Min svärmor kan inte uppföra sig!
Jag vet egentligen inte varför jag skriver det här här. Kanske för sympati, eller råd, om någon har något bra. Eller kanske bara för att få ut lite aggretioner. Ja ja, så här är det i alla fall:
Jag och min m2b har varit tillsamans i 8 år nu, och har bestämt oss för att gifta oss. Vi bor i närheten av Uppsala, mina föräldrar bor i närheten och min sambos pappa och hans fru också. Jag kommer jättebra överens med dom, och min sambo kommer jättebra överens med mina föräldrar, så långt allt bra.
Min sambos mamma bor i Luleå, och det är här allt knölar till sig. Jag och min kille har helt okej ekonomi, vi har en fin lägenhet, men i ett ganska billigt område, vi har en hund, en katt och jag har en häst, som vi alla fått av olika anledningar, men som vi tar hand om på bästa sätt med fin mat osv. Vi har en ganska fin bil, som inte blir fulare av att vi nästan aldrig använder den, eftersom vi båda har firmabilar genom jobbet. Än sålänge har jag bara skrutit, men jag kommer snart till poängen.
Min svärmor har inte en ordnad ekonomi. Hon är arbetslös, och har varit det så länge jag och sambon vart tillsamans, och var det även innan. Hon har helt tappat konceptet om vad saker kostar, eftersom socialen betalar hennes lägenhet och andra utgifter, och hon kan inte hålla i dom pengar hon får som ska gå till mat och andra förnödenheter, utan lägger det, vad jag kan förstå, på att fixa sitt hår för gud vet hur mycket pengar. Och sedan dricker hon upp det mesta.
Min sambo har under alla år vi varit tillsamans "lånat" henne lite pengar nu och då. Någon tusenlapp här och var, oftast när hon haft hans halvsyskon hos sig och säger att hon måste ha mat till dom. I slutändan har det garanterat blivit väldigt många tusen, men jag har inte brytt mig, eftersom vi haft skillda ekonomier, och han gör ju som han vill med sina pengar.
I julas åkte vi och hälsade på henne. Det slutade med att vi betalade för precis allt den veckan vi var där, hon hade ju inte köpt någon mat, så i princip det första hon säger när vi kommer fram efter att ha kört ca 100 mil är "åhh va bra att ni kom! Det finns ingen mat hemma, vi måste åka och handla på en gång!" Min m2b fick ta fram stora plånboken och hon plockade oblygt åt sig precis allt hon kände för i affären (medans jag gick efter och ställde tillbaks hälften, eftersom jag tex inte tycker att man behöver tre paket lax på fyra personer om man har annat att äta också). Hon var även av uppfattningen att vi var där för att träffa HENNE och därför inte borde vara ute och "ränna" så mycket. Hon blev alltså sur när hon kom hem från den lokala pubben (som hon var till några timmar nästan varje dag) och vi inte var hemma. Att min sambo ville hälsa på gamla kamrater och sin morfar hade hon ingen förståelse för, vi var ju där för HENNES skull. Det slutade med att vi åkte hem och var ganska osams med henne, och hon hade stulit från oss till ett värde av ca 500:- (Om inte mer)
I början av året ringer hon plötsligt min sambo och säger: kom och hämta mig, jag är på Arlanda och har ingen annanstans att ta vägen. Hon var då påväg ner för att hälsa på en kompis som plötsligt ändrat sig och inte ville att hon skulle komma. Hon hade inte tänkt hälsa på oss, eller ens låta oss veta att hon var i närheten. Det bara blev så. Hon dök upp, och stannade i en vecka. Kanske är det bara jag som är grinig, men jag tycker inte att man bara dyker upp och stannar så länge. Hon tog för sig av våran mat och sprit och "städade våran lägenhet" som tack, i själva verket passade hon på att kolla i alla pärmar och "rota runt". Det slutade med att min sambo fick betala hennes flygbiljett tillbaks till Luleå eftersom hon inte hade några pengar.
Vi har sparat och snålat duktigt till vårt bröllop, vi har båda stora familjer, och har bjudit fem vänner var, med sambos. Allt som allt blir det 80 personer. Och vi har en klar bild om hur vi vill ha det på bröllopet och har gjort en detaljerad och strikt budget för att få det bröllop vi önskar oss. Hon vet att vi sparar och snälar varje månad för att få till det. Eller, ja, vi har i allafall sagt det till henne. Men hon har som sagt tappat kollen på vad saker kostar och hur mycket pengar man tjänar när man jobbar, så när vi sagt att vi får snåla in på annat tittade hon förvånat på oss och sa "men, ni har ju två löner?" Hon kan för allt i världen inte förstå hur vi inte kan bada i pengar, med två löner och allt. Och här om dagen ringde hon min sambo och bad att få "låna" 20 000:-
Hon skyllde på vårt bröllop, som hon ju måste ha ny klänning till och att det skulle kosta så mycket med flygbiljetter och sedan behövde hennes katter kastereras. Min sambo förklarade att vi inte har tjugotusen till övers eftersom vi ju, som sagt, sparar till bröllopet. Att hans morfar säkert skulle hjälpa till om det krisade sig med biljetter, som i och försig pojkarnas pappor också borde kunna hjälpa till med, och att vi kan skjuta till med lite pengar till biljetter senare om det i allafall skulle knipa, men att hon har klänningar så det räcker och att vi inte tänker hjälpa till att betala för hennes katter. Då kom den gamla hederliga " men ni har ju två löner!" Och massor av fina saker, det kan ju inte vara så att det går dåligt för oss i allafall. Men min sambo stod på sig.
Idag fick han info om att det gjorts en kreditupplysning på honom. Ett företag som heter cash2you kollade tydligen så att han inte har några tidigare skulder. Han bara skakade på huvudet åt att hans mamma troligtvis försökt låna pengar ändå. Men jag kollade upp företaget, och det verkar för mig som att hon kan skriva ut en blankett, fylla i min sambos namn, sitt kontonr, och sedan få låna upp till 15.000:-
Har någon efrfarenhet av sånt här? Kan man låna bara sådär? Jag ska be min m2b att ringa och kolla med företaget imorgon, men va fan gör man liksom? Det skulle ju lika gärna kunna varit han som skickade in ansökan, hur ska man bevisa i så fall att hon har förfalskat hans namnteckning? Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det här nu. Jag skulle helst slippa se människan igen, men det är ju tyvärr inte ett alternativ. Det blev ett långt inlägg, men det känns lite skönt att " lätta sitt hjärta". Tacksam för, ja, råd, sympatier, eller va sjutton som helst.
; "Skäms"){kind=small}