Inget sex på över två år!

Säger han rakt ut att det är enklare att "göra det själv"? Oj. Ja, det är ju bra att vara ärlig men det måste vara jobbigt att höra? En ofin fråga, men brukar du också tillfredsst'lla dig sjäv (Gud så stelt, jag kan bara inte säga/skriva det rakt ut!)? Jag har försökt men klarar bara inte av det, har aldrig ens kunnat använda tampong för att jag inte vill röra mig själv (förutom tvättning då, nu trodde väl alla att problemet hade sin förklaring ).

Vet du, jag har läst/hört att män oftast är mer sugna på morgonen och kvinnor oftast mer sugna på kvällen, så har det varit för oss också. Min man brukade säga att jag skulle ta initiativ tidigt på morgonen för då var det störst chans att han skulle orka/vilja, men jag har ju slutat ta initiativ helt tyvärr. Men jag tänker att det väl inte är konstigt när man blir avvisad jämt?

Du säger som jag, att sex är ett sätt att visa och ta emot kärlek. Det är som sagt inte det absolut viktigaste i ett förhållande, men utan känns det fattigt på något sätt. Och jag har märkt att mycket annat fungerar sämre för att sexet inte fungerar. All närhet har börjat försvinna, vi kan pussas lite snabbt när han ska till jobbet eller om någon av ska resa bort, men vi har ingen fysisk närhet alls längre. Och det känns som sagt fattigt. Ibland känns det som att vi är två rumskamrater bara. Vi har inga barn, jag kan inte få barn och han har aldrig känt någon längtan efter barn, men på sistone har jag börjat tänka att det kanske är så att han börjat längta efter barn trots allt och att han tycker det är "onödigt" att älska med mig eftersom jag aldrig kommer kunna bli gravid? Låter kanske sjukt, men ju längre tid som går desto sjukare blir väl tankarna.

Visst, att schemalägga sex låter otroligt trist och torrt men jag tror faktiskt det funkar. Kanske ska ta upp det med honom?

Jag tror inte han är deprimerad men som sagt, han är den stora tysta typen, en riktig "urfinländare", så han kan mycket väl hålla något sådant inom sig. Jag har alla känslor utanpå medan han inte avslöjar ett dugg. Kanske skulle han kunna prata med någon annan men då gäller det ju att få honom att söka hjälp också. Jag tror inte han pratar med sina kompisar om detta precis, jag har inte berättat det för någon av mina vänner eller ens min syster, det kanske är dumt men jag skäms faktiskt.