• Anonym
    Äldre 9 jul 17:36
    6169 visningar
    26 svar
    26
    6169

    Ok med manliga vänner?

    Hur många av er har en respektive som tycker det är okej att ni har manliga vänner och går ut och dansar med män?

    Jag undrar för jag tycker det verkar som det inte är så vanligt med män som accepterar det... Kanske inte kvinnor heller... Eller har jag fel? Själv tycker jag det är helt ok.

  • Svar på tråden Ok med manliga vänner?
  • Anonym
    Äldre 9 jul 22:26
    #11

    Ok.. Kul att höra att det är okej för så många av er. Att ni känner er fria i era förhållanden, och det är så det borde vara.

    Själv är jag tillsammans med en man sedan 2 år som jag alltid förstått är svartsjuk... Han och jag bröt nästan upp för några dagar sen... Vi talade ut ordentligt och han sa att han inte kan acceptera att jag har manliga vänner. Själv så har han inga kvinnliga... Han kan inte heller acceptera att jag går ut och dansar med killar. Han störs av det... Det är inget han själv heller skulle göra. Det handlar om respekt för partnern menar han...

    Jag tänker helt annorlunda... För mig är det lugnt om han går ut och dansar och har kvinnliga vänner... Kommer han tillbaka till mig så betyder det att han älskar mig... Jag ser det så... Men han litar inte på mig och vad jag säger...

    Att det varit så mellan oss, hans svartsjuka beteende.. Har dels lett till att jag känt mig olycklig och trött.. Och ibland dessutom faktiskt varit otrogen...

  • Anonym (Trygg­ve)
    Äldre 9 jul 22:50
    #12
    amerika skrev 2013-07-09 19:11:37 följande:
    Man kan ju ta någon för given oxå. Så att det är någon idé att känna sig svartsjuk för han kommer ändå inte att titta åt någon annan än mig. Så skulle ju inte jag vilja att min sambo tänkte om mig. Liiiiiiiite svartsjuk (men inte kontrollerande, inte possessiv) vill jag nog att han är. För då vet jag att han inte tar mig för given och att han anstränger sig för att "behålla mitt intresse". Och vice versa. Hänger ni med på tänket?
    Jag förstår precis vad du menar. Min man är så osvartsjuk att jag nästan blev lite provocerad i början. "Vaddå, tror du inte att jag skulle kunna om jag ville?" ville jag nästan säga. Det var ju inte så att jag inte hade andra anbud!

    Men mestadels är det skönt att han litar på mig och inte håller på och nojar över vilka jag umgås med. Jag har ingen riktigt nära vän som är kille, men väldigt många bekanta inte minst på Facebook. Ett par av dem är ex som jag haft snygga uppbrott och sen varit vänner med betydligt längre än vi var ihop, ett par kanske jag strulade lite med någon gång, några är nätdejter som det inte blev något med, som var trevliga men inte "det där". Ingen av dem har jag några som helst konstiga vibbar med, några små glidningar eller antydningar i vänskapen. De är kompisar, rätt och slätt. Och det tror jag han fattar, eller litar på att jag håller gränserna.

    En gång ganska tidigt i vårt förhållande har jag känt en liten oro. Det var en av hans tjejkompisar som ville att de skulle gå ut och äta bara de två, vilket också var lite halvskumt eftersom vi umgicks alla fyra (hon har också en karl). Av någon anledning kändes det inte riktigt bra i maggropen, och när jag till slut vågade mig på att ta upp det visade det sig att de två hade haft en historia av lite konstiga vibbar och att han själv inte tyckte att det kändes riktigt rätt heller. Jag fick känslan att han varit intresserad av henne tidigare och att hon hade gillat egoboosten, men inget mer. Så han avstyrde självmant det hela och vi fortsatte umgås parvis istället.

    Det är svårt att säga hur han skulle reagera om jag ville gå ut och göra något med en killkompis, eftersom jag nu inte har någon så nära, och ingen jag skulle gå ut på tu man hand med så. I så fall skulle det kanske snarare vara ett gäng, och det är ju en annan sak. Det närmaste jag kommit är att jag nån gång gått ut och ätit lunch med en manlig kollega som jag kommer väldigt bra överens med och gillar, och det är ju ingenting konstigt att berätta. Jag tillbringar även en del tid på telefon med en trevlig man (ja, flera stycken olika faktiskt!) i en förening där jag är aktiv, och det händer att jag stänger in mig i sovrummet för att få prata ifred och ibland skrattar högt, det är väl också sånt som en osäker och misstänksam person skulle kunna gå igång på.

    Han kanske helt enkelt funkar som jag, känner mig, och hör på mig om det skulle vara något konstigt i hur jag pratar om någon kille?
  • Äldre 10 jul 05:47
    #13

    Jag har en killkompis :) maken har inget emot det. Utekvällar, som inte alls är ofta, då dansar jag. Det är ett träningspass på 3 timmar. Jag vet att vissa tjejer kan kan titta på mig och min kompis, om det är någon från dansskolan, och undra vad f*n vi håller på med men vi dansar. Killar kan tycka lite annat vart det hela skaleda till men då är det slutdansat. Maken vet att jag dansar med killar men jag ålar inte som strippa och använder killens ben som en stång!

