Barnlängtan vid ung ålder

Känns så dubbelmoraliskt att använda sig av preventivmedel när man verkligen VILL ha barn... Det går liksom inte ihop, rent känslomässigt.

Jag är 20 år gammal, och min sambo (man, om tre veckor) fyller 24 i oktober. Vi pluggar båda två, och jag vill bli klar innan vi skaffar barn (eventuellt börja försöka under sista terminen), men det är 3-4 år dit! Det är egentligen inte så lång tid. Vi har ju redan varit tillsammans i fem år, och det har gått fort. Men det känns som en evighet när alla andra får barn, och när driften att skaffa barn är så stor. Min blivande är också barnsugen, och det gör egentligen det hela ännu svårare.

Vi vill ju så gärna. Men det fungerar inte nu. Och det är så fruktansvärt frustrerande. 

Ja? Det var ju vad resten av mitt inlägg gick ut på :) Jag tror du tog den första meningen ur sin kontext. Det jag menar är att det känns som dubbelmoral. Inte att det är dubbelmoral. Fungerar det inte så får det såklart vara så, men det ändrar inte hur det känns. Känslor och sunt förnuft (eller fakta) är ju inte samma sak.