oengagerad och ointresserad

Min var inte ointresserad och blev inte arg när jag sa åt honom att få tummen ur. Men han var inte den som hade något direkt driv heller även om han var med och hjälpte mig att ta beslut hela vägen igenom planeringen.

Men vi hade också lite problem med listan.
Du kan väl säga att du gärna kan skriva inbjudningar och sånt, men du måste ju få veta vilka han vill bjuda och i alla fall få såpass mycket info att du kan googla fram adresserna... Och om han inte vill hjälpa till med det så ringer du hans mamma och ber henne om namn och adresser  

Chicita skrev 2013-12-01 21:26:47 följande:Min var inte ointresserad och blev inte arg när jag sa åt honom att få tummen ur. Men han var inte den som hade något direkt driv heller även om han var med och hjälpte mig att ta beslut hela vägen igenom planeringen.Men vi hade också lite problem med listan.Du kan väl säga att du gärna kan skriva inbjudningar och sånt, men du måste ju få veta vilka han vill bjuda och i alla fall få såpass mycket info att du kan googla fram adresserna... Och om han inte vill hjälpa till med det så ringer du hans mamma och ber henne om namn och adresser  Jo, han kom sen med några adresser, insåg själv att hans reaktion inte stämde in med situationen. Beslut kan han tack och lov också ta. Men det är störigt när man ställer en fråga om vad han tycker tex. Blommor och svaret blir nej utan något alternativ. Men bestämd kan han ändå vara...lite roligt det där alltså.

Det låter som att ni behöver jobba lite på kommunikationen  
Men det behöver ju alla mer eller mindre så det är inget fel...
Bra att han kom och hjälpte till lite i alla fall.

Hur är han som person annars? Vill han att allt ska ske, utan att han behöver göra något. Men att han då kan bli sur för att det inte blev som han hade tänkt sig (och som han inte sagt)?
Eller är han normalt en sån där som tar tag i saker och gör dom. Någon som har åsikter och inte är rädd för att säga vad dom tycker... Eller är han kanske en sån som är lätt att köra över?

Det finns lite olika sätt att lägga fram saker och ting på. Och du kanske helt enkelt bara behöver hitta det som funkar för er  

Min make gör gärna saker. Han är duktig på så sätt. Men det sker alltid i sista sekunden och efter att jag har tjatat massa gånger.
Så han fick en lista med några ansvarsområden och så talade jag om att det här är ditt jobb. Du är bra på det här och det är ditt ansvar att fixa det.
Om du inte fixar det så kommer det inte att bli gjort.
Och så frågade jag honom några gånger fram till bröllopet (kanske inte ens en gång i månaden) "har du gjort X, Y och Z nu?" och svaret blev alltid "nej men jag ska".
Veckan innan bröllopet tog jag tag i honom och sa "nu har jag gjort resten av alfabetet. Du hade 3 punkter att göra. Har du gjort dom? Annars är det hög tid att göra det nu, för jag hinner inte hjälpa dig och då blir vi utan det".
Så då blev dom gjorda till slut.
Men det gäller ju att våga också, och att acceptera att om dom sakerna inte blir gjorda så överlever man ändå.  

Ha planeringsdagar också. I början så kanske ni kan ha "möten" en gång i månaden där ni planerar vad som ska ske och vem som ska göra vad fram till nästa möte. Däremellan - försök prata bröllop så lite som möjligt.
På så sätt är det lättare att hålla killarnas fokus när man väl pratar bröllopsdetaljer  

Men viktigast av allt - fundera ut hur din blivande funkar. Vilka knappar som är aktiva så att säga. Och tryck på dom...  

min är inte heller så engagerad.. han liksom mest suckar och så.. har inget tålamod att sitta med mig och planera. men samtidigt så ska vi inte gifta oss förrän september 2015, så han tycker nog det är för tidigt att planera. :P 

det han har gjort är att säga vilka han vill bjuda, samt så valde han servetterna. dock har inte jag heller varit så engagerad, kan ju vara för att jag tycker det känns konstigt att planera redan nu, för ettt relativt litet bröllop.

vi hade en planeringsmåndag i början. men den försvann.. i alla fall tills vidare :P  

Min blivande är inte jätteintresserad heller, men han tar beslut. Det är bara det att han nästa gång jag pratar om hans beslut så har han glömt att han tagit beslutet och ångrar sig... jätteirriterande då jag aldrig kunde boka saker och börja med något... Så nu skriver vi ned allt så vet han vet vad han sagt.

Fick också tjata lite på vilka han vill bjuda och nu tjatar jag lite om adresser, MEN det är HANS vänner jag behöver adresserna till och vill han inte ta fram dem så kan jag inte skicka inbjudan. Och då blir dom ju inte inbjudna... så då får han skylla sig själv helt enkelt.

Man får nog bara acceptera att de flesta karlar inte är lika intresserad som en annan Sen går det ju i vågor också. Och det gör det för honom också. Fast hans ikke-intresserad-vågor är så otroligt mycket längre än mina...

