Jag tycker faktiskt att du inte ska bekymra dig så mycket för vad din väninna tycker och känner. Okej, hon är besviken, men på VAD? Att HON inte får "synas" när DU gifter dig?

Förklara för henne att ni primärt ville åka iväg och gifta er i hemlighet, men eftersom många sagt att de vill se er vigas har ni nu ändrat er och istället erbjuder vigsel+fika till vänner och familj. Jag tycker inte det är det minsta konstigt att bara bjuda familjen på middag/fest - min kusin hade samma upplägg som ni när hon gifte sig. Alla vänner och släktingar var bjudna till kyrkan och tårta och kaffe efteråt, sen åkte vi "närmast sörjande" iväg med brudparet på middag.

Många har inget brudfölje alls, och jag tycker inte man ska förutsätta att folk vill ha det faktiskt. Alla har ju inte brudfölje heller, det är ju upp till var och en hur man vill ha dagen.

Sätt dig ner med din fästman och prata igenom hur NI vill ha det, och så kör ni på det! Om det är en dag man får tänka på sig själv så är det ens bröllopsdag! (Givetvis ska man ju inte köra över folk/såra människor för det, men TS verkar inte vara en sån person). Det som känns rätt brukar vara rätt lösning, även om det innebär besvikelse från vissa håll.

Om ni är fundersamma på om det är fler som har åsikter och undringar kan ni ju slänga iväg ett mail där ni kortfattat (kort, tydligt och vänligt) gör klart för alla vad det är som gäller och att ingen ska känna sig utanför.

Nu tycker jag du gör såhär: om din väninna inte vill prata med dig, skriv ett vänligt mail där du förklarar att hon betyder väldigt mycket för dig, men att du och din fästman TILLSAMMANS bestämt att ni inte vill ha brudfölje. Skriv att du inte vill att hon ska vara ledsen och besviken och att du gärna träffas och pratar ut om det här.

Sen försöker du släppa de tankarna, t.ex. genom att upprepa mantrat "det blir bäst såhär" i typ 5-10 minuter (man kan faktiskt påverka sitt eget humör och sina tankar genom positiva mantror). Efter att du intalat dig det där en stund tycker jag du ska tänka på allt ROLIGT ni står inför. Låt inte besvikelser och andra negativa känslor göra dig deppig, "tvinga" dig själv att planera och glädjas över bröllopet och bröllopsresan.

Du kan inte ta ansvar för andra vuxnas känslor. Du kan bara ta hand om dig själv och hur du själv mår. Man kan aldrig göra alla nöjda - då glömmer man bara sig själv. Om någon är besviken på er lösning är det tråkigt, men du och din man ska vara nöjda med ert bröllop resten av era liv. Tänk på det när tvivlen kommer smygande.