  • Äldre 10 jul 05:49
    #14

    amerika - tummen upp!

  • Anonym
    Äldre 10 jul 09:14
    #15
    Anonym skrev 2013-07-09 22:26:47 följande:
    Ok.. Kul att höra att det är okej för så många av er. Att ni känner er fria i era förhållanden, och det är så det borde vara.

    Själv är jag tillsammans med en man sedan 2 år som jag alltid förstått är svartsjuk... Han och jag bröt nästan upp för några dagar sen... Vi talade ut ordentligt och han sa att han inte kan acceptera att jag har manliga vänner. Själv så har han inga kvinnliga... Han kan inte heller acceptera att jag går ut och dansar med killar. Han störs av det... Det är inget han själv heller skulle göra. Det handlar om respekt för partnern menar han...

    Jag tänker helt annorlunda... För mig är det lugnt om han går ut och dansar och har kvinnliga vänner... Kommer han tillbaka till mig så betyder det att han älskar mig... Jag ser det så... Men han litar inte på mig och vad jag säger...

    Att det varit så mellan oss, hans svartsjuka beteende.. Har dels lett till att jag känt mig olycklig och trött.. Och ibland dessutom faktiskt varit otrogen...
    Tycker du bör fundera på om du verkligen vill vara i ett förhålande med den här killen. Sån svartsjuka är osund.
  • Äldre 10 jul 09:35
    #16

    Vi är inte särskilt svartsjuka av oss och har manliga och kvinnliga vänner båda två. 
    I min mening så finns det inget att känna sig hotad över, vi har det bra och älskar varandra. Om nu min man skulle förälska sig i någon annan så vore det ju fruktansvärt förstås men inget jag kan gå runt och oroa mig över eller gardera mig för att inte ska hända.

     

  • Äldre 10 jul 10:44
    #17

    Helt ok från bådas sida, vi litar på varandra och är trygga i vår kärlek. Det är mest jag som är skeptisk till manliga vänner, känns som det inte finns många som endast vi hålla sig inom vänskapsbegränsningarna :(

  • Äldre 10 jul 20:46
    #18

    Jadå, jag har manliga vänner som jag träffar utan att maken är med. Har några stycken som jag umgåtts med ända sedan jag pluggade (har man gått varje kurs tillsammans fram tills att man blev klar med sina master's-studier har man setts sgs dagligen i 5-6 år) eller genom någon hobby.

    Min man hade några kvinnliga vänner när vi träffades, men de var väldigt svartsjuka så fort jag kom in i bilden och gjorde sitt bästa för att frysa ut mig -- resultatet blev att min dåvarande kille, numera man umgicks allt mindre med dem och idag har han ingen kontakt med dem. Om han vill umgås med tjejer ser jag inget problem i det.

    För att citera en kollega "my partying days are long gone", så det blir inte så mycket nattklubbsliv och dans för mig. Går ut ett par gånger i året, ibland är min man med och iblan inte. Jag gillar att dansa, vilket han inte gör, så ofta sitter han och snackar med nån så länge jag dansar.

    Min man är väldigt icke-svarsjuk, vilket jag i början misstolkade som ointresse för mig. Vi har pratat  om det där, och det är helt enkelt så att han inte är svartsjukt lagd, och ser pragmatiskt på det hela: vill jag vara otrogen så kommer jag att vara det, oavsett om han bevakar mig som en hök på fritiden eller ej => det lönar sig ej att vara svarsjuk. (Min man är ingenjör och tänker väldigt "rätlinjigt" ibland )

    Jag skulle inte vilja leva med en man som inte litar på mig, jag tycker det är självklart att man ska kunna ha vänner av motsatt kön, även om man lever i en kärleksrelation. Jag har t.om. övernattat hos mina manliga singelkompisar när jag varit på besök i deras städer, och inte ens det har min man haft några invändningar mot. Han VET att de killarna inte har en chans hos mig -- det finns ju en orsak till att vi bara är vänner och inget mer.

    Gamla ex hade jag personligen lite svårt för att maken håller kontakten med, men sedan ex:en gifte sig och fick barn har mina nojor gått över.

  • Aniara­4
    Äldre 10 jul 22:17
    #19
    Anonym skrev 2013-07-09 22:26:47 följande:
    Att det varit så mellan oss, hans svartsjuka beteende.. Har dels lett till att jag känt mig olycklig och trött.. Och ibland dessutom faktiskt varit otrogen...
    Men alltså... Det här låter ju inte så sunt. Det blir ju också lite svårare att se vad som är hönan och vad som är ägget när du de facto har varit otrogen, flera gånger låter det som. Det är alltså inte helt orimligt att anta att du skulle kunna vara det.

