Jar också varit gift tidgare, och jag känner också att det kan klinga lite falskt att säga att mitt nuvarande äktenskap är för livet, men det är så jag känner det! Jag var 19 år när jag gifte mig örsta gången, och även om jag naturligtvis förstod principen med att vara gift så insåg jag nog inte exakt vad det innebar (om ni förstår vad jag menar). Jag tyckte vi kämpade bra för att få äktenskapet att hålla, men inte alls som vi borde ha gjort. Vi gav upp för snabbt, helt enkelt. Som tur var hade vi inga barn, så ingen blev lidande av vår skilsmässa.

Min skilsmässa berodde inte på något så drastiskt som din, vi var bara för unga och naiva när vi gifte oss och förmådde som sagt inte att kämpa.

Det är viktigt att man gö det, arbetar och kämpar för sitt äktenskap, men samtidigt ska ju äktenskapet inte vara en enda lång kamp. Känner man att man bara sliter och kämpar, eller att det bara är en själv som jobbar medan den endre inte verkar bry sig, kan jag tycka att det är bättre att avsluta äktenskapet. Många tycker ju att man ska hålla ihop för barnens skull i de fall där man har barn, det tycker jag inte alls man ska göra. Barnen mår nog sämre av att ha föräldrar som inte kan fra jämt och har ett dåligt äktenskap än av att mamma och pappa gåt skilda vägar.

Som sagt, jag är frånskild men är numera gift med en alldeles underbar man. Han har också varit gift tidigare,vi vet alltså bägg vilka minor och skä man kan gå på och är därför måna om varandra och vårt äktemskap. Ett tidgare äktenskap är naturligtvis ingen garanti för att ett nytt ska fungera, men jag tror man har större chans i alla fall.

Jag gratulerar till att du nu har ett lyckligt äktenskap, och skickar mina varmaste välgångsönskningar!

Varför inte diskutera skilsmässor på ett bröllopsforum? Väldigt många äktenskap sutar ju tyvärr i skilsmässa (även om det tydligen inte är 50 5, som jag trodde) och alla sätt att kanske förhindra det är väl bra?

Om man ska vara riktigt krass tillhör väl skilsmässa ett av ämnena som verkligen bör diskuteras i ett bröllopsforum, tycker jag. En del gifter sig utan att riktigt inse vad de ger sig in på, och sådana äktenskap slutar ju ofrånkomligen i skilsmässa. Är det inte bra om man då diskuterar ämnet skilsmässa, för att alla ska vara medvetna om risken för att äktenskapet ska spricka?

Dessutom finns det ju ingen regel som säger att du måste läsa alla trådar, ser du en rubrik som antyder att det kommer diskuteras skilsmässa i tråden kan du ju bara sucka lite och hoppa över den!

Du skriver många kloka saker, men vad menar du med att er kärlek inte är villkorslös? För mig är det precis det kärlek ska vara, utan villkor och förbehåll. Visst, jag förväntar mig naturligtvis trohet av min man och det skulle somliga kanske kalla villkor. Men det är inte vad jag menar med villkor och förbehåll, det är ju ett löfte man avgav vid vigseln och att förvänta sig att det hålls är knappast att ställa ett villkor. Ett villkor är snarare att säga så länge du ser till att ha en snygg frisyr, är smal, klär dig sexigt och är bra i sängen kommer jag att älska dig, slutar du med det slutar jag genast älska dig. Kanske dåliga exempel men jag är lite stressad och kom inte på något bättre.

 Jag vet inte, jag kan ha fel, men jag tror de flesta älskar varandra just villkorslöst och att saker som att man förväntar sig att ens partner håller löftet om att vara trogen inte är att ställa villkor. Det är ju en självklarhet.

Jag menar absolut inget illa med min fråga, jag blev bara så överraskad av att se dig uttrycka dig så och undrar hur du menar.

Nu blir nog många arga på mig, men jag har ju samma rätt att uttrycka mina åsikter som alla andra...

Jag håller med dig helt och fullt! Det verkar som att allt fokus läggs på förberedelser, enormt viktiga frågor som om man måste ha både förlovnings- och vigselring, om ens diamant på 0,60 carat är för liten (vad i hela evighetsbastun?) mm mm i all oändlighet. Ingenstans diskuteras hur livet efter bröllopet kan komma att se ut, meningen med ett äktenskap, tankar och förhoppningar kring äktenskapet och annat. Nu kan vi ha helt fel förstås, eftersom detta är just ett bröllopsforum och det då helt naturligt blir så att man diskuterar just förberedelser inför bröllopet, hur Den Stora Dagen ska se ut osv, men precis som du får jag intrycket att man inte riktigt tänkt på det ska komma skall efter att orgelmusiken tystnat och det sista riskornet har kastats: Äktenskapet!. Har jag fel är jag bara glad (hur ofta säger man det? ) förstås!

Men även om du och jag har fel i stort tror jag det finns för många som ser fram emot bröllopet och den vackra klänningen och att få bära en vacker ring. Att det kommer en vardag efter den stora festen och påträdandet av ringen verkar (OBS! Jag säger verkar, jag säger inte att det är så här!) somliga inte ha klart för sig. Förhoppningsvis har vi fel, förhoppningsvis är alla medvetna om att bröllopet innebär att man sedan ska vara gift, förhoppningsvis hela livet. Jag hoppas (och tror!) att vi har fel och att vi bara projicerar våra tidigare dåliga erfarenheter på det vi läser.

 Och de som inte riktigt tänker på att det kommer en dag efter bröllopet, en dag som är en vanlig vardag där man ska hålla ihop äktenskapet även när det är grått och trist - ja, de får ju själva inse vad de gett sig in på och göra det bästa av situationen. Somliga kommer aldrig lyssna när människor med mer erfarenhet försöker berätta för dem, de sätter händerna för öronen och lallar vidare. Deras äktenskap kommer ju hålla resten av livet och det kommer alltid vara stoj och stim. De måste själva få upptäcka att det är bröllopet, det, inte äktenskapet.

"Man fokuserar 120%  på att BLI gift att man helt glömmer bort innebörden i att vara gift." Mycket bra sagt. Du ställer frågan till Nyfiken Gul, nu fru, men eftersom jag har precis samma åsikter som hon tar jag mig friheten att svara! Hoppas det är okej.

Du har alldeles rätt i att detta forum till största delen handlar om förberedlser för vigseln och bröllopsfesten. Namnet Bröllopstorget ger ju viss vink om de främsta diskussionsämnena. Men alla är ju medvetna om att vigsel leder till äktenskap (hoppas jag i alla fall innerligt!). Efter den vackra vigseln och den trevliga och roliga festen börjar äktenskapet och livet som man och hustru. Därför tycker åtminstone jag, och tydligen Nyfiken Gul..., att man mycket väl kan, och bör, diskutera även äktenskapet och livet som gift på ett forum som heter Bröllopstorget. Såvitt jag vet finns inget diskussionsforum som heter "Livet som gift", "Äktenskapets lycka och sorg" eller liknande, det enda forum i "äktenskapsväg" jag känner till är detta.

Att diskutera hur det kan vara att vara gift, om äktenskapet blivit som man tänkt sig o.s.v. även om forumet heter "Bröllopstorget". Anonymiteten här gör att man helt fritt kan prata om förväntningar man kan tänkas ha och vad som kan förväntas av en. En del av oss kvinnor (och män, givetvis!) som "hänger här" har varit gifta i många år och kan ha många erfarenheter att dela med oss av till blivande eller nyblivna brudar. Varför inte ställa alla frågor man kan ha till oss? Som sagt, vi är alla anonyma här vilken garanterar att man lugnt kan ställa vilka frågor som helst och svara på dem.

Du kanske upplever att du kan prata om precis allt med din partner, och det är bara att gratulera till det, men väldigt många kan känna att det är svårt att prata om allt med sin partner. Det kan röra sig om frågor som är känsliga att ta upp med den som står en närmast just för att han/hon står en så nära. Att prata med mamma, syster eller annan släkting kanske inte heller alltid är det lättaste, eller så har man ingen mor eller syster. Tänk då att få prata med någon annan helt anonymt!

Jag säger inte att detta ska vara en "Dear Abby-sida", men jag säger att man definitivt kan diskutera djupare saker än enbart klänningar och servetter. Inte för att det är fel att diskutera de sakerna, men bra ytligt blir det allt ibland...Framför allt är det, som Nyfiken Gul... säger, lätt att få intrycket att många inte har en susning om vad det är de håller på att ge sig in på. Det planeras och köps klänningar och oroas för tärnors skor - men det stora och viktiga man är på väg mot, äktenskapet, verkar man inte ägna en tanke. Det är sorgligt...Du har helt missförstått varför vi som varit gifta tidigare "gnäller", som du så charmigt uttrycker dig! Jag kan naturligtvis inte tala för alla som varit gifta tidigare, men jag skriver som jag gör av ren välvilja. Jag berättar om mitt tidigare äktenskap enbart för att påvisa hur det kan bli om man inte tänker sig för ordentligt utan kastar sig in i något utan att ha en aning om vad man gör, och att det kan gå snett om man är för ung och omogen. Naurligtvis behöver det inte gå så för alla, men de som gifter sig mycket unga (jag var 19) brukar tyvärr få uppleva att deras äktenskap spricker.

Du skriver om ETT äktenskap i din signatur, det måste vara härligt att veta att ens äktenskap kommer vara livet ut, men många har andra erferenheter. Det är ganska fräckt av dig att säga att jag och andra "gnäller" när vi bara försöker hjälpa till, samtidigt som du stolt proklamerar att du själv minsann kommer vara gift för livet.

Vad gäller att skaffa barn med tidigare pojkvänner har många av oss, däribland jag, upptäckt att exempelvis p-piller inte alltid skyddar mot graviditet. För somliga av oss är abort av endera skälet uteslutet, och då står man snart där med ett barn. Har man tur håller man ihop med barnets far, man kan också ha otur och bli lämnad halvvägs in i graviditeten.

Du borde kliva ner från dina orimligt höga hästar och ta det lite lugnt med att skryta om hur duktig du har varit. Vi vill alla ha det perfekta förhållandet, men vi träffar inte alla rätt första gången!

Men oj, nu gnäller jag väl.Men inte drog Nyfiken Gul, nu fru, en parallell mellan borgerliga bröllop och oserösa dito? Som jag uppfattade det menade hon bara att man skulle kunna ha tråkigt en eftermiddag och kila in på Stadshuset och gifta sig. Det vore oseriöst, eller hur? Jag antar att man inte kan göra så, man måste väl göra hindersprövning och så även för borgerliga bröllop, men Nyfiken gul... gjorde en överdrift för att visa sin poäng. Man får inte ta allt så bokstavlig här på "the internet"! Hoppsan, nu tog jag bara för givet att det var så här Nyfiken gul... menade. Hon kan ju ha avsett något helt annat. I så fall ber jag dig 1 000 gånger om ursäkt, Nyfiken gul, nu fru, och drar mig helt generöst undan så du får förklara själv!

Jag håller helt med dig i fråga om att ickereligiösa inte bör gifta sig i kyrkan. På ett annat forum såg jag en gång en tråd där tjejen undrade om hon och hennes sambo kunde gifta sig i kyrkan "utan psalmer och allt religiöst snack" . Jag frågade henne varför hon över huvud taget ville gifta sig i kyrkan då hon och hennes färtman uppenbarligen inte var religiösa, och hon svarade att det var för att kyrkan är en så vacker plats, så länge man slapp det religiösa. jag sade att prästen med största sannolikhet inte skulle gå med på att skippa precis allt kyrkligt, varpå tjejen blev arg på mig ... Budbäraren blir alltid skjuten.  Hursomhelst, ickereligösa tycker ofta att kyrkor är vackra och naturligtvis är de i sin fulla rätt att tycka det, men det är hyckleri av dem att gifta sig i kyrkan anser jag. Att vilja "skippa allt religiöst" går bortom hyckleri, jag finner inte ord för det!

Nåja, vidare! Hur många tror du gifter sig för lättvindigt, då? Jag hade en omröstningstråd där jag frågade just om den som svarade hade varit gift tidigare, i den skrev jag att ca 50% av alla äktenskap slutar med skilsmässa, det är ju den siffran man hört i rätt många år. Jag blev uppläxad av en annan skribent som sade att jag hade fel, att det inte alls var så många. Jag kollade på SCB:s hemsida och såg bara rubriker på artiklar, lyckades inte komma åt texten. Äktenskapen varar i snitt i 25 år och att 53 000 äktenskap upphörde förra året varav 23 000 var skilsmässor och resten var för att ena partnern dog.

Jag kan inte länka till hemsidan nu eftersom jag måste kopiera den här texten, annars försvinner kanske allt när jag skickar inlägget och då blir jag vansinnig... Men jag ska skriva ett inlägg till och länka till SCB, och så får jag hoppas att någon annan kommer åt artiklarna. Jag tror att det finns lite länkar i min omröstningstråd, men det är ju samma sak där; kan inte länka dit just nu tyvärr.

Hursomhelst, dessa siffror säger ju absolut ingenting om huruvida man skiljer sig lättvindigt eller ej, men kommer man åt artiklarna kan det säkert finnas intressanta saker att läsa!

