Försök hitta ett lugn i dig själv och hantera din oro lite rationellt. Jag vet, det är skitläskigt och att vänta på besked tär och är nästan den värsta delen av en sådan här resa-men absolut ingenting blir bättre av att du sitter hemma och gissar och spiller all din energi på något du ändå inte vet.
Det finns massor av saker som kan drabba en människokropp och det är långt ifrån allt som är farligt. Det finns förskräckliga saker som man kan göra något åt och det finns återigen annat som man kan leva med precis som det också finns sådant som kräver omfattande behandling eller förändrar livet radikalt.

Ingen vill höra att de ser något i ens huvud.
Jag var med om det i vintras och väntan på besked om vad det var, var förfärlig-inte minst för mina anhöriga. I mitt fall visade det sig att jag hade en godartad tumör i hypofysen. Den är nu bortopererad och allt har hittills gått bra-jag ska förövrigt på ny mr-hjärna idag för efterkontroll. Resan har varit jobbig och det är en av de gånger i mitt liv som tillvaron ställts på ända och familjen fått uppleva "skarpt läge" så att säga, men här är jag än, och livet är fotfarande mitt att leva och göra något bra av.

Jag tror du måste försöka bestämma lite över dina känslor och inte låta dem och dina fantasier härja fritt.
Jag menar, självklart blir man orolig och svåra tankar och känslor dyker upp sådana här gånger-men man behöver inte låta dem ta över ens hela tillvaro. Andra känslor och tankar kan finnas samtidigt och man kan ge mer näring åt dem som gör ens dag så bra som möjligt.
Bestäm dig för att tänka medvetna tankar och mata ditt inre med dem. När den jobbiga känslan kommer, eller en hemsk tanke vill bita sig fast, försök se den som något som passerar genom kroppen, ungefär som svett eller andra avfallsprodukter-de är naturliga, men de ska inte stanna i kroppen. Notera känslan, konstatera att den fanns där, men släpp den sedan. När den kommer igen gör du samma sak. Tillåt dig inte att förlora dig i ångest och oro-bestäm dig för att du kan fatta ett medvetet beslut om det.
 
Om du har frågor-skriv ner dem på ett papper, för det är lätt att när man väl träffar läkare under resans gång, så glömmer man i stunden det man tänkte fråga.
 
Jag hoppas de besked du kommer att få framöver ska vara positiva och att du ska få bra hjälp och bemötande i vårdkarusellen.
En kram av uppmuntran och tröst till dig!

Man jobbar nog lite olika, så generella svar på hur allvarligt det skulle vara baserat på vilken sorts möte du får med läkaren, är bara dumt att göra. Jag fick beskedet om min tumör i ett brev-jag kan ju känna att det hade varit skönt om de ringt först och sedan skickat brevet dessutom, men det gjorde de inte. Under resans gång har jag sedan haft både telefonmöten, brevinfo och möten jag fått åka på. Allt har nog mer berott på hur de respektive läkarnas arbetssituation och rutiner sett ut än något annat.