-
Förlovning och/eller frieri
Jag har en liten undran. Och jag vet att jag kommer få otroligt många svar som säger att jag har helt fel, det gör inget vad vore världen utan olika åsikter.
Men nu till min fundering.
När jag var 19 år så förlovade jag mig med min dåvarande kärlek. Det var ett gemensamt beslut och inget frieri men vi gav varandra ett löfte om att det var en förlovning som betyder att vi kommer att gifta oss efter några år.
Efter 2 år friade han när han cyklade bredvid mig och jag var i 7:e himlen.
När jag var 30 år hade jag återigen en förlovning med samma betydelse.
Frieriet från honom kom 4 månader senare.
Jag kommer från dalarna och är ganska traditionsbunden och i "mina" kretsar har det gått tills å här sen jag var liten. Att förlovning betyder att man ska gifta sig med varandra men att frieriet ibland kanske kommer lite senare när man har råd att gifta sig. (För förlovningen visar ju att två människor tänker gifta sig med varandra men att dom kanske inte har råd att göra det just då.)
Finns det fler som gör så här? För jag och min "krets" kan ju knappast vara ensamma.
Och den här tråden handlar inte om att det korrekta sättet frieriförlovning är fel i mina ögon. Så klart den inte är det! *Älskar sånt*
Men det finns så otroligt många olika människor i Sverige och världen att en del kanske har en annan syn på vad som känns "vanligt" för dom. (Sen vore det jätte trevligt om alla delade med sig av sina upplevelser för jag är en sucker för frierier/förlovningar/frieriförlovningar!)
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-09-03 13:33
Det är så roligt att läsa hur olika det kan vara för oss alla ibland.
Drömmen för mig på senare åt har varit att få ett "överrasknings" frieri när man förlovar sig även om det är en gemensamt planerad förlovning och en 2 år lång förlovning innan bröllop. (Jag har nog snöat in på det där med 2 år, haha)
Nu har jag faktiskt efter 37 år i livet äntligen mött den där personen jag sökt efter hela mitt liv. Han som älskar hela mig fast han inte tycker om allt hos mig men han vill inte ändra på dom mindre bra sidorna heller.
Och i hans värld så är förlovning och frieri samma sak så jag lär nog få vänta. Kommer kännas ovant att inte göra som jag är van vid men eftersom jag älskar honom så har jag inget problem med att "köra" på hans sätt.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-09-06 16:10
Den här tråden skapades inte för att påpeka vad som är fel. Det är andra trådar fulla av. Alla som har internet vet idag det korrekta sättet att förlova sig på .
Utan den här tråden är skapad för att andra ska få dela sin syn på vad som är rätt för dom, det som är fel för dig kan vara rätt för någon annan.
I den här tråden finns det inga "fel". .-) -
Svar på tråden Förlovning och/eller frieri
-
Det var det jag menade med: Den här tråden handlar inte om att det korrekta sättet frieriförlovning är fel i mina ögon. Så klart den inte är det. :)
Jag vet hur det korrekta sättet går till och jag tycker det är så fint.
Men sen finns det ju dom som gör det på ett annat sätt men det har samma betydelse: Att paret kommer gifta sig. Frieriförlovningen (som är det korrekta sättet att förlova sig på men enklare att benämna som frieriförlovning i den här tråden) är ju precis som du nämnde då man bestämmer sig på en gång att snart gifter vi oss.
Men sen finns det ju dom par, som jag ibland kan vara, som vill gifta sig men inte har råd. Förlovar sig först och sen friar mannen efter ett tag när båda känner att pengarna finns.
Jag har svårt att se det som fel sätt eftersom det är meningen att man ska gifta sig i båda fallen.
