Inlägg från: Alyllyra |Visa alla inlägg
  • Alyllyra

    Ångest över min kropp, ensam?

    Jag var likadan dom dig förut. Åt nästan aldrig frukost, tvingade med nöd och näppe i mig en macka och fick kämpa med illamåendet. Kunde gå en dag utan att äta och komma på det på kvällen.
    Min sambo är tvärt om, han äter gärna frukost, vill ha mat på regelbundna tider och får han inte det blir han asgrinig
    Så jag fick lära mig. Jag började så smått anpassa mig efter hans rutiner, och numera kan jag vakna ibland och vara hungrig (ibland alltså, fortfarande inte särskilt ofta...) Men det tar tid att bryta en vana och lära sig nya rutiner. Man måste kämpa varje dag och få i sig det där målet, öven om man eg inte vill. Det låter bra att börja med något litet som en kopp yoghurt, ta det i små steg men se till att få rutin på det. Om din mage får något att jobba med regelbundet så kommer den nog också tycka om dig mer. Regelbundna mål gör ju att förbränningen ökar vilket gör det lättare att sen gå ner alternativt hålla en viss vikt.

Svar på tråden Ångest över min kropp, ensam?