• majasvensson

    Hjälp mig, Tänk om man blir besviken av frieriet ??

    Jag har ett problem. Jag vet preciiis hur min förlovning ska vara. Jag vet exakt hur jag ska känna, hur jag ska gråta, hur det ska kännas i magen, allt. Jag har höga förväntningar och för mig så ska det vara ett moment där man blir chockad, det ska komma out of the blue när man minst anar det och det ska vara så planerat!
    Har läst här hur folk har förlovat sig, var en kille som drog in henne i skogen medan dom sprang ett maraton och stod bakom henne medan hon kollade ut över värsta utsikter och han sa massa fina saker sen när hon vände sig om stod han på knä oosv. Det var så perfekt, så chockat, så vacker, och att blanda in natur.
    Jag måste verkligen vara i rätt harmoni i min själ.
    Jag är en sån som äääälskar att komma på roliga event och överraskningar för min partner. På hans födelsedag gjorde jag en skattjakt åt honom, det började med att han fick ett harrypotter brev, hade bränt det i kanterna och missfärgat det osv, jag skrev massa sagor som hörde ihop och så fick han lite presenter vid varje och symboler, han fick också göra utmaningar vid varje brev. Jag kopplade ihop varje historia och brev med platsen de låg på, pratade om narnia när brevet låg i garderoben och ansträngde mig till varje detalj och var så himla uppspelt över detta. Han fick iaf ett armband i silver med vårat datum på.
    Jag gör hela tiden sådana här saker, har skrivit sagor och pysslat ihop till mina x, gjort fler skattjakter, gjort roliga kockböcker och Photoshopat ihop huvud. Jag gör sååå mycket personligt. 
    Jag vill så gärna ha sånt tillbaks men min nuvarande kille är inte sån.
    Han säger att han inte har någon fantasi men han älskade att pyssla när han var liten, han är bra på att inreda, jag vet att han har fantasi!!
    Om man verkligen vill överraska någon och göra nått fint så gör man det, är inte svårt!
    Är ju bara att skriva ihop massa fina saker och lägga i en fin låda som han kan pynta fint och plocka lite blommor. Det är INTE svårt!!
    Jag vet exakt hur jag vill ha det på mina födelsedagar frieri, bröllop osv. Men jag är trött på att överraska, jag vill bli överraskad själv. Jag vill få alla saker som jag själv gör för honom, som jag gjort för mina x. Jag vill gå igenom en cool sagovärd och bred med vackra ord om mig och små presenter.
    Det känns bara som att han inte orkar eller vill. Om man verkligen är kär och vill så är det lätt!
    Jag säger detta till honom hela tiden men känns som att han inte förstår, han säger att han förstår och han bli trött på att jag tjatar men jag vill så gärna bli uppvaktad så som jag gör :( Kan man gifta sig med sig själv eller?
    Super långt. Men vad ska jag göra, någon som förstår mig ? 
    Jag är ett kontrollfreak men jag vill ju ha det som jag vill ha det.
    jag måste släppa på mina förväntningar men jag gillar att gå runt och tänka på nått och bli glad och peppa till det och förvänta mig. Man blir ju glad av sånt. Men man blir alltid besviken sen när man inte får nått. På vår 1 års dag fick jag ingenting.
    Inte ett brev, en dikt, en blomma, inget. Jag skrev 3 sidor men vackra ord och förklaringar och köpte ett armband i typ läder och silver. Jag fick naaaadda.

