• karanf­il
    Äldre 2 aug 14:19
    3451 visningar
    8 svar
    8
    3451

    Redo och mogen för äktenskap?

    Jag pratade med en vän om det här med att gifta sig. Hen sa något som jag inte tänkte så mycket på just då men som sedan fastnade i mitt huvud.
    "Jag är nog inte redo och inte heller mogen att gifta mig" sa hen, "Jag vill fortsätta att leva i mitt förhållande precis som det är, resa tillsammans, uppleva saker tillsammans, äventyr, kärlek, vardag, innan vi gifter oss."

    Sen efteråt tänkte jag: vad är då skillnaden mellan att leva i en seriös relation, vara sambo/förlovad, ha ett gemensamt liv med allt vad det innebär med att hämta barn, laga middag, besikta bilen, ligga i soffan o kolla på film blandat med resor och upplevelser och att göra samma sak fast gift? Är det så att man upplever ett förhållande som lättare att ta sig ur om man inte är gift? Är man då ens redo/mogen för ett förhållande över huvud taget?? 

    För mig, är det en markering att gifta sig att man hör ihop och vill visa att man hör ihop. En tydligare markering än att "bara" bo ihop. Men det är ju inte mindre seriöst för det. Det borde i alla fall inte vara det.

    Om man har gemensamma barn, är det större skillnader på att vara gift och att vara sambo. Men varken jag eller min vän har barn med den vi skulle gifta oss med, så det hör inte riktigt till diskussionen.

    Gift eller ogift, i min värld är ett seriöst förhållande precis lika seriöst som ett äktenskap. Vad tycker ni?

  • Svar på tråden Redo och mogen för äktenskap?
  • Äldre 2 aug 15:04
    #1

    Hmm, jag både håller med dig och inte... Jag bodde tidigare ihop med ett ex, och det var ett seriöst förhållande där vi drömskt diskuterade bröllop och barn även om vi var överens om att vi inte var redo för något av det. Efter fyra år tillsammans hade vi definitivt vuxit ifrån varandra och jag var så otroligt less på honom när vi till slut flyttade isär (och är fortfarande, 4 år senare). Så även om relationen varit seriös hela vägen så var definitivt inte mogna för att gifta oss. Varken som personer eller som par. Den relationen (efter lite självreflektion i efterhand) lärde mig att man måste ge och ta i ett förhållande, att man inte kan klänga på varandra jämt och att jag inte kan leva med en pedant.

    Med min nuvarande är det en helt annan sak. Han har ungefär samma erfarenheter som jag med tidigare flickvänner/sambos och det gör att vi båda är mycket mer mogna i vår egna relation. Vi vårdar relationen på ett helt annat sätt och jag är 100% säker på att våra erfarenheter gör oss mer redo för ett äktenskap. Vi är överens om vilka faktorer som är viktiga för att få ett förhållande att fungera och vilka nackdelar hos en partner som man kan/inte kan stå ut med (som tur är verkar varken jag eller han ha några nackdelar vi inte kan stå ut med Flört). Och det gör att vi uppskattar varandra mer och är väldigt ödmjuka mot varandra.

    När jag gifter mig så är det för resten av livet, en "vanlig" relation kan man gå ur även om jag inte gör det hur som helst. I ett äktenskap har man lovat varandra något som är betydligt svårare att bryta.

    Nu säger jag inte att ingen kan gifta sig med sin första kärlek/sambo, men för mig hade det inte funkat. Men det insåg jag inte när jag fortfarande var kär i mitt ex. Därför var jag inte mogen för äktenskap i mitt förra, väldigt seriösa, förhållande.

  • Äldre 2 aug 15:07
    #2
    cecbj195 skrev 2014-08-02 15:04:15 följande:

    Hmm, jag både håller med dig och inte... Jag bodde tidigare ihop med ett ex, och det var ett seriöst förhållande där vi drömskt diskuterade bröllop och barn även om vi var överens om att vi inte var redo för något av det. Efter fyra år tillsammans hade vi definitivt vuxit ifrån varandra och jag var så otroligt less på honom när vi till slut flyttade isär (och är fortfarande, 4 år senare). Så även om relationen varit seriös hela vägen så var definitivt inte mogna för att gifta oss. Varken som personer eller som par. Den relationen (efter lite självreflektion i efterhand) lärde mig att man måste ge och ta i ett förhållande, att man inte kan klänga på varandra jämt och att jag inte kan leva med en pedant.