Jag lever med den snällaste, roligaste och smartaste man jag känner och som hela sitt liv haft en fantastiskt avslappnad inställning det löser sig. Det är rätt skönt med någon som inte jagar upp sig men det betyder också att det där med planering är inte hans starkaste sida :).

I somras drog sonen och jag iväg tre veckor till morföräldrarna och då hade sambon en inte alltför betungande lista att åtgärda. Inte en grej var gjord när vi kom hem och då fick jag ett smärre anfall. Post-anfall och visst gormande fick han verkligen tummarna loss och betade av grejer på löpande band men startsträckan kan vara rätt lång och blir sällan som jag tänkt mig. Just det spelar ju faktiskt mindre roll, ofta handlar det om ens eget kontrollbehov och det går alldeles utmärkt bra att jobba på att släppa :).

När det handlar om så enkla saker som att ta fram adresser tillvänner och släktingar så håller jag med Ello, det är upp till var och en att göra det och görs det inte så blir de inte inbjudna.

Min blivande har fortfarande inte fattat att det tar tid att planera, att vi inte kan vänta 2 månader innan bröllopet för att börja planera. Så han är inte intresserad alls av att planera... Har pratat med honom och då får han plötsligt tummen ur 1 vecka, sen är han tillbaka i samma spår. Dock är jag extrem-planerare och har i stort sett planerat klart hela bröllopet på tre månader, vilket gör att han inte hunnit med, dessutom VILLE jag inte ha med honom på vissa grejer, typ sitta och finslipa på designen (som vi valt tillsammans) i tre timmar eller sitta och pyssla med bordsdekorationer och sånt som blivande är katastrofal med. Men! Jag involverar honom i det mesta, frågar och pratar, men jag förstår också honom att han blir lite trött när det är bröllopssnack hela tiden och jag ändå gör allt. Så jag bestämde mig för att ge honom vissa uppdrag; han fixar bilen till bröllopet, tårtan och kyrkan... Men ibland blir jag skit trött på han och ledsen då jag gjort ALLT :/ Detta är min störta dröm, det vet han och jag vet att han försöker ge mig precis det jag vill ha och därför låter mig bestämma. Han har sagt själv att när han ser någon göra något son han inte kan göra bättre själv så backar han. Lägger till att jag har hållt på med bröllop i över 6 år, vi gifter oss i juli nästa år och vi har varit förlovade i 3 månader

Jag hade struntat i att planera om min blivande inte varit intresserad....
Då kan man undra om de ens VILL gifta sig...
Jag tycker att vi kvinnor är oftast lite väl snälla av oss....ställ krav!
Kan de inte ens ta ansvar för att planera sitt bröllop och det äktenskap de skall ingå i, så kan man undra om de är mogna nog för att hantera det ansvar det innebär ATT ingå i ett äktenskap men en annan människa.

Jag är den som sammlar inspirationsbilder, och små saker osv....driver det hela...men....min blivande är ändå intresserad av Hur det skall bli.
Och vi har gemensamt kommit överens om färgtema och stilen/känslan på hela dukningen osv. 

Sluta och dalta med dem....!
Antingen är de vuxna män....eller så kan de ju be mamma fixa allt....... 

Ithildess: Oj nu tycker jag nog att du var lite väl hård . Bara för att Ts blivande inte är så engagerad i planeringen så behöver de ju inte betyda att han inte är engagerad i att gifta sig och ingå äktenskap . För somliga så är de två helt skilda saker . För många så är de viktigt med stor fest , massa gäster, blommor , färgteman osv , och andra struntar fullständigt i de. De går ju inte att hitta ett rätt eller fel i detta , utan då gäller de att lyssna på varandra och försöka kompromissa. Kanske finns det saker i planeringen som intresserar Ts blivande mer som han skulle kunna ha ansvar för. Han kanske skulle kunna fixa brudbil, ha hand om inköp av alkohol , fixa någon lek osv . Jag personligen är en planerare och fixare ut i fingertopparna och älskar att anordna fester och börjar alltid fixa långt i förväg . inte för att jag måste utan för att jag tycker om de . min pojkvän ser inte alls vitsen och tar allt som de kommer. Så då brukar vi göra så att han får ta de bitarna som han kan njuta av att fixa och bidra med så som musik , lekar , osv och jag får pyssla med dukning och blommor o liknande :P Så prata med din kille . Han kanske inte måste vara delaktig i allt men kanske finns de delar som han själv skulle gilla att vara med i :)

Jag är ju inte ensam iaf, det är ett som är säkert. Min blivande skulle nästan nöja sig med att bara skriva på ett papper, nästan. Han har inte något intresse av att planera så jag gör det gärna utefter bådas önskemål, för han vet ju vad han vill ha ändå ;) Detta får väl bli mer utav en gnälltråd på våra blivande för att jag själv är ett kontrollfreak underlättar inte för honom, det vet jag. Och det är inte så mycket han kan fixa, bilen har jag ordnat (det är bara jag som är intresserad av det) Jag har en närstående som ordnar med allt efter vigseln så där återstår typ bara festhäfte, vigselprogram och sånt för oss och det ska vi göra tillsammans iaf. Och adresserna jagar han nu efter.