  • Svar på tråden Hjälp mig, Tänk om man blir besviken av frieriet ??
  • majasvensson

    Tack för alla svar! Tar åt mig av era tankar, men jag är fortfarande likadan xD jag vet inte. Allt jag önskar är en människa som vet vad jag vill ha, som lyssnar när jag berättar, som kan koppla allt jag gillar till den perfekta presenten eller överraskningen. Att hen är lyhörd, jag pratar ofta om vad jag gillar, mina drömmar, rymden är mitt stora intresse, älskar färgen rosa, älskar mysig höst. Man skulle kunna ge mig rosa ballonger osv, ta mig till ett observatorium, ge mig en ring gjord av månsten och Mamut horn, mysfika med varm chockklad och rosa chesecacke. Jag berättar allt jag vill ha, allt jag gillar. Jag önskar bara att någon lyssnade på allt jag sa och tänker på de när jag fyller år eller årsdagar osv. Jag vill att någon ska göra nått sånt gör mig. Det skulle betyda mycket, att någon känner en då pass bra och vet exakt vad man vill ha. Annars känner man inte mig. Om detta betyder då mycket för mig så tycker jag han kan anstränga sig 1 dag på året iaf. :(

  • majasvensson
    AnnsiA skrev 2014-08-20 09:11:05 följande:

    Jag förstår hur du menar TS, jag har också ofta önskat att min m2b var lika finurlig som jag och överraskade på samma sätt! Jag är en sån som ger små personliga presenter ganska ofta, ordnar stora överraskningar när han fyller år och kan leta i flera månader efter den PERFEKTA presenten till honom!

    Jag fixar, donar och ordnar så att han får roliga upplevelser och överraskningar och själv vill jag ju också bli överraskad ibland!

    Men sambon är inte ALLS sån, jag har ALDRIG fått en blomma och överraskningar röjer han själv direkt, men jag har lärt mig och har förstått att han gör det av kärlek - för han vill att det ska bli rätt!

    Jag kan tycka att det är roligare att få något som han valt själv och så vet jag inget om det förrän det händer, men hans "kärleksspråk" som Knyttet skrev om så fint är att han vill ge den perfekta grejen istället! 

    Ett exempel: 

    Jag är en kattmänniska och precis när vi blev ihop blev jag tvungen att avliva min katt då hon blev sjuk. Jag berättade ofta för sambon hur mycket jag saknade en fluffig liten vän där hemma. Han ville ge mig en examens-present när jag var klar med en utbildning och berättade tre veckor innan att han ville överraska mig med en katt!

    Jag blev först lite irriterad och tyckte att det hade varit så himla mycket roligare om det plötsligt bara satt en katt med en rosett kring halsen när jag kom hem!

    Men nu fick jag istället välja katten själv och han hämtade hem henne.

    (Hade han inte berättat för mig så hade han troligtvis köpt en raskatt som han vet att jag tycker är fin, självklart hade jag blivit glad för vilken katt som helst, men jag har jobbat på katthem och vill hellre ta hand om katter som haft det svårt som behöver lite extra kärlek och ompyssling). 

    Nu i efterhand är jag så himla glad att jag fick välja själv, för då fick jag ju PRECIS rätt katt! Så han "förstörde" överraskningen för att han ville ge mig den perfekta presenten och det är det värt :) 

    Som Knyttet skrev så pratar ni nog bara olika kärleksspråk, men älskar varandra lika mycket för det :) 


    Ja är lite så med mig också, jag är rädd att det blir fel även fast man vill bli överraskad. Om ja tex vill ha ett armband så vill jag ha något som han har valt och överraskar med samtidigt som att jag vet ju lite vad jag gillar så jag vill ju också kunna välja, men är just så, jag vill ha någon som vet vad jag vill ha som kan överraska mig för jag har nämnt vad jag gillar och han har snappat upp det, det betyder för mig att man lyssnar. :)
  • majasvensson
    Plättis skrev 2014-08-20 15:30:15 följande:
    Säg det till din partner! Om du förklarar att det är viktigt för dig vet han var han ska lägga sin energi. Han kan inte läsa dina tankar och gissa sig till vad du vill ha eller vad som är viktigt för dig. 

    Jag är sådan att jag säger att jag önskar mig det ena och det andra, men egentligen vill jag bara drömma om det. Skulle min sambo ha köpt alla hundvalpar som jag sagt att jag ville ha skulle vi ha haft typ femton stycken. 

