Utbränd/deprimerad? + Frågor till er som varit det.

Jag tycker så här:
Ta ansvar för hur du mår och hur du vill må framöver genom att kontakta vården för att få hjälp att reda i saken. Jag menar, om du inte är djupt deprimerad eller utbränd så är det ju bara bra, eller hur? Men eftersom du uppenbart mår dåligt, även om det inte kanske gått så långt, så är det faktiskt viktigt att ta hand om saken innan det går överstyr.

Alltså, du kan be att få en läkartid och berätta att du ser olika varningssignaler och är rädd att gå in i en depression. Du kan också be att få remiss till en samtalskontakt-jag menar, några bra snack med någon som kan vara bollplank i hur du tex kan hitta nycklar att hantera din jobbsituation vore väl inte fel?
Jag vet precis hur rädslan att bli avfärdad känns och tror jämt själv att "de tycker säkert bara jag är sjåpig", men det har under åren visat sig att när jag väl söker vård, brukar det finnas något som inte är som det ska. Det har ibland visat sig vara något helt annat än jag trodde själv, så jag har bestämt mig för att sluta sitta hemma och gissa och bita ihop-det är bättre att få klarhet och kunna utesluta saker-och att få hjälp med det som upptäcks.

En sådan sak som trötthet och depressionsliknande symtom, kan bara som ett exempel visa sig vara fel på ämnsesomsättningen (sköldkörteln eller hypofysen tex), järnbrist eller andra sjukdomar, som vi lätt avfärdar med "stress" eller "depression". Så, be att få en hälsochek, lämna blodprover som kollar hur du mår rent fysiskt, och allt sådant. och våga berätta att du inte känner att du mår bra.