    Hans svartsjuka är inte ok. Men att vara otrogen är heller inte ett ok sätt att reagera på svartsjukan. Framför allt kommer det garanterat inte att lösa några problem utan om något göra dem värre.

    Jag hoppas ni inte funderar på att gifta er, utan att ta en rejäl omgång familjerådgivning först så att ni båda kan hantera relationen på ett vettigare sätt.
  • caroli­ne2013
    Äldre 11 jul 01:12
    #20

    Han är totalt lugn med vem jag nu än väljer att träffa, han vet vid det hät laget vilka alla är.. åkte till Indien tre veckor med min bästa vän, en kille, och inte en enda sur min. bara saknad och glädje sen när jag kom hem.

    den första tiden, typ någon månad,har han erkänt att han kunde bli lite sotis om vi va ute. men sen en vacker dag efter att jag varit ute och tagit en partycigg (min fästman röker aldrig)så kom det fram en kille till honom och la handen på hans axel och sa att han va lika snygg som jag hade sagt och att han har träffat en bra tjej och all lycka till i framtiden.. så förklarade jag för min fästman att vi bara snackat lite ute på ciggen och att han hade inlett med att försöka ragga men jag avbröt det direkt. sen dess har han aldrig haft den känslan. samma om han blir raggad på, jag vet att han e tokigt kär i mig och jag står mest och ler om någon försöker, typ lite sådär skadeglädje kanske.. typ "haha försök du tjejen, han ska hem med mig"=)

  • Sandra­Elisab­et
    Äldre 11 jul 01:45
    #21
    Anonym skrev 2013-07-09 22:26:47 följande:
    Ok.. Kul att höra att det är okej för så många av er. Att ni känner er fria i era förhållanden, och det är så det borde vara.

    Själv är jag tillsammans med en man sedan 2 år som jag alltid förstått är svartsjuk... Han och jag bröt nästan upp för några dagar sen... Vi talade ut ordentligt och han sa att han inte kan acceptera att jag har manliga vänner. Själv så har han inga kvinnliga... Han kan inte heller acceptera att jag går ut och dansar med killar. Han störs av det... Det är inget han själv heller skulle göra. Det handlar om respekt för partnern menar han...

    Jag tänker helt annorlunda... För mig är det lugnt om han går ut och dansar och har kvinnliga vänner... Kommer han tillbaka till mig så betyder det att han älskar mig... Jag ser det så... Men han litar inte på mig och vad jag säger...

    Att det varit så mellan oss, hans svartsjuka beteende.. Har dels lett till att jag känt mig olycklig och trött.. Och ibland dessutom faktiskt varit otrogen...
    Helt ärligt - Det här är allvarligt. Du vill uppenbarligen få igång något form av samtal eller en diskusion om detta. Det kan vara svårt att få bra svar i ämnen av sådan känslig kraktär i ett forum. Har du någon nära vän att prata med?

    Vad menar du när du säger att du varit otrogen?

    Min erfarenhet är att förhållanden och relationer som tidigt har strikta regler och premisser inte håller.
    Jag uppfattar det som att ni har en osund och i ärlighetens namn omogen relation utan tillit till varandra. Jag är av den bestämda åsikten att det utan tillit är omöjligt att leva i en jämlik relation, vilke tjag utgår ifrån att du vill??

    Av trådstarten samt ditt inlägg att dömma låter det som att din sambo/fästman/pojkvän har en kontrollerande roll i er relation. Är detta något du vill?
  • caroli­ne2013
    Äldre 11 jul 01:48
    #22

    Känner mig dum, läste inte allt.

  • Sandra­Elisab­et
    Äldre 13 jul 11:12
    #23
    caroline2013 skrev 2013-07-11 01:48:58 följande:
    Känner mig dum, läste inte allt.
    Äsch, jag tyckte ditt inlägg var mysigt. Glad
  • deliri­um
    Äldre 5 aug 12:17
    #24

    Ja det är ok för min kille. Jag är bisexuell också så om han hade varit svartsjuk av sig hade jag väl inte fått ha några vänner alls hah 
     

  • Äldre 5 aug 21:43
    #25

    Anonym skrev 2013-07-09 22:26:47 följande:Jag tycker inte alls det är något allvarligt som någon annan skrev. Har sett betydligt värre.   

  • Modify
    Äldre 7 aug 08:38
    #26

    Jag skulle aldrig acceptera att behöva säga upp vänskap för en partners skull. Och jag skulle heller aldrig acceptera att jag själv begränsade min partners val av vänner. Min kärlek har dessutom nästan bara tjejkompisar och många av dem är f.d. dejter som mynnade ut i vänskap istället.


    Visst kan jag väl känna styng av svartsjuka ibland, men det är inget man behöver uppmuntra hos sig själv, utan snarare acceptera känslan men inte ge den mer utrymme.

Svar på tråden Ok med manliga vänner?
Logga in
Bli medlem