Här är en till!!

Min fästman (åh vad jag gillar det ordet! )  kommer från Montenegro på Balkan. Han har precis , för en vecka sedan, fått sitt uppehållstillstånd efter 8 månaders väntan och mycket bråkande från mig med Migrationsverket. Men nu är han här och vi lever i ett lyckorus!

Vi träffades förra sommaren när han var på besök i Sverige hos släktingar. Ganska snart flyttade han in hos mig och vi bodde tillsammans i ett halvår. Han var då här liiiite mer än de 90 dagar han kan vistas viseringsfritt inom EU. Sen har han rest fram och tillbaka till sitt hemland och pusslat ihop de där 90 dagarna, men nu är alltså beslutet klart och han kan vistas här, helt lagligt   

Min blivande kan inte prata engelska, vi pratar svenska med varandra som han har läsrt sig på egen hand. Men han vill gå på SFI och lära sig "rätt". Han är duktig och pratar bra svenska, tycker jag, men det tycker han inte själv.

Nu söker han jobb, han vill tjäna pengar och känna sig nyttig och han kommer från en kultur där man jobbar sig fram. 

Jag var och hälsade på i hans hemland och träffade hans familj och släkt för några veckor sedan, första gången. Det var en fantastisk resa, på alla plan! Jag blev emottagen med öppna armar och välkomnad in i hans familj. Vi kan inte prata med varandra men på något sätt kunde vi kommunicera ändå...

Det har varit otroligt svårt, tungt och frustrerande att vänta på och sakna varandra! Det har tyngt ffa honom, men även mig. Men nu kan vi planera framåt på ett helt annat sätt: vi flyttar till vår första gemensamma bostad i december (nu bor han "hos mig") och vi gifter oss i maj nästa år. Underbart!! 

Min fästman är oxå muslim, dock icke utövande sådan. Vi kommer att gifta oss borgerligt i Sverige och det räcker så, varken någon kyrklig eller muslimsk ceremoni utöver.

Skönt att ni inte behövt vara ifrån varandra längre än en månad! Hade han redan uppehållstillstånd när ni träffades?

Min fästman och jag har oxå varit ifrån varandra i långa perioder under väntan på UT. 8 månader tog det för oss, det skulle ta 3-4 månader...

Han har som tur var kunnat resa fram o tillbaka då han kan resa viseringsfritt och stanna i max 90 dagar. Plus att jag har varit o hälsat på honom.

Annars är mina råd att ha mycket kontakt med varandra! Vi har pratat på telefon så gott som varje dag, setts på skype, skickat e-post och sms med bilder på alla vardagliga ting: vilken färg jag målat naglarna i, vilket väder det är ute, kaffekoppen osv. Han ville gärna ha ett foto på mig varje dag så han kunde veta hur jag såg ut just nu. Sånt är viktigt; att känna att vi är nära varandra fast vi inte är det.

Om din fästman inte kan komma t Sverige, kanske det är lättare för dig att åka t honom? Man behöver träffas under väntan oxå, det blir mycket svårt annars.

Lycka till!!!