• Anonym (Trygg­ve)
    Äldre 9 Jul 22:50
    7814 visningar
    26 svar
    26
    7814

    Ok med manliga vänner?

    amerika skrev 2013-07-09 19:11:37 följande:
    Man kan ju ta någon för given oxå. Så att det är någon idé att känna sig svartsjuk för han kommer ändå inte att titta åt någon annan än mig. Så skulle ju inte jag vilja att min sambo tänkte om mig. Liiiiiiiite svartsjuk (men inte kontrollerande, inte possessiv) vill jag nog att han är. För då vet jag att han inte tar mig för given och att han anstränger sig för att "behålla mitt intresse". Och vice versa. Hänger ni med på tänket?
    Jag förstår precis vad du menar. Min man är så osvartsjuk att jag nästan blev lite provocerad i början. "Vaddå, tror du inte att jag skulle kunna om jag ville?" ville jag nästan säga. Det var ju inte så att jag inte hade andra anbud!

    Men mestadels är det skönt att han litar på mig och inte håller på och nojar över vilka jag umgås med. Jag har ingen riktigt nära vän som är kille, men väldigt många bekanta inte minst på Facebook. Ett par av dem är ex som jag haft snygga uppbrott och sen varit vänner med betydligt längre än vi var ihop, ett par kanske jag strulade lite med någon gång, några är nätdejter som det inte blev något med, som var trevliga men inte "det där". Ingen av dem har jag några som helst konstiga vibbar med, några små glidningar eller antydningar i vänskapen. De är kompisar, rätt och slätt. Och det tror jag han fattar, eller litar på att jag håller gränserna.

    En gång ganska tidigt i vårt förhållande har jag känt en liten oro. Det var en av hans tjejkompisar som ville att de skulle gå ut och äta bara de två, vilket också var lite halvskumt eftersom vi umgicks alla fyra (hon har också en karl). Av någon anledning kändes det inte riktigt bra i maggropen, och när jag till slut vågade mig på att ta upp det visade det sig att de två hade haft en historia av lite konstiga vibbar och att han själv inte tyckte att det kändes riktigt rätt heller. Jag fick känslan att han varit intresserad av henne tidigare och att hon hade gillat egoboosten, men inget mer. Så han avstyrde självmant det hela och vi fortsatte umgås parvis istället.

    Det är svårt att säga hur han skulle reagera om jag ville gå ut och göra något med en killkompis, eftersom jag nu inte har någon så nära, och ingen jag skulle gå ut på tu man hand med så. I så fall skulle det kanske snarare vara ett gäng, och det är ju en annan sak. Det närmaste jag kommit är att jag nån gång gått ut och ätit lunch med en manlig kollega som jag kommer väldigt bra överens med och gillar, och det är ju ingenting konstigt att berätta. Jag tillbringar även en del tid på telefon med en trevlig man (ja, flera stycken olika faktiskt!) i en förening där jag är aktiv, och det händer att jag stänger in mig i sovrummet för att få prata ifred och ibland skrattar högt, det är väl också sånt som en osäker och misstänksam person skulle kunna gå igång på.

    Han kanske helt enkelt funkar som jag, känner mig, och hör på mig om det skulle vara något konstigt i hur jag pratar om någon kille?
Svar på tråden Ok med manliga vänner?