Kärlek?

Jag tänker att hon antagligen inte har fått verktyg för hur hantera sin diagnos. Eftersom hon fått den i vuxen ålder är så tyder det på att hon inte fått verktyg för att leva med oss som inte går diagnos inom autismspektrat. Det kan bli väldigt svårt för henne då och reaktionerna kanske du anser är obefogade men för henne är de realistiska.

Du måste också läsa mer om hur dessa personer fungerar. Nu menar jag inte att alla är likadana. Snarare tvärtom. Men det finns fortfarande mycket bra litteratur och tips för hur man på bästa hanterar en sådan diagnos för att ni ska kunna förstå varandra bäst.

Varje gång det spårar kan du testa, vid ett tillfälle när hon inte är i affekt, att göra seriesamtal. Detta fungerar jätte bra på elever i alla åldrar, och jag har även gjort det med vuxna.

Annars finns en bok som heter vilse i skolan av Ross green. Den är ju egentligen handledning för föräldrar och lärare, men metoden går ut på ett förhållningssätt och samtalssätt som man kan använda på alla människor oavsett diagnos eller inte.

Den kan få er att kommunicera bättre och skapa en bättre förståelse mellan er och få henne att inte lämna att hon måste försvara sig.