• Anonym (Undra­nde, orolig­)
    Äldre 21 Nov 23:27
    5094 visningar
    16 svar
    16
    5094

    Utbränd/deprimerad? + Frågor till er som varit det.

    Innan jag ställer min fråga vill jag bara säga att jag vet att detta är ett bröllopsforum, men jag har sett många andra typer av frågor här och jag är inte medlem pånågot annat... Vet också att min fråga bör ställas till sjukvården, men vill först höra mig för bland fplk med erfarenhet.

    Det är så att jag undrar om jag kan vara på väg att bli "utbränd" eller deprimerad. Grejen är att jag inte vet riktigt hur detta känns och dessutom är jag en sån som väldigt sällan söker vård, jag biter ihop och tänker att detta är väl normalt, om det mesta. Iallafall så vantrivs jag väldigt mycket på jobbigt och det gör mig väldigt ledsen och nere. Sen vet jag inte heller om det bara är jobbet och oron för detta som påverkar eller om det är mer. Allt annat i mitt liv är bra (familj, vänner, äktenskap). Jag kan ändå känna glädje och tillfredsställelse när jag gör nåt roligt och jag ser fram emot roliga / trevliga saker, som att umgås med vänner eller resor. Ibland känns det dock som om inget har nån mening, men så har jag alltid känt till och från och antar att alla gör. Jag är som sagt mycket nere och väldigt trött, kan sova hur länge som helst känns det som. Men jag kommer ju upp ur sängen och kan gå till jobbet liksom.

    Nu vill jag veta lite från er som har erfarenhet av "utbrändhet"/depression. Min bild av det är ju liksom att man ligger i sängen oförmögen att gå upp och inte kan känna glädje över nåt. Samtidigt känns det inte normalt att må såhär. Vill få lite hum om det innan jag eventuellt går till en läkare, då jag inte vill riskera att inte bli tagen på allvar och avfärdad. 

     

  • Svar på tråden Utbränd/deprimerad? + Frågor till er som varit det.
  • Anonym (Undra­nde, orolig­)
    Äldre 23 Nov 18:20
    #5

    Tack för era svar och berätelser.

    Jag känner inte igen mig i vissa av orden (som tur är). det känns mer som en grå melankoli och apati än ett svart, förtärande mörker måste jag säga. Som sagt kan jag känna glädje och så.

    Mitt jobb är ett stort problem, ja. Älskar mitt yrke, men inte min arbetsplats och situationen där. Har försökt ändra det sedan i våras men har nu gett upp och letar nytt. Hoppas allt blir bättre om jag byter.

    Hösten har inte med det här att göra, den här hösten har inte påverkat mig så mycket alls och jag kände såhär (eller egentligen värre) i augusti.  Då kunde jag bli sittande och bara titta in i en vägg väldigt länge och kunde inte ta mig för nåt. Oj, det lät ju lite sjukt, lite värre än det var kanske.

    Får se hur jag gör... 

  • Anonym (Undra­nde, orolig­)
    Äldre 1 Dec 12:15
    #8

    Börjar bli övertygad att jag inte är deprimerad efter att ha läst era beskrivningar, skönt! Har också fått insikten att utbrändhet kan komma långsamt, inte pang på som jag trodde förut, tack för det! Nu är frågan hur jag gör för att stoppa det, situationen på jobbet är ännu värre efter ett hemskt möte i fredags, känner mig utsatt av min chef. Jag måste ju på nåt sätt minska risken att bli utbränd och stoppa detta. Nytt jobb söker jag för fullt men kommer inte kunna börja förrän i januari. Kan man bli sjukskriven om man går till en psykolog/kurator om man inte klarar av att gå till jobbet / om det gör en sjuk (psykisk ohälsa)? Vad är chanserna för det liksom?

  • Anonym (Undra­nde, orolig­)
    Äldre 1 Dec 12:16
    #9

    Nu lät det som att jag inte vill jobba, så är det absolut inte! Är bara rädd för att jag ska gå in i nåt oåterkalleligt om jag fortsätter må såhär utan att stoppa det / göra nåt åt det. 

  • Anonym (Undra­nde, orolig­)
    Äldre 1 Dec 13:36
    #11

    Jag kan inte sjukskriva mig en dag ens utan sjukintyg längre då min arbetsgivare bestämt det pga att jag varit sjuk "för många gånger på ett år" (ett par förkylningar). Litar inte riktigt på vår företagshälsovård då de brutit sekretessen gentemot min arbetsgivare i ett samtal.

  • Anonym (Undra­nde, orolig­)
    Äldre 1 Dec 18:07
    #13

    Ja eller hur. Det värsta är att det är kommunalt, inte nåt girigt privat företag... Ja, då räknas det som oglitig frånvaro, det ger dem rätt att sparka mig i slutändan. Har inte rätt till a-kassa än.

Svar på tråden Utbränd/deprimerad? + Frågor till er som varit det.