Jag skulle heller aldrig förlova mig med någon om det inte betydde att jag skulle gifta mig med den personen inom den närmaste framtiden. -
Jag ville bara förtydliga så du inte trodde att jag klankade ned på nån. Det är så lätt att formulera sig fel på nätet så det blir missförstånd när man inte hör eller ser den andra.Nyfiken gul , nu fru skrev 2014-09-02 20:31:01 följande:
jag menar inte heller att något sätt är fel - jag bara talade om hur jag resonerar kring förlovning ur mitt perspektiv.
alla har vi olika sätt på hur förlovning och frieri går till och vad dom står för och inget är ju fel
Jag är van med att förlovning/frieri är samma sak och att man då planerar bröllop inom en snar framtid elelr till och med redan har bestämt vid förlovningen när bröllopet ska ske. Så har jag vuxit upp.
Jag kan tycka det är en smula underligt att folk surar ur för att dom inte blivit friade till när dom varit förlovade x antal år - men det är ju inget som är fel även om jag kan tycka det känns konstigt.
Jag kanske är lite bakvänd, men förlovningsfrågan är ju lite som ett för-frieri när man frågar om man ska förlova sig (för då är ju förhoppningsvis båda överrens att det handlar om ett kommande bröllop) och sen gör man en stor grej av själva förlovningen. När jag sen fått frierien har det hänt under vardagliga former och med orden: Vill du gifta dig med mig/när ska vi gifta oss?
Jag skulle kunna beskriva frieriet "i min värld" som ett upprepningsfrieri, haha.
Det är otroligt intressant hur olika vi människor växer upp och hur olika vägar vi ibland tar mot samma mål.
-
Men va kul Plättis, jag är också uppvuxen i frikyrkliga kretsar. Fast det var inte dom jag tänkte på i den här tråden, haha.
Fast dom kan i vissa fall ha 2 åriga förlovningar som jag med min första.
Många av mina kristna vänner var förlovade på den tiden i 2. (Fast i dom kretsarna så friades ju det på en gång när förlovning kom upp iofs) Det berodde mycket på att dom pluggade på annan ort, bodde hemma eller var fattiga. Ja det fanns ju olika orsaker.
Min syn på förlovning som leder till äktenskap kommer faktiskt från min tro. Och jag skulle själv aldrig kunna förlova mig om jag inte visste att det var dit vi båda ville. Jag bor i ett litet samhälle och alla här vet att jag är "giftastypen" så när jag har dejtat har den frågan snabbt kommit upp. Fast männen har varit mer intresserad av att fråga om jag har en speciell tidsgräns för när man borde skaffa barn, gifta sig är dom helt med på om det funkar. (Nu var ju barn kommentaren lite OT men ändå)
Ja, i efterhand brukar man se ganska klart och oftast vill man ju ge sig själv en tummen upp för att det inte blev som det var tänkt. Vilken tur att det tog slut innan du hann gifta dig med skitstöveln.
Även om jag själv aldrig skulle kunna förlova mig utan att bröllop var på tapeten kan jag ändå bli strålande glad för andra som "bara" förlovar sig. För dom är ju det lika stort som att gifta sig och då blir jag lika glad ändå. -
Vad roligt det var att läsa att det finns fler som mig och dom jag tänkte på när jag startade tråden!filibustern skrev 2014-09-03 08:05:29 följande:
jag har också växt upp lite på det viset som du TS. t.ex min syster, de förlovade sig efter bara 3 månader, men de gifte sig inte förrän typ.. 3 år senare (hon fråga när de satt i soffan om de inte var dags å ta å gifta sig nu", och det lät som en plan tyckte hennes karl) samma för jag och min karl. vi förlovade oss, men vi sa, och var itne sugen heller, på något giftemål då. två år senare så fråga jag typ om vi ska ta och gifta oss. nu har det ju ändå tagit typ två år till innan allt drog igång ordentligt.. men ändå.
i min familj betyder inte förlovning frieri nödvändigt vis. det är som at" jo, vi förlovar oss, för att vi vill vara med varandra livet ut, men vi vill/kan inte gifta oss nu, så vi håller oss förlovad i x antal år".