    Om födelsedagen eller årsdagen är det viktigaste att han anstränger sig och gör något måste du säga det också. Min sambo och jag är inte ens överens om vilken vår årsdag är, så för oss är det lite knepigare att fira något. Då kan vi vara överens om att göra något trevligt helt apropå inget alls, för att det är fredag eller bara för att vi tycker om varandra.

    När vi firade fem år i våras tyckte han inte att det var någon poäng att gå ut och äta middag ens, eftersom vår dag enligt honom var i december ("min" dag är i april, så det är inte ens nära). Efter att jag vänligt men bestämt förklarat att han hade fel slutade det med att vi firade femårsdagen och var överens om att det var rätt datum. Alla förhållanden handlar till viss del om kompromisser, men man ska inte behöva kompromissa om precis allt varje gång. Din partner kan inte veta hur du tänker, oavsett hur tydliga signaler du sänder. Bara genom att säga vad du tänker får han veta det. 
    Jag säger exakt vad jag tänker, jag säger exakt och öppet att såhär vill jag ha det osv, vi har pratat om detta så många gånger, jag tar upp det ofta. Men han är lite som han är. Han tar inte riktigt åt sig av det jag säger. Han lyssnar inte rikgit på mig. Han säger ba men ja, men det är ingen verkstad liksom. Han tycker det är jobbigt att jag tjatar. 
  • majasvensson
    Nyfiken gul , nu fru skrev 2014-08-20 21:38:02 följande:

    En sak jag tycker du ska ta åt dig och tänka på - och nu är jag riktigt allvarlig.

    Det du gör för din sambo är fantastiskt bra och roligt och jag tror säkert att han  uppskattar det och älskar dig för dina galna påfund.

    MEN - ett stort MEN.   Allt du gör kan faktiskt göra att han känner oerhörd prestationsångest och därmed inte vet vad han ska göra för att ge dig något som motsvarar dina förväntningar. 

    Om han inte är en sån person som tänker, planerar, fantsierar och överraskar som du så ÄR det så. Det kan du inte ändra på. 

    Han kan faktiskt inte - för han är inte en sån person. 

    Han kan göra det på SITT sätt och det måste kunna räcka för dig.  Han kan vända ut och in på sig själv och göra 100% ansträgning som HAN tänker sig.  Och det måste du kunna uppskatta. 

    Du måste helt enkelt ge honom chansen och utrymmet att KUNNA prestera på eget initativ. 

    Du kommer att kväva honom annars. 

    Du måste våga se vad ditt sätt kan få för konsekvenser.  Snart kommer du annars kunna skriva bittra inlägg om att han inte uppvaktade dig på årsdagen, att du fick en bok när du fyllde år och att han är oengagerad vid övriga högtidsdagar.  Det är inte värt det.  Helt ärligt. Det är INTE värt det. 

    Jag är snart 40 år och jag vet av egen erfarenhet.  Tro mig - det är inte värt det någonstans. 


    Att jag ger engagerade presenter med en tanke bakom är inget jag tänker sluta med för att det kan ge han prestationsångest! Jag tänker göra på mitt sätt för att jag älskar att ge personliga saker till människor. Jag älskar att lista ut fyndiga sätt att ge saker på. Tänker aldrig sluta med det bara för att han ska få känna sig bättre. Tror verkligen inte har har prestationsångest för att jag gör sådana saker, mer i så fall för att han vet hur jag själv vill ha det. Men egentligen så behöver jag inte massa olika överraskningar. Det jag vill ha är PERSONLIGA presenter, saker som man ägnat en tanke åt, som man lagt ner sin själ i. Man ser om en person engagerar sig i något. På vår 1 årsdag gjorde han inte det för han orkade inte, andra högtider så är han mer intresserad av att festa och dricka än att som mig vilja ha det trevligt med folk man tycker om! Han bryr sig inte och det är det jag vill ändra. Jag vill att han ska bry sig mer på speciella dagar och välja mig före alkohol och fester. 
Svar på tråden Hjälp mig, Tänk om man blir besviken av frieriet ??