    Med min nuvarande är det en helt annan sak. Han har ungefär samma erfarenheter som jag med tidigare flickvänner/sambos och det gör att vi båda är mycket mer mogna i vår egna relation. Vi vårdar relationen på ett helt annat sätt och jag är 100% säker på att våra erfarenheter gör oss mer redo för ett äktenskap. Vi är överens om vilka faktorer som är viktiga för att få ett förhållande att fungera och vilka nackdelar hos en partner som man kan/inte kan stå ut med (som tur är verkar varken jag eller han ha några nackdelar vi inte kan stå ut med Flört). Och det gör att vi uppskattar varandra mer och är väldigt ödmjuka mot varandra.

    När jag gifter mig så är det för resten av livet, en "vanlig" relation kan man gå ur även om jag inte gör det hur som helst. I ett äktenskap har man lovat varandra något som är betydligt svårare att bryta.

    Nu säger jag inte att ingen kan gifta sig med sin första kärlek/sambo, men för mig hade det inte funkat. Men det insåg jag inte när jag fortfarande var kär i mitt ex. Därför var jag inte mogen för äktenskap i mitt förra, väldigt seriösa, förhållande.


    skriver under på det där. 

    Jag är gift för andra gången och det är verkligen milsvidd skillnad på att gifta sig av rätt anledning gentemot att gifta sig av vad man tror är rätt anledning. 
  • karanf­il
    Äldre 2 aug 15:33
    #3
    cecbj195 skrev 2014-08-02 15:04:15 följande:

    Hmm, jag både håller med dig och inte... Jag bodde tidigare ihop med ett ex, och det var ett seriöst förhållande där vi drömskt diskuterade bröllop och barn även om vi var överens om att vi inte var redo för något av det. Efter fyra år tillsammans hade vi definitivt vuxit ifrån varandra och jag var så otroligt less på honom när vi till slut flyttade isär (och är fortfarande, 4 år senare). Så även om relationen varit seriös hela vägen så var definitivt inte mogna för att gifta oss. Varken som personer eller som par. Den relationen (efter lite självreflektion i efterhand) lärde mig att man måste ge och ta i ett förhållande, att man inte kan klänga på varandra jämt och att jag inte kan leva med en pedant.

    Med min nuvarande är det en helt annan sak. Han har ungefär samma erfarenheter som jag med tidigare flickvänner/sambos och det gör att vi båda är mycket mer mogna i vår egna relation. Vi vårdar relationen på ett helt annat sätt och jag är 100% säker på att våra erfarenheter gör oss mer redo för ett äktenskap. Vi är överens om vilka faktorer som är viktiga för att få ett förhållande att fungera och vilka nackdelar hos en partner som man kan/inte kan stå ut med (som tur är verkar varken jag eller han ha några nackdelar vi inte kan stå ut med Flört). Och det gör att vi uppskattar varandra mer och är väldigt ödmjuka mot varandra.

    När jag gifter mig så är det för resten av livet, en "vanlig" relation kan man gå ur även om jag inte gör det hur som helst. I ett äktenskap har man lovat varandra något som är betydligt svårare att bryta.

    Nu säger jag inte att ingen kan gifta sig med sin första kärlek/sambo, men för mig hade det inte funkat. Men det insåg jag inte när jag fortfarande var kär i mitt ex. Därför var jag inte mogen för äktenskap i mitt förra, väldigt seriösa, förhållande.


    Jag förstår precis vad du menar och på nåt sätt tycker jag nog likadant.

    men

    Jag undrar om det inte har med att göra med att man mognar som person över huvud taget när man blir lite äldre, får mer erfarenhet av livet, tampas med problem, går igenom kriser. Så är det för mig i alla fall. Jag tänker att jag gifter mig mer av "rätt anledning" nu denna andra gång jag gör det än då, för 18 år sedan (som varade i 14 år).

    Det är ju inte riktigt det jag far efter, att vara mogen som människa. För i så fall borde ju alla vänta med att gifta sig tills de är åtminstone 30 eller helst 40! Utan det är just det där som du skriver: "En vanlig relation kan man gå ur" medan man gifter sig för resten av livet. Vad är det med just äktenskapet som gör att det känns större att gå in i och svårare att ta sig ur? (vilket jag oxå tycker, men bara har lite svårt att begripa mig på, därav min fråga här)
  • Äldre 3 aug 18:34
    #4

    jag tycker såhär: huruvida ett förhållande är seriöst eller inte beror helt på vilka intentioner man har - är man ute efter bara liksom.. en fling, ja men då är risken stor att det kanske bara blir det, medan är man ute efter ett seriöst, längre förhållande så är ju chansen stor att det blir det! sen kan ju självklart en fling bli mer seriöst så att säga. 

