• Anonym (ånges­t)
    Äldre 24 Mar 10:25
    5383 visningar
    12 svar
    12
    5383

    är vi rätt för varandra?

    Åh jag vet inte vad jag ska ta mig till. I sommar firar vi 5 år, vi har 2 barn, hus, katter, resa till sommaren med familjerna bokat o klart och bröllop bokat, allt låter toppen-kan man tro. Men jag har efter två helger utan karln insett att jag inte saknar honom när han är borta (han är ofta borta iom dömning, han jobbar över mycket o är fotbollstränare) och får inte ens ett litet pirr i magen när vi ses längre. Jag älskar honom men misstänker det är mer "friends with benefits" än jag vill leva med dig varje sekund livet ut.. Känslomässig bergochdalbana inombords för jag känner att hade det inte vart för att vi har barn så hade jag inte satsat på honom mera (kan inte tänka mig att bara få tillgång till halva barnens liv, de är 2 år resp 8månader). Men vet inte om det är bättre att gå och låtsas att allt är bra? Han vet att jag tycker de vart jobbigt att vara ensam med barnen så mycket och han vet att jag tycker han brister i sitt engagemang för familjen men inget händer.

    Alla tips o råd är hjärtligt välkomna!!

  • Svar på tråden är vi rätt för varandra?
  • Anonym (ånges­t) Trådstartaren
    Äldre 24 Mar 14:05
    #4

    Nej ni har helt rätt, jag söker absolut inte någon som ska ta ett beslut åt mig. Det jag tror jag behöver är att bolla lite tankar, få idéer på vad jag kan göra för förändring. Jag har ju ändå valt att bilda familj med honom så jag vill ju inte ge upp utan fight, han har ju alltid vart den som jobbar, tränar, dömer, kollar på hockey (och fotboll), spelar på hästar. Allt tar tid och ja fotbollen är ett gemensamt intresse men resten är hans "måsten" vinterhalvåret är tre dagar bokade för att se hockey, 2 dagar går till dömning och 2 dagar till träning. Däremellan är det alltså 7-4 jobb (6.30-16.45) och ofta övertid. Tiden han alltså har över till mig och barnen är alltså inte speciellt stor, och mina intressen och relationer utanför vårt liv har liksom gått till spillo. Jag har alltså alltid vetat om problemet men hoppats och trott på förändring "om vi skaffar barn" "om vi gifter oss" "om vi flyttar" osv. Kringlat in mig i min egen knut och nu vet jag inte hur jag ska reda ut den. Jag vill ju inte tvinga honom att vara med mig (o barnen) utan att det ska komma naturligt för honom. Det känns lite varför ska jag vara med honom när jag lix är ensam och istället kan vara med nån som vill vara med mig. Skulle vi gå isär skulle enda skillnaden bli att jag får mer tid (om vi har ex varannan vecka) o har jag vårdnaden på barnen är det samma lika som idag.. Jag har slutat känna att jag duger men det ligger ju inte bara på honom, jag kan som sagt inte ge upp heller men vet som sagt.inte vad jag ska göra..

  • Anonym (ånges­t) Trådstartaren
    Äldre 1 Apr 18:44
    #11

    Stort tack för all input jag fått, blir helt rörd av ert engagemang för mig ?

    Jag har pratat lite extra med sambon om det på slutet och ska nog ta ett snack extra ikväll och fråga om han förstått vad det är jag menar, om han kan sätta sig in i min sits och förstå mig. Återkommer, och tack igen! Ni är guld värda ?

Svar på tråden är vi rätt för varandra?