men jag har svårt att se mig vara förlovad i typ.. 20-40år. för MIN del, har karl fråga om förlovning, och med det förmodar jag att han vill gifta sig någon dag, så ska vi gifta oss inom.. tja i alla fall 10 år! annars tro ja ja ta av mig ringen :P nu kommer vi att ha varit förlovad i nästan 5 år när vi gifter oss^^
En del av dom har dock börjat ändra sig nu på grund av att dom sitter mer vid internet och har sett hur många andra gör. Ibland blir vi påhoppade på olika sociala medier av människor jag och/eller dom känt länge där dom nästan hånar oss för att det inte lett till äktenskap på en gång. Första gången det hände blev jag jätte chockad eftersom förlovningen faktiskt "i min värld" leder till äktenskap fast nått/några år senare. Så slutmålet eller vad man ska kalla det är ju detsamma som för alla andra.
Men har man inte råd eller tiden inte känns rätt för att gifta sig just då så tycker inte jag att det är fel att vara förlovad i några år tills "frieriet/äktenskapsfrågan" ställs.
Det blir ju lite som ett symboliskt frieri som startar vägen mot bröllopet och äktenskapet. Hur kan det inte vara lika fint som en frieriförlovning? För många drömmer ju om frieriet/samtalet även om dom är förlovade. Jag vet inte hur det är för andra men jag vill ha någon form av "frieri" innan blir gift.
Det är så himla fint när frågan "ska vi inte ta och gifta oss" ställs i den mest vardagliga formen för det speglar ju ofta paret i sig. Romantik finns ju i vardagen om man kan se den.
-
Jag kanske borde lägga till att även om jag har min tro så går jag inte till kyrkan längre. Men vissa saker sitter kvar i ryggmärgen. Jag har ju varit "bara" sambo 2 gånger också. Den ena var inte så trevlig så jag flyttade ut efter 3 månader. Så jag kanske ska säga att jag varit sambo 1,5 gång.Plättis skrev 2014-09-03 09:33:06 följande:Jag lämnade de frikyrkliga kretsarna innan jag hade fyllt 20, så för mig har inte förlovning och giftermål något med det att göra. Min sambo är definitivt inte kyrklig, för honom innebär förlovning bara att han är ringmärkt. Det handlade lite om att bara visa att vi hörde ihop, att vi vill vara med varandra. Giftermålet kan jag inte riktigt rättfärdiga på samma sätt, där handlar det helt och hållet om att jag vill bli hans fru och få dela namn med honom
(Mina föräldrar gifte sig tre månader efter de förlovade sig och har varit gifta i 27 år nu, jag är född inom ett år efter att de gifte sig. Min sambos föräldrar har varit sambos lika länge, men har aldrig förlovat eller gift sig.)
Anledningen till varför jag gjorde slut var att hans föräldrar och deras vänner började påpeka oftare och oftare att det var dags för oss att gifta oss. Och nyfyllda 20 år var jag inte överförtjust vid tanken. Sedan tog det några månader och en toppenkille (min nu blivande man) för att inse hur fruktansvärt illa behandlad jag hade blivit i mitt förra förhållande. Men det är en annan historia
Så jag kan flytta ihop med någon utan att vara förlovad och gifta mig men dom vet min syn om att är det rätt då förväntar jag mig äktenskap till slut.
Jag tycker inte om att prata om det men jag har 2 skilsmässor i ryggsäcken och jag har sagt att det blir ingen 3:e skilsmässa så jag är lite mer försiktig nu för tiden med val av pojkvänner.
Det borde finnas en lag mot att pressa ett par till att gifta sig..
Men att bära varandras förlovningsringar visar ju världen det du skrev: Att man hör ihop och vill vara med varandra, det är på allvar liksom. -
Ja men då är det ju lite som i mina kretsar!litenkaka skrev 2014-09-03 10:13:02 följande:
I mina kretsar innebär inte förlovning bröllop, löftet om bröllop kommer först med ett uttalat frieri. Min morbror gifte sig med sin sambo efter 30år, två hus och två barn tillAmmans - som ett riktmärke ;) min sambo friade till mig och det var ett löfte om bröllop.
Skillnaden är väll att förlovningen betyder att vi ska gifta oss så småningom.
Va roligt det är att läsa om andras syn på saken och traditioner.
-
Men eller hur! Jag älskar den där känslan av att vara förlovad med den man älskar och veta att han vill leva med mig så mycket att han kan se mig som sin blivande fru. (Även om omständigheter kanske inte tillåter det på en gång)Anonym skrev 2014-09-03 11:50:15 följande:ja och så dessutom så känner jag att jag skulle nog blivit knäpp på att vänta om jag hade det här "gifta sig inom ett år efter förlovning"-grejen, för då tro ja vi fortfarande inte varit förlovad.. och vi har snart varit ihop i 9 år!
Och det är nog ganska stressigt att gifta sig inom loppet av 1 år. Då känns 2 år som en bättre tid när frågan väl blivit ställd. Fast det är ju min syn på saken det.
Nu har jag faktiskt efter 37 år i livet äntligen mött den där personen jag sökt efter hela mitt liv. Han som älskar hela mig fast han inte tycker om allt hos mig. Men han vill inte ändra på dom mindre bra sidorna heller. När jag frågade honom så fick jag till svar: Varför ska jag ändra på nått som är perfekt? (Han menade att jag är perfekt för honom)
Och i hans värld så är förlovning och frieri samma sak.
-
Det blir så ibland när man kan välja anonym eller sitt vanliga nick och glömmer trycka i det. Då hamnar man som anonym.filibustern skrev 2014-09-03 14:02:44 följande:naaw^^ vet dock inte varför mitt inlägg blev anonymt förra gången... aja
jo men precis, jag älskar att kunna säga "fästman" och inte bara "pojkvän".. :P jo, på ett vis känns ett år kort, men jag känner ibland att fasen så lång tid allt tar! :P
Mmm, det känns konstigt nu när jag är äldre att kalla min kärlek för pojkvän. Det ger mig en känsla av att vara tonåring igen så när jag pratar om honom till andra säger jag bara min älskling, mitt hjärta eller hans namn.
Pojkvän känns så ungt eller hur jag nu ska förklara det.
Jo men jag kan förstå din otålighet! Och ni har varit tillsammans länge så när det väll är inom räckhåll vill man ju att det ska ske genast!
Jag kastar mig in i saker med hull och hår så all min tid skulle gå åt till bröllopet. Sist det hände åkte jag på både nackspärr och stress. Så för min hälsas skull behöver jag lite längre tid så att jag inte stressar ihjäl mig, haha. -
Mmm, fast i sex and the city filmen ber ju Big Carrie om att inte bli kallad för pojkvän just för att det kändes ungt. Så hon började ju kalla honom manfriend. Det kanske är det man ska kalla dom nu då manvän, haha.filibustern skrev 2014-09-03 15:40:33 följande:ja "pojkvän". låter så.. fånigt på nå vis :PJag misstänkte det när du skrev om hur det var i din krets.Nyfiken gul , nu fru skrev 2014-09-03 15:46:21 följande:
också uppvuxen frikyrkligt och det kan väl ha att göra sitt till förstås att jag är van med det jag är van med.
I mina frikyrkliga kretsar följdes alltid förlovning av ett bröllop och det gick oftast väldigt fort. Man var ihop så pass länge att en förlovning blev liksom upptakten till det kommande bröllopet. När en tjejkompis kom med en ring på fingret var det dags att börja planera bröllop tillsammans.
Så fort en tjej förlovade sig i vår församling så visste vi att dom tänkte ingå äktenskap. Fast vissa av oss, dröjde längre än 1 år. Och en del fick ett symboliskt frieri eller frågan om när det skulle ske efter ett tag. Men förlovning ledde alltid till äktenskap mellan paren.
Och det sitter i mig än idag.
