som gift för andra gången vill jag från min sida höja ett varningens finger 

det finns alltid saker man kunde gjort bättre, kunde gjort annorlunda, man hade kunnat prioritera på annat sätt, man hade kunnat kosta på det där, man hade kunnat dra in på det där, man hade kunnat vara utan ditten och datten osv. 

Kontentan är -  DU BLIR ALDRIG NÖJD. 

Småsaker kan i efterhand visa sig bli det man deppar ihop över rejält efteråt , saker man inte trodde skulle vara av betydelse kan vara det man känner ett stort misslyckande inför

å andra sidan kan även det man är nöjd med visa sig vara ett moment man fick aha-upplevelse inför och deppa ihop för att nån annan löste det på ett helt annat sätt och man tänker - varför gjorde jag inte sådär? 

mitt första bröllop var ett äkta romantiskt drömbröllop, gifte mig i stor maffig krinolin och maken hade frack. 
alla säger att det var perfekt - men jag hade oerhörd ångest över massa saker som jag kom på att jag ångrade.  
Jag hade velat färgat håret
jag hade velat ha andra smycken
jag hade velat köpt brudklänningen istället för att hyra den 
jag hade velat ändra gästlistan 
osv osv 

Jag kände mig som världens vackraste och jag hade ett jättefint bröllop - men det finns alltid ordet "men.."  

Och jag tror att många också lägger fokuset på fel saker.  Gifter du dig med rätt man och av rätt orsaker så kommer även en enkel sommarklänning kännas som värsta prinsessklänningen. Kärleken som sådant ska räcka för att få den perfekta dagen då du gifte dig med din älskade. 

Tyvärr tänker ju inte många så, inte jag heller. Men det tåls att ha med i planeringen och tanken.  Det är inte för klänningens skull jag gifter mig, det är inte diamantringen jag gifter mig med utan för kärlekens skull.

men se det så här att du valde som du valde utifrån det du tyckte där och då. Där och då tyckte du verkligen att det var rätt prioritering. Jag tror inte att du gick emot någora principer utan du bara valde att lägga fokuset på er kärlek och det är inget fel. 
Du tyckte nog att du var vacker och fin där och det var ju så du ville se ut. 

Hade du verkligen velat se annorlunda ut hade du ju gjort något åt det redan innan bröllopet men du valde att prioritera som du gjorde och du var förmodligen nöjd på det sättet. 

jag valde att se ut som jag gjorde på båda mina bröllop och ser jag i efterhand på bröllopskorten från båda bröllopen så finns det en hel rad med saker jag kanske hade gjort annorlunda. Men fortfarande - DÄR och DÅ valde jag att se ut så. Det var min önskan DÅ. 

sen är det ju så här att saker som redan i planeringsstadiet känns fel kommer fortfarande vara fel på själva bröllopsdagen, det är ju inte bröllopsdagen som med något magiskt spö plötsligt gör att "fel" klänning per automatik känns rätt och det är inget magiskt spö som gör att vissa gäster plötsligt får för sig att uppföra sig osv. 

redan i planeringen måste man bestämma sig , känns klänningen fortfarande fel efter 3 provningar och 2 ändringar så måste den känslan tas på allvar, då är det faktiskt inte drömklänningen man hittat. Osv 

allt blir inte per automatik perfekt med ett rosa skimmer bara för att det står bröllopsdagen i almanackan

jag tror dom flesta fattar att saker och ting faktiskt inträffar som dåligt väder, tärnan har mensvärk och kan inte knäppa klänningen helt, fotografen är sen, prästen talar för länge , tvålen tar slut på toan och barnen river i dukarna..  Det är faktorer som inträffar och man inte kan göra något åt. 

Men sen är det väl oundvikligt att man har en viss bild av hur ens bröllop ska vara och den känslan kan vara farlig om man lyssnar för mycket på ens egna drömmar och för lite på hur verkligheten faktiskt ser ut.

Och det är ju här den svåra balansgången träder in och där man måste våga lita på magkänslan. Det är ju trots allt till sist jag själv som tar dom avgörande besluten. Väljer jag en klänning som sitter illa får jag ju liksom ta det och stå ut med det valet, velar jag om brudbuketten får jag stå ut med att den inte blev som det var tänkt, vågar jag inte säga ifrån till tärnan får jag stå ut med att hon agerar som hon agerar, smakar inte tårtan bra får jag ju stå för det om jag inte kunde på ett bra sätt förmedla vad jag ville ha , jag kan inte gråta och skälla på fotografen om jag ser fet ut på korten - det är trots allt jag som väger det jag väger och valt klänningen jag bär...  osv osv..