Min svärmor kan inte uppföra sig!

Men herregud så jobbigt! Stackare. Och jag som tycker att vissa av min nyblivna makes "släkt" (no name) är sjukt jobbiga. (Inte bara jag som tycker haha) 

Det ska alltid vara martyrskap, lån av pengar etc etc. Kvittar att vi har barn och hund liksom...

Det är DIN (ja och m2b - men han får fan ställa upp) dag, det handlar om er. Jag upplevde några av de "måste gästerna" som oerhörda energitjuvar (klagomål, inte fick bjuda med egna, inte ställde upp på kort etc) och jag ångrar så att det blev sådan fokus på dem. Vi hårddrog också vännerlistan, och hade mer än gärna petat bort en handfull "Måsten" för att ha lämnat plats åt vännerna. Men men, lätt att vara efterklok... 

Och - 80 gäster är många. Det vandrar iväg mycket med plånboken. Ska 1 förstöra för så många med sitt beteende? 

Jag lämnar inte mina barn till vissa av olika orsaker också, och det är jag som mamma som bestämmer. Vi i egenskap som föräldrar bör gemensamt bestämma det ihop - att känner sig ena parten inte sig trygg så blir det inte av. Även om dte kanske skulle skapa sura miner... 

Kvinnan i hans liv är inte mamma, det är du. Vilken vill han mest leva med? Moderns (ja jag vet mamma är alltid mamma, men man ska förtjäna den titeln också!)  hitta-på-känslor eller dina tankar och val - de som han kommer leva varje dag med liksom... 

Jag hejar på dig! Sätt hårt mot hårt! Det går inte att fjäska sig fram med sådant, det finns de som har problem på riktigt än att ständigt skapa sitt eget drama och som försöker dra ned andra med sig till botten!
 

Jag gifte mig för mindre än en månad sedan. Enstaka människor kan förstöra väldigt mycket upplevde vi den hårda vägen. Och jag skrev inte att samtliga 80 skulle få upplvelsen förstörd, utan många. Och med tanke på att närmaste familjen kommer så kommer så kommer de visst att BRY SIG! Brudparets familj vet ju uppenbarligen om alla de här problemen, och eftersom paret varit ihop i 8 år så är det svårt att undvika "ryktet går". Gästerna är ju där i relation till brudparet, och då känner de också varandra. Jag pratar från mittt eget peronligt upplevda saker, allt från egna "släktingar till hur vi gjort med egna barn. Och ger Råd efter det hur jag skulle gjort. TS beskriver några få väl valda delar som är extremt jobbiga - som hon skriver ur egna upplevda saker! Många går det inte att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt och avståndet försvårar också. Hårt mot hårt menar jag inte att kapa banden för alltid, utan klargöra vart gränsen går. För henne som blivande fru för sin man och de som enat par inför svärmodern! "Att jag skulle behöva förklara för min sambo att jag inte bara kommer bli medberoende och acceptera all skit hans morsa gör, och tillsist antagligen kommer bli så rykande förbannad att jag kanske aldrig vill träffa henne mer."Det är bättre att ta tag i det såfort som möjligt, speciellt när TS oroar sig som hon gör. Så det inte kommer ett "varför sa du inte det tidigare?"   Från varken mannen eller svärmodern. Det är inte acceptabelt det svärmodern gör! Att klargöra det på ett sådant sätt, "reglerna" så att säga, så tydligt att det inte går att misstolka. Vill hon komma på bröllopet så är det såhär som brudparet har sagt det. Punkt. På allvar, detta är inte en svärmor som "är påfrestande babblig" utan som faktiskt gjort grova övertramp i sin sons liv, och även stöld och sk "lån" - som aldrig betalas tillbaka. En narsisistisk energitjuv snarare än en mamma. Det är inte ett barn, oavsett ålder på "barnet" ifråga som "ska ta hand" om sin förälder - det ska vara föräldern som tar hand om sina egna.   Jag tror stenhårt på att människor får förtjäna sina platser i andras liv. Oavsett. Och man kan inte bara lämna över de "jobbiga släktingarna" till var och en fungerar ju uppenbarligen inte av det TS från början sagt. Det är deras gemensamma ekonomiska liv det handlar om likaså det känslosamma livet! Skulle evetuella "lån" och skulder ske så kan det förstöra betydligt mer än ett ömmande dåligt samvete om att evetuellt fått säga ifrån!  Blod är verkligen inte tjockare än vatten! Hejjar fortfarande på dig TS, mina sympatier till dig/er. Stå på dig! Den lönar sig aldrig i längden att "ge med sig" i frågor som denna. Du ska ha ett liv, och må bra, med din man! Tänk på det. Livet är för kort att må dåligt av andra människors inflytanden!