    men en sak förstår jag inte med din vän - att h*n vill "leva" lite så att säga.. dör man när man gifter sig? blir man en tråkig gammal människa av att bli gift? FÅR man inte resa, parta, äventyra när man är i ett äktenskap? nä. så jag tycker det är en otroligt dålig ursäkt att dra om man vill undvika äktenskap. sen kan det ju vara svårt att "leva" lite efter man skaffa barn, om än det absolut inte är omöjligt, men det är ju en annan milstolpe. 

    det enda jag tycker är skillnaden på ogift och gift är att 1 - mest troligt har du fler än en ring på ditt vänstra ringfinger (inte jag dock hehe) 2 - du har troligen bytt namn - 3. din make/maka ärver dig. typ. sen visar man ju självklart att "kolla här! vi har valt varandra! och tycker ni att det är rätt, välkommen att fira med oss och vara del i vårt liv. ni andra kan ta er i brasan!". liksom. det är väl så jag känner inför mitt kommande äktenskap. 

    sen är det ju självklart att man kan vara oredo (ja vi pratar så här haha) för ett äktenskap, det betyder dock inte att man inte är redo för ett förhållande. äktenskap ÄR ett stort steg, och det blir roligare om man är redo för det. man kan ju ändå från start känna att "den här människan vill jag leva med resten av mitt liv", men att man inte känner att tiden är rätt för äktenskap, ja men det gör ju inget. 

    vet inte riktigt vad det blev för inlägg, har åsikter, men har svårt att argumentera för dem. :P 

  • karanf­il
    Äldre 4 aug 07:38
    #5

    Filibustern

    Det där hakade jag upp mig på oxå: vadå, kan man inte göra några roliga saker när man gift sig???

  • Äldre 4 aug 13:26
    #6
    karanfil skrev 2014-08-02 15:33:10 följande:
    Jag förstår precis vad du menar och på nåt sätt tycker jag nog likadant.

    men

    Jag undrar om det inte har med att göra med att man mognar som person över huvud taget när man blir lite äldre, får mer erfarenhet av livet, tampas med problem, går igenom kriser. Så är det för mig i alla fall. Jag tänker att jag gifter mig mer av "rätt anledning" nu denna andra gång jag gör det än då, för 18 år sedan (som varade i 14 år).

    Det är ju inte riktigt det jag far efter, att vara mogen som människa. För i så fall borde ju alla vänta med att gifta sig tills de är åtminstone 30 eller helst 40! Utan det är just det där som du skriver: "En vanlig relation kan man gå ur" medan man gifter sig för resten av livet. Vad är det med just äktenskapet som gör att det känns större att gå in i och svårare att ta sig ur? (vilket jag oxå tycker, men bara har lite svårt att begripa mig på, därav min fråga här)
    Det har absolut med den personliga mognaden att göra, det är mycket det jag lägger in i att vara "redo" med att gifta sig. Sen mognar alla i olika takt, vissa är mogna nog för äktenskap när de är 18-19 år, andra blir det aldrig. 

    Sen tror jag nog också att man måste få "prova på" innan man vet om den seriösa relationen är den rätta eller ej. I mitt fall var mitt ex inte rätt för mig, men det tog mig fyra år att inse. Det har också med mognad, eller kanske snarare erfarenhet, att göra.

    Sen, varför jag anser att en "vanlig relation kan man gå ur" så är jag troende. Mitt bröllop är inte bara en fest, ett namnbyte och påskrift av juridiska papper. För mig är det ett löfte till varandra och till Gud, samt ett löfte från Gud om att hjälpa oss på vägen. Jag håller med dig om att det är svårt att begripa, men jag tror att det där löftet är större än vad man kan begripa. Det är något helt annat än att säga "Ska vi bli ihop?" (eller vad man nu säger i början av seriösa förhållanden Flört). Sen vet jag inte om det är ett argument för din vän eller inte.

    Däremot, vilket jag inte skrev i mitt första svar, så förväntar jag mig inga större skillnader i vardagen förutom att jag byter namn, måste skaffa nya bankkort och får en ring på fingret. Möjligen en ännu större trygghet att luta sig tillbaka mot i att vi då är vi också i äktenskapet. Så jag håller med Filibustern i att man nog inte dör när man gifter sig Glad
  • Äldre 4 aug 13:56
    #7
    Jag håller med din åsikt är äktenskapet en underbar tid att vara dig själv. Enligt hans hjärta, för att göra bruden är den lyckligaste stundenBröllopsklänningar .
  • Äldre 6 aug 21:20
    #8

    Jag känner mig definitivt mogen för att gifta mig, men jag är 27 år och har varit tillsammans med min blivande i 8,5 år nu, 9 år vid bröllopet.

    Men jag håller med om att det kan vara klokt att bo ihop ett tag innan man gifter sig, så man vet att man fungerar tillsammans i vardagen.

Svar på tråden Redo och mogen för äktenskap?
Logga in
Bli medlem