Jag frågade ju dig om hur många du tror skiljer sig lättvändigt. Det var inte menat som ett påhopp, jag undrar bara vad du tror. Du kanske inte är intresserad av vad jag tror, men jag berättar det i alla fall. Jag tror att ju yngre man är när man gifter sig, desto större risk är det att äktenskapet spricker. Vad jag tror det beror på orkar jag inte gå in på nu, kan ta det i morgon om intresse finns!

Länk till tråden om någon är intresserad, hoppas det är okej att jag länkar till en av mina egna trådar men den ligger också här i Anonyma Rummet så en del kanske "vågar" skriva mer öppet! Inte den tråden jag trodde utan en annan (ja, jag börjar bli trött! ) www.brollopstorget.se/Forum-7-98/m4358574.html

Det fanns en länkadress från DN i tråden, jag har inte provat den själv än ( ) där finns lite enklare siffror gällande skilsmässor, för den intresserade: www.dn.se/livsstil/skilsmassoepidemi-pa-1970-...

Jag tror jag förstår hur du menar... Kanske är jag för trött för att läsa inlägg på "den hä'r nivån" och hajade nog till inför att det du skrev att er kärlek inte är villkorslös, det "lät" lite märkligt först. Jag såg nog framför mig en massa konstiga krav och villkor, ungefär som de exempel jag tog upp i mitt inlägg... . Jag vet inte hur det är med dig, men jag kan ibland behöva fundera lite på ett inlägg innan jag besvarar det och efter en stunds vridande och vändande tror jag dels att jag förstår hur du menar, dels hur jag själv ska förklara mig (Herregud, jag låter som att jag är korkad. Men jag har inte sovit alls i natt, är lite mosig i skallen ). Men jag ska försöka örklara mig.

Det sägs ofta "jag älskar honom/henne villkorslöst", och jag ska inte hävda att man säger det utan att mena det men man säger det nog ofta utan riktigt tänka på vad det verkligen betyder eller kanske snarare utan att veta vad man egentligen menar med det. När jag hade läst ditt inlägg fick jag mig en rejäl tankeställare i alla faall. Vad menar man med villkor? Vad är skillnaden mellan villkor och löfte? Ungefär det du frågade mig, alltså. Och vet du - jag hade inga svar på de frågorna! Alltså, jag vet ju vad orden betyder och innebär naturligtvis, men på det sättet du frågade kunde jag unte besvara frågorna. Efter en stund kom jag på det (tack och lov började som sagtb känna mig korkad! ) och kom fram till att det nog är som jag var inne lite grann på i mitt första inlägg till till di; jag föreställde mig att om kärlek inte är villkorslös så innebär den att man har krav på varandra; "Jag älskar dig bara om du"...och så något hårt krav. Sådan kärlek tycker jag inte verkar äkta. Det är snarare ett maktförhållande, där den ene, den som ställer kraven, har all makt och den andra inte får något alls men älskar "makthavaren" innerligt men på ett osunt och skadligt sätt.

Nu låter det som att jag trodde du levde i ett sådant förhållande! Det trodde jag absolut inte, jag berättar bara vilka associationer "kärlek med villkor" väcker hos mig. Ber om ursäkt om du trodde något snnat.

Usch vilket pladder det blir, ska försöka komma till saken.

Löften däremot är för mig något heligt och något man absolut måste hålla (pratar alltså om vigsellöften t ex). Sådana håller man och man utgår från att ens make/maka ckså ser dem som heliga. När jag nu funderade på det här med villkor och löften inser jag att vigsellöftena ju är ett slags villkor; man avger ju dessa vid vigselakten och gör man inte det blir man inte gift. Så redan där ställs ju faktiskt villkor på partnern!

Som sagt, jag pladdrar mycket, och säger egentligen ingenting. Jag är alldeles för trött... Jag hoppas det i alla fall har framgått att jag förstår vad du menaar, och jag hoppas att allt mitt dillande innehåller tilräckligt med vettig text för att det ska framgå att jag hade missförstått det här med "villkor", eller i alla fall dess innebörd i detta sammanhang. Det är ju självklart att ens kärlek inte villkorslös, men det betyder u inte att man har hårda krav på sin partner!

Om du känner att du inte riktigt förstår detta dravel så var inte rädd att hojta till, förhoppnngsvis  får jag sova i natt och an resonera som en normal människa i mrgon!

Och ni som tror jag är p fyllan: Jag dricker aldrig aldrig alkohol!