• Äldre 7 Aug 13:06
    12897 visningar
    27 svar
    27
    12897

    Jag och min syster

    Jag är rätt övertygad om att föräldrarnas beteenden avspeglar syskonens framtida relationer. Om man växt upp i familjer där man ständigt jämför barnen kommer man också att skapa konkurrens och otillräcklighet.

    Flera av mina vänner har växt upp så, alla har en ganska spänd och ibland ängslig relation till sina syskon som vuxna. Några har aktivt valt att se relationerna som en produkt av uppväxten och gjort drastiska förändringar för att ändra på dem. Andra lever litegrand på att det ständigt finns pyrande konflikter. Kanske för att de är så himla vana vid det. En tredje kategori lägger JÄTTESTOR möda på att själva fortsätta föräldrarnas beteenden och då undrar man ju om de någonsin klippt navelsträngen liksom.

    Min bror och jag var från början så ruskigt olika att ingen kunde jämföra oss och det har nog i efterhand varit väldigt, väldigt bra. Vi har duster som alla andra men också respekt för att vi ÄR så olika.

    Jag tror att du måste fundera på vad du vill. Kanske blir det aldrig en fin systerkontakt men ändå en där ni har glädje av varandra istället för att det tär - för det kan du räkna med att det gör på er båda. Kanske är det inte alls läge att försöka nu men en bra öppning någon gång är att vara den som tar första steget och bara frågar "hur vill du ha det framöver?". Det kan funka första gången eller tjugofemte, man vet liksom aldrig men att ha relationer som tar mer än de ger är oftast väldigt jobbiga i längden.

    Hoppas att det blir bättre för er!

Svar på tråden Jag och min syster