma till detta (måste åka och jobba nu!). Ny tråd, kanske? Prästtråden?

Svar på tråden **Vad händer efter döden?**
Logga in
Bli medlem