Fri bordplacering - bu eller bä?

Jag gillar det inte. 

Jag lyckas alltid få en av dom där ströplatserna, dom som blir över när man bara var 5 som kände varandra och bordet tar 6 personer... *typ*
Eller vid långbord när dom olika gängen börjar fylla på bordet från varsin ände och det blir en glipa på en eller två platser kvar mellan grupperna.

Att jag hamnar där är oftast för att jag har lätt att prata med de flesta (hotellreceptionist). Problemet är ju då att om alla runtom mig känner alla andra så glömmer dom mig, hur mycket jag än försöker ta mig in i samtalen. Och jag kan ju inte hänga med när dom pratar om saker som hänt förut, gemensamma bekanta som jag inte känner osv.

Efter någon timmes försök brukar jag ge upp och sen längtar jag bara tills det ska vara slut så jag kan resa mig från bordet, säga hejdå och åka hem och lägga mig. För det brukar ta all partylust från mig...

Gör en bordsplacering även om du inte blandar släkterna så mycket.
Däremot låter det som en bra plan att ha tomma platser vid ert bord och lotta ut att folk kan komma ifrån och sitta hos er ett tag - under förutsättning att det funkar med maten. Det kan bli lite jobbigt att behöva flytta sig mitt i maten liksom 

Så ni kanske bara drar några till förrätten, några till huvudrätten osv...