Jag tror, eller vet snarare av egen erfarenhet, att man kan bilda sig en bra uppfattning om en annan person på nätet, få en speciell kontakt och börja tycka väldigt mycket om den andre. Men jag tror också att man måste träffas i verkligheten för att veta säkert om det också finns en sexuell attraktion.

Jag träffade min man på nätet, och ärligt talat tror jag inte att jag hade blivit så intresserad om jag hade träffat honom på en fest eller på krogen. Men på nätet hade jag sett hur han verkligen tänker och fungerar, hans värderingar, och inte minst det faktum att han verkligen lyssnade på det jag skrev, svarade på det (istället för att bara köra parallella monologer som många andra), var intresserad och respektfull och förde givande resonemang. Sånt är viktigt för mig. Så när vi så småningom träffades över en fika och jag kände mig lite tveksam till hans framtoning IRL bestämde jag mig ändå för att ge det en andra chans, just för att jag trots allt sett något i mailen som jag verkligen gillade. Jag tog också med i beräkningen att han kunde vara spänd och nervös på första dejten och kanske inte riktigt komma till sin rätt.

Och andra gången började det också kännas annorlunda.

Verkligen. Jag tänker på en av mina nätdejtingvänner (jag råkade skaffa mig såna också på kuppen!) som gick på en dejt med en kille som visade sig se minst 10 år äldre ut än på sin bild, mer mage och mindre hår osv. Hon vände och gick direkt - inte för att han var fulare än hon hade trott, det var egentligen inget större fel på hans nuvarande utseende heller, utan för vad det sa om hans ärlighet och kanske hans syn på sig själv. Hon ville inte träffa någon som börjar med att försköna och försöka "lura" någon att träffa honom genom att framställa sig som någon annan än den han var.