Barnlängtan vid ung ålder
Jga är 25 och har längtat tills den dagen jag kommer få barn sen jag var 14 år... Jag hade ett förhållande med en äldre man när jag var 18-19 år och var beredd att lägga alla mina drömma åt sidan för att skaffa familj med honom.. Som tur var (säger jag nu) förstod jag till slut att han inte alls var på samma plan och han utnyttjade mig sexuellt och med löften om att allt skulle bli annorlunda snart...
Nu har jag en underbar fästman, och vi planerar att gifta oss om ca 2-3 år, och är överens om att vi inte vill skaffa barn innan vi gift oss. Vi trodde jag hade blivit gravid i höstas då min mens inte dök upp. Jag var beredd att släppa studierna för att ta hand om ett evetuellt barn. Nu visade det sig att jag inte var gravid utan det var nog bara stress som stoppade mensen. Men efter den incidencen så har vi insett att vi ändå inte är redo än. Jag vet att om vi skulle råka bli gravida ändå innan att v båda skulle klara det, men jag är mer redo för barn än vad han är. Min fästman kan mycket väl tänka sig att vänta 10 år till! När han sa det trodde jag aldrig att jag skulle kunna vänta så länge! Jag har hela livet trott att jag iallafall skulle bli mamma innan 30 (min mamma fick mig vid 21 och har alltid tyckt att det inte skulle vara konstigt att ha barn i 20 års åldern). Men ju mer tiden går så.. Jag tar lärarexamen nästa år, vi gifter kanske året där på.. och sen då...
Det finns så mycket jag skulle vilja göra. Bo utomlands, läsa kurser, börja jobba, ta körkort (nej, jag har inget körkort än. Dumt! Ta det så fort ni kan!)
Sist jag var hos barnmorskan, för att hämta ut nytt recept på p-piller, slogs jag av tanken att 30-35 är ju ingen ålder alls... De flesta får ju barn i den åldern nu, och när jag tänker efter så är dom ju inte så gamla... Själv så kände jag ett stort lugn över det! Vid den åldern är nog min m2b mer redo också, för jag vill ju gärna slippa att hans första rekation på att vi ska ha barn som något jobbigt!
Sen kan man ju inte skriva allt i sten heller. Nästa år kanske jag ändrat mig igen!
Men jag kan fortfarande känna att skulle jag bli gravid nu så skulle jag inte bli ledsen. Men det vore skönt om man var gift och hade jobb innan det händer!
MEn fy vad jag längtar fortfarande! Och jag kommer nu mera njuta av denna längtan! 
