Överreagerar jag ang. min tärna?

Tänkte dela med mig av en erfarenhet från "andra sidan av myntet". Jag var i sommar tärna på en barndsomkompis bröllop. En dag som var jobbig och frustrerande för alla inblandade. I detta fallet var det bruden som efter sin förlovning genomgick någon form av personlighetsförändring. Från dagen hon förlovade sig tyckte hon att hon konstant skulle stå i centrum fram tills dagen då hon gifte sig (alltså ungeför i två års tid). Hon puttade bort både familj och vänner då det enda hon brydde sig om var henne själv. Tyvärr och jag säger verkligen tyvärr, är det endast en av hennes 5 tärnor som idag har kontakt med bruden.  Efter bröllopsdagen har de inte setts. 

Personligen ångrar jag att jag inte tog henne åt sidan och sa att jag inte kände mig bekväm att stå där framme som tärna då vi hade bråkat konstant den senaste tiden. Istället blev det en konstig stämning över hela dagen och jag vet att många av de andra gästerna kände av att det var något som inte stämde, trots många falska leenden.

Vad jag vill komma till är att jag tror väldigt starkt att om man på sin bröllopsdag tror och misstänker att man kanske inte kommer att känna sig trygg och säker med sitt brudfölje eller så ta det säkra före det osäkra och eliminera allt "negativt" som kan lägga en skugga på er dag. Det är inte värt det och om det är en person som verkligen bara vill ditt bästa så kommer den personen förstår.