är vi rätt för varandra?

Mitt råd jag kommer med är kommunikation.. prata prata prata. och prata igen och prata lite till.

Ingen människa är tankeläsare.  Och i synnerhet inte våra partners!

Är du missnöjd, säg det
Är du less på saker och ting, säg det
vill du att han tar mer ansvar , säg det
osv

Du måste formulera det du tänker och det du vill.  Han kan inte ändra sig om han tror att allting är bra och att du är nöjd, kåt glad och tacksam....  

i ett förhållande är man två och där delar man ansvaret.  Tyvärr måste jag säga att vi tjejer överlag är skitmegakassa på att dela ansvaret hemma.  Vi tar gärna på oss massa jobb för att det är enklast, vi skyller på usla fäder och småskrattar lite åt hur handfallen dom är på att sortera tvätt och det går fortare för oss att handla när vi ändå gör det 5 dagar i veckan osv. Samtidigt som vi är lessna, ständigt trötta, otillfredsställda - men inte sänker vi garden? Nope, vi städar vidare med ilskna tårar rinnandes... 

Jag tror - nej fel - jag är övertygad om att majoriteten av alla förhållanden skulle bli mycket bättre om vi slutade vara Florence Nightingale och vågar släppa kontrollen och vågar lita på våra partners.  Klart han inte kan vara en god far om han 1 inte är hemma och 2 ingen ställer kravet på honom och 3 ingen låter honom få vara en far och 4 han inte får göra sina egna misstag.

Spelar det någon roll om Lisa går till dagis i ren pyjamaströja och ett par för korta byxor? Inte ett dugg... pappa har i alla fall försökt och gör sitt bästa utifrån där han är just nu.
Spelar det nån roll att familjen äter korv med bröd som middag på en hockeymatch kl 19 en onsdagkväll? Näpp!   Familjen får mat i magen och får vara tillsammans. Viktigast av allt.
Resten kan faktiskt vänta den här kvällen...

så släpp prestigen, ställ krav , ge honom chansen och prata med varandra .