Hur säga till någon som tror den är bjuden att den inte är det (på så snällt sätt som möjligt)?

Det känns som att här kan vara ett missförstånd mellan er.
När hon frågar dina vänner om de vet vem som blivit bjudna så innebär ju inte det per automatik att hon tror att hon är bjuden. Möjligtvis att hon kanske skulle önska det. Men att tro att man är och att önska att man är, är skilda saker tänker jag.
Innan jag och min man gifte oss så var det flera som undrade om bröllopet och antalet bjudna osv... kanske för att de "fiskade" efter om de själv var bjudna eller helt enkelt för att det är kul med bröllop och de var glada för vår skull (jag tror på det sistnämnda i mitt fall iaf).

Hoppas du förstår hur jag menar? Om det verkligen är så att hon verkligen TROR att hon ska bli bjuden, då hade jag hellre väntat och tagit diskussionen med henne när inbjudningarna är ute och hon eventuellt efterfrågar "sin", inte tagit det via mail på eventuella spekulationer kring huruvida hon tror eller ej. För jag tycker det verkar otydligt?
Fast det kanske finns mer till historien som jag inte känner till givetvis. Du vet ju ändå bäst i slutändan. Men att döma av det jag läst så skulle inte jag tolka det som att hon faktiskt tror att hon är bjuden.