• Äldre 2 Oct 14:36
    12894 visningar
    27 svar
    27
    12894

    Jag och min syster

    Vilken otrevlig släkt! Att öppet gradera och nedvärdera folk på det sättet! FörvånadKräks

    Man måste inte umgås bara för att man är syskon! Själv brukar jag säga att det bästa med att ha sex syskon är att man kan välja vilka man vill umgås med. Flört

    Nu i vuxen ålder har jag har kommit betydligt närmre min (länge) odrägliga lillebror som slutligen mognat och även fått gemensamma intressen med en annan (bara olika) när vi båda fått barn. I mellantiden har kontakten varit ytterst sporadisk. Två andra syskon har jag hela mitt liv ringt när jag behövt stöd eller bara vill prata lite.

    Dessutom har jag satt kvoten för kontakt med min mamma till 30 minuters telefonsamtal/månad. Ungefär så länge klarar jag av utan att skrika högt av frustration. I det här fallet vill hon ha kontakt med mig, och jag vill inte helt förlora kontakten helt med henne. (Hon menar inget illa, "bara" totalt självcentrerad.)

    Olika grader för olika familjemedlemmar alltså. Man är helt enkelt olika.

    Fasa du ut din syster ur livet, åtminstone tillfälligt. Ta bort henne från facebook och ta det lugnt med SMS:andet. Vill hon ha kontakt kan hon komma till dig, och är hon det minsta nedvärderande så avsluta omedelbart. Man ska inte behöva stå ut med mobbning bara för att man är släkt. Ge dig inte! Det kommer att kännas bättre när det väl är gjort och du är utan henne i din vardag.

    Vad bra att din man tar över planeringen för att du inte ska stressa! Det är ju så det ska vara. Din syster försöker bara trycka ned dig igen.

    Det är inte lätt att bryta mönster man haft hela livet. Försök slappna av lite med något du tycker om samtidigt som du intalar dig att det är jobbigt men att du gör helt rätt. Du kanske kan få din fästman att stötta och uppmuntra dig när du börjar svikta?

  • Äldre 4 Oct 17:04
    #25

    Kan du hålla det på den nivån? Att bara byta några ord, alltså. Lite kort och lättsamt pratande med andra närvarande där man fortfarande förväntas vara artig. (Eftersom hon uppenbarligen inte tog åt sig när du ärligt talade ut kring hur du känner det)

    Jag skulle inte sätta många kronor på att hon egentligen vill hjälpa (vanligt svepskäl när man blir påkommen), men lika otroligt är nog att hon själv anser att hon är en mobbare (även om flera beteenden stämmer in). Antagligen är hon bara fast i de mönster som ni haft i många år, där hon alltid har kommit undan med att bete sig som hon gör. Då tycker hon att du bara är besvärlig när du inte vill acceptera det längre.

    Bra att du har en stöttande sambo! Han ger goda råd tycker jag. Glad

  • Äldre 10 Oct 17:23
    #27

    Eftersom du och din syster inte har landat i er nya relation än, så kanske det är enklast att vara ordentligt "upptagen"? Det är så lätt att man antingen faller tillbaka i gamla vanor eller måste freda sig orimligt mycket för att slippa. Nästa gång kan ju din sambo vara med och vara "livvakt", alltså konstant styra undan ämnen och ageranden han vet att du inte tycker om.

Svar på tråden Jag och min syster