Förvirrad

Jag är förvirrad. Jag älskar min sambo men vet inte om jag ska stanna eller gå. Vi har det rätt bra tillsammans. Tills han blir arg på mig o vi bråkar. Då är jag inte värd mer än en spottloska på marken. Samtidigt som jag vill gå vill jag stanna. Bråken är inte så ofta men när dom kommer är det ett helvete. Vi har varit tillsammans i 14 år och har en son ihop. Jag vill verkligen både stanna och gå. Han har varit en dålig pappa. Men sen sonen var 16 månader fram till nu(sonen är 26 månader o han är ännu en underbar pappa) hjälp vad ska jag göra. Jag älskar honom och inte så förvirrad! Nej jag har pratat med honom det hjälper inte. Jag har förklarat lugnt och sansat. Han vill inte gå i terapi

Tack. Ja tyvärr hör sonen det ibland. Jag mår givetvis dåligt. Men jag är inte tyst och accepterar det han säger. Jag vill jobba på att vårat förhållande ska bli bättre. Men han förnekar våra problem. I hans ögon nämner man problemet men sen trycker man ner det tills det försvinner av sig själv. Jag saknar närhet som bara den. Vi pussas nästan aldrig, vi håller inte om varandra, vi kramas inte så ofta och vi håller aldrig varandra i handen. När vi sitter i vår 7 sits soffa kan vi inte nå varandra om vi inte lägger oss ner. Jag är alltid den som lägger mig först. Han brukar lägga sig runt halv fyra på morgonen för han älskar att sova i soffan. Tror dels att jag har stannat av vana efter alla åren. Men också för att det påminner en del om min uppväxt hemma. Milt sagt ett helvete

Förvirrad

INNEHÅLL