Singel igen vid 29 års ålder

Jag gjorde slut med den kille jag trodde var mitt livs kärlek för några år sedan. Och det tog länge innan jag förstod mitt eget värde och att mitt mående inte hängde på honom. Jag hade inget liv utanför förhållandet och fick bygga upp vänrelationer från noll när jag blev ensam.

Om du inte får hjälp av din psykolog så är det bättre att byta än att plågas och vänta på att ni ska börja klicka. Med tanke på det du skriver ska du inte ge upp och lägga ner psykologkontakten, utan håll ut och hitta någon som passar dig.

Jag träffade min sambo innan jag hade fått ordning på mitt liv, och det är det enda jag ångrar. (Han gör det dock inte.) Första halvåret vi var tillsammans slet jag med PTSD och depression, så han fick torka tårar och hålla om mig halva nätterna. Det var fruktansvärt, och jag önskar att vi hade haft solsken och fluffiga rosa moln istället för avgrundsdjupt mörker under den tiden.

Fokusera ett tag på dig själv och att du ska må bra. Du är värd allt eftersom du är fantastisk som du är, och du är inte ensam. Försök hitta sätt att engagera dig, kanske politiskt eller i ideella föreningar där du kan träffa andra med samma syn på livet som du. För mig var det ett jättebra sätt att lära känna andra och bygga upp en egen umgängeskrets.