• Plättis

    Min sambo pratar inte med mig! oO

    Det låter helt enkelt som att ni bråkar, inte att det är mer allvarligt än att det går ta sig igenom det. Bråk går ofta i perioder, och när det är stressigt och kaos runtomkring är det lätt att ta ut det på den som står en närmast. Jag och min sambo har också upplevt kaos, skit och elände. Då har vi både klamrat oss fast vid varandra och bråkat så det skallrat i fönstren. 

    För oss är knepet att släppa bråket. Är det något som vi behöver lösa så pratar vi om det när vi är utvilade, mätta och på bra humör. Att bråka om saker när man är trött, hungrig och less (eller på fyllan, en klassiker) gör allt mycket värre än vad det egentligen är. 

    Vad tror du att det beror på? Är det kaoset du skriver om som gör att han är stressad och tillbakadragen? Behöver ni egentid? (Vi bråkar som mest när en (eller båda) av oss är arbetslös(a). Båda två är enstöringar som trivs bäst hemma.) Kan du skicka ett sms och fråga om det är något som är fel? 

    Jag brukar be om ursäkt, även om det inte är jag som gjort fel. När man bråkar gör båda fel, så att be om ursäkt för att man höjt rösten är inte att lägga sig platt på rygg och ge upp. För mig är det även viktigt att påminna min sambo (och mig själv) hur mycket vi betyder för varandra, även om vi bråkar massor. Oavsett vad det gäller så älskar ni varandra, och ett bråk, även om det sträcker sig över lång tid, tar slut. Huvudsaken är att man kommer ut på andra sidan och fortfarande håller i varandra. 


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Plättis

    Det låter som en urladdning efter en stressig period, och jag förstår att han är utmattad och att du blir stressad av situationen. Ge honom en stor kram när han kommer hem ikväll, då tror jag att allt ordnar sig  


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Plättis

    Jag har lovat min sambo att ta disken ikväll, men här sitter jag istället Hade han blivit arg och inte pratat med mig på grund av det skulle jag tycka att han betett sig konstigt. Likadant om han sagt att han skulle diska och jag kommer hem och allt står kvar.

    Det är en pyttesak, och i sig inte skäl att bli så arg att man slutar prata med någon.


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Plättis

    Vem som ska diska är ett återkommande diskussionsämne i vårt hushåll ifall någon inte förstod det


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Plättis

    Att vi bråkar om disken är för oss inte ett tecken på att vi har problem i förhållandet. Det betyder bara att vi båda verkligen avskyr att diska. Min sambo för att han är så lång att han knappt når ner till diskhon och jag för att det är så makalöst tråkigt att göra det.

    Då förhandlar vi, jag diskar om han tar tvätten, han diskar om jag lagar hans favoritmat. "Om jag diskar nu är det din tur nästa gång."

    Jag tycker det är nyttigt att bråka ibland, om det är korta bråk då man får utlopp för något som sedan resulterar i en förbättring. Vi är väldigt duktiga på att kommunicera efter att ha genomlevt kriser av alla de slag, men att man vågar stå på sig och hävda en åsikt utan att vara rädd för den andras reaktion, det tycker jag är ett tecken på att man är trygg i förhållandet.


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Plättis

    Nu handlar inte den här diskussionen om mig och min sambo, utan jag sa bara att jag tror att det ibland är hälsosamt att bråka. För mig betyder inte bråk att man står och skriker åt varandra utan att lyssna, utan när vi bråkar är det mer av en högljudd diskussion. Det är klart det händer att vi bråkar och är osams på riktigt, men det löser vi snabbt igen. 

    Jag lyssnar på allt min sambo säger när vi bråkar, och jag vet att han tar till sig varje ord som kommer ur min mun. När vi lugnat ner oss sätter vi oss och pratar igenom hur vi ska lösa det som orsakat bråket. Men jag tycker faktiskt det är skönt att kunna, och att våga, bråka. 

    Det dröjde länge innan vi bråkade första gången, och det händer inte särskilt ofta nu heller. Men det är som sagt inte ett tecken på att det är något fel i förhållandet. Jag ser par i min närhet som bråkar konstant, varje ord är en krigsförklaring och varje handling ett tecken på uppdämd ilska. Då har jag hellre ett litet bråk med min sambo, skriker lite när jag kommer hem från jobbet för att han inte diskat som han lovat när han var ledig, och sedan är allt solsken och hallonbåtar igen.

    Vi flyttade i somras, och då slog min sambo näven i bordet och sa att det var dags att köpa diskmaskin, så det är på gång! Då kommer Diskbråket 2.0 - vem ska ladda och tömma maskinen


    Per aspera ad astra, ad infinitum.
Svar på tråden Min sambo pratar